Matchrapport AIK-DIF: En riktig pungspark
28 september 2009. Det var senast AIK lyckades besegra ärkerivalen Djurgården. Sedan dess har Gnaget endast tagit en poäng – och idag idag var nog den sämsta insatsen av de alla. – Vi är inte tillräckligt bra idag. Vi saknar kvalitet hela matchen egentligen, säger Andreas Alm efter matchen.
Nej, idag var det inte AIK:s dag. Att laget radat upp fem raka segrar innan dagens drabbning är näst intill ofattbart – för dagens AIK var ett sådant utan något som självförtroende. Eller som Nils-Eric Johansson säger i FanTV efter matchen: ”Vi har ingen energi idag”. (Hur man nu inte kan ha någon energi i ett derby...)
Många pungtag
Manifestationerna mot SVFF har pågått under merparten av höstsäsongen – fortsatte även idag när AIK:s och Djurgården klack var tysta första tio minuterna. En tidsperiod där AIK såg ut att förlänga ovannämnda segersvit. Men missade chanser från Lundberg, Catovic och Mutumba innebar att när derby-festen väl drog igång, så var Djurgården det nöjdare laget – och än nöjdare skulle de bli.
I den 20 minuten rundade nämligen pånyttfödde Kennedy en märkligt stillastående Niklas Backman innan han enkelt rullade bollen förbi en chanslös Ivan Turina. 0-1 i det läget var ett ordentligt psykologiskt pungtag mot AIK-laget, till och med hårdare än de pungtag Magnus Pehrsson påstod att AIK:arna tog på hans spelare (mer om ”MP:s” beteende senare i texten).
Förvisso har AIK två goda chanser att kvittera innan halvleksvilan, men båda gångerna misslyckas Catovic att få bollen i nät. Först i 30 minuten kommer han mer eller mindre fri med Pa Dembo, men väljer av någon oförklarlig anledning att vända om. Sedan har han lite otur fyra minuter senare när hans skott sånär letar sig in bakom en tursam Touray (nära grov tavla nämligen.)
Hemsk andra halvlek
I det ögonblicket, när Catovic ser sitt skott endast resultera i en hörna, känns det som om luften går ur AIK. Det gör inget att de får fem minuters förlängd halvleksvila (de tysta tio tio minuterna i första, följdes upp av en bengal-vägg i andra) – för matchen känns redan förlorad. Och det märks på spelarna.
Nils-Eric Johansson går inte alls att känna igen, Viktor Lundberg trampar mest vatten och Admir Catovic känns helt sänkt.
AIK står förvisso för en ”slutforcering” under sista minuterna, men den renderar inte i nämnvärt farliga lägen. Och även om tilläggsminuterna (3) var patetiskt få, känns det inte som om alla Fergie-time i världen skulle räddat AIK denna kväll.
***
Till sist de utlovade orden om Magnus Pehrsson: Det ska sägas att den lilla uppfattning jag tidigare haft av Djurgårdens tränare har varit en tämligen positiv sådan. Bland annat imponerades jag av hans uppträdande i SvenskaFans egna 08 Fotboll, där han i ärlighetens namn verkade vara en sympatisk individ, arbetsgivare till trots.
Men ”MP:s” beteende under dagens presskonferens, men främst efter densamma, var inget annat än genomruttet. Först anser han att ”AIK spelade ett smutsigt spel”, och när sedan Alm säger sig ”inte sett något” brister det för Magnus. Efter presskonferensen hoppar han mer eller mindre på sin tränarkollega och undrar vafan han sysslar med (klipp finns bla. på Aftonbladet och ”Fotbollsmåndag”.
Förvisso var Kenny Paveys två tilltag i slutet av matchen värda rött kort, men mycket mer än så kan jag inte tycka Gnaget ställde till med. Jag säger som RÅP: ”Tycker mest de låg och rullade omkring sista halvan av matchen”.
Bodin out.
