AIK - Djurgården
1 - 0

Matchrapport: AIK - Djurgårdens IF

DIF föll på Friends Arena i ett historiskt och samtidigt konstigt derby som spetsar till det i tabelltoppen. Forum 1891 går igenom huvuddragen i en match som inte bjöd på många mål men som ändå innehöll en hel del.

Uttrycket ”historiskt” missbrukas ofta. Men att på förhand kalla det 127:e Stockholmsderbyt i omgång 22 år 2021 historiskt kändes inte fel.

Så många år har de båda tvillingklubbarna från Stockholm haft rejält olika formkurvor och mot slutet av säsongen huserat i olika delar av tabellen – och ibland inte ens i samma division. Men 2021 är ett år då 130-åringarna båda två visat upp goda resultat och båda nämnts i titeldiskussionerna.

Inför omgång 21 var det också ett AIK på 41 poäng som skulle gästas av ett DIF på 44. Malmö må i kraft av målskillnad ha kilat sig in mellan de båda klubbarna i tabellen, men mötet mellan ettan och trean kändes minst sagt kittlande redan utifrån de sportsliga förutsättningarna – som en match som skulle staka ut kursen för den fortsatta hösten och de åtta matcher som är kvar på programmet. Skulle det bära av mot ett guldrace eller sluta med en mer halvljummen tabellplacering?

Intressant match på många plan
Lägg till denna bakgrund en utdragen pandemi som under lång tid hållit arenorna rena från supportrar – och där utrymmet på senare tid bara räckt till för de med säsongsbiljett. Det handlade inte bara om ett blygtungt derby på sportsliga meriter, utan också om den första omgången efter att de pandemirelaterade publikbegränsningarna släppts – och ett utsålt Friends Arena.

Att på förhand utse en favorit i matchen var inte självklart. AIK har på senare tid varit ett lag med två ansikten: stabila hemma på Friends men miserabelt svaga på bortaplan. På de fem senaste matcherna har man tappat sju poäng borta mot Mjällby, Kalmar och AIK. Det har inte bara varit resultaten som sådana heller: laget har fått utstå stor kritik i supporterled för oförmågan att föra spelet och ofta känts helt beroende av fasta situationer för att få bollen i nät. I det mållösa mötet med Mjällby hade man till exempel inget avslut på mål över 90 minuter.

Hemma har det dock sett betydligt bättre ut – och bortser man från mötet 2020 får man backa bandet tio år för att hitta en förlust mot DIF på hemmaplan. Under 2021 var man också obesegrade hemma – och hade sex raka vinster på kontot. AIK lyckades som bekant dessutom betvinga DIF med skakande 1–4 när lagen möttes på Tele2 i augusti, även om utdelningen var i överkant. Just det interna facit var också den faktor som starkast talade mot serieledande Djurgården inför mötet. Annars har formen varit på uppåtgående sedan DIF slog Hammarby med just 4–1 i omgång 17 med kryss mot Malmö och trepoängare mot Degerfors och Östersund.

Känslan före match var att DIF kunde ha råd med ett kryss, men att AIK (som har svåra bortamatcher kvar på programmet) nog behövde vinna för att känna att man inte blir kvar på stationen när guldtåget rullar iväg. Firma Bergstrand-Lagerlöf valde också en elva där man i första hand slog vakt om defensiven. Ifrågasatta nian Kalle Holmberg fick chansen från start på nytt efter två assist senast – kanske också tack vara sitt starka presspel. På högerbacken valde man också att säkra upp med veteranen Haris Radetinac hellre än unge Leo Cornic. Jacob Widell-Zetterström var samtidigt tillbaka i mål efter att ha missat Östersundsmatchen på grund av sjukdom.

Det var ett mäktigt tryck före match med rejäla tifosatsningar där publiken fick chans att fokusera på sången – för rökutvecklingen och den dåliga ventilationen ledde till en försenad matchstart. När matchen väl kom igång blev det stökigt nästan direkt. DIF försökte föra spelet med sitt sedvanliga passningsspel, men redan i den första minuten drog Stefanelli igång en kontring där han hittade Bahoui med en fin djupledsboll. Bahoui löpte ifrån Ekdal, men Widell Zetterström kom ut fint, skar av vinkeln och kunde rädda med vänsterhanden.

Stark öppning kom av sig
Annars var det DIF som började bäst och hade mer initiativ. I den tredje minuten gjorde Asoro det bra på högerkanten när han gjorde sin gubbe och skickade in bollen mot straffpunkten. Holmbergs skott blockerades dock av AIK-försvaret.

I den sjunde matchminuten var det Chilufyas tur att göra göra det bra på sin kant. Zambiern löpte sig loss i en duell med Sebastian Larsson och bröt in i boxen. Skottet tappade dock fart på en AIK-försvarare och kunde därför fångas lätt av hemmakeepern.

I den tionde minuten sköt Chilufya över från en position utanför boxen efter en duell mellan Schüller och Larsson där den sistnämnde inte fick någon frispark.

Minuten senare skulle Schüller återigen vara inblandad i en situation, denna gång av den mer matchförändrande karaktären. Finländaren gick in och försökte vinna bollen mot Stefanelli, men argentinaren flyttade snabbt bollen i sidled och Schüllers dobbar träffade motspelarens fotled. Glenn Nyberg tvekade inte utan halade genast upp det röda kortet och katastrofen var ett faktum.

Matchen var här elva minuter gammal och DIF:s förutsättningar förändrades förstås radikalt. Utvisningen gav ingen omedelbar utdelning för hemmalaget, men DIF föll längre ner i banan och började spela mer på kontring. På planen blev ställningskriget mer och mer grinigt, men de heta chanserna lös med sin frånvaro.

I den 28:e minuten hittade dock Eriksson Asoro i djupet med en fin boll. Anfallaren ställdes mot två AIK:are, men kunde bryta in i boxen och såg ut att fällas av Otieno precis innanför straffområdesgränsen. Nyberg vinkade dock avvärjande trots att reprisen visade en klar kontakt från Otienos sida.

Chanserna var annars ganska lätträknande. DIF hade mycket folk bakom boll och låg oftast rätt i positionerna och AIK hade inget jättehögt bolltempo. De halvchanser som uppstod bakåt kunde städas undan av DIF-försvararet och Widell Zetterström, som spelade stabilt och bland annat räddade en välriktad nick mot höger stolprot från Bahoui.

DIF valde sedan att byta ut en varnad Kalle Holmberg och istället byta in Löfgren – och flyttade då upp Ekdal på mittfältet.

Stefanelli i händelsernas centrum
Den extra mittbacken gjorde att DIF kunde försvara sig väl trots att AIK fick en rad hörnor mot slutet av halvleken. I den 47:e minuten var dock olyckan framme. Widell Zetterström gick ut och boxade ett inlägg från höger, men inte bättre än att bollen hamnade hos Stefanelli som kunde göra 1-0 på ett direktskott. Argentinaren drog dock av sig tröjan för att fira målet och det är ingen bra idé när man redan är varnad. Halvleken avslutades därför inte bara med ett ledningsmål för AIK, utan med att Glenn Nyberg för andra gången drog upp det röda kortet – och jämnade ut styrkeförhållandet till spel tio mot tio.

AIK öppnade bästa i andra halvlek och satte Widell Zetterström på prov både en och två gånger i de första minuterna.

I den 49:e minuten fixade Chilufya fram ett bra frisparksläge från 30 meter ute till höger. Erikssons lyftning blev dock för brant och Une Larsson kunde aldrig komma åt bollen. Efter frisparken kunde dock DIF ta över spelet mer och mer.

I den 57:e minuten tog Finndell ett bra skott utifrån, men bollen smet strax utanför Nordfeldts vänstra kryss.

AIK sjönk nu djupt och fann sig nu i att gästerna hade mycket boll. DIF spelade runt mycket men hade förtvivlat svårt att hitta in till heta chanser runt boxen.

I den 62:a minuten valde tränarna att byta in oprövade Albion Ademi istället för Joel Asoro.

Snudd på kassaskåpssäkert
Med kvarten kvar hade matchen lite gått i stå. AIK tillämpade sin vanliga teknik för att stänga matcher och det kändes snudd på kassaskåpssäkert. DIF kändes samtidigt som att man inte hade rätt nycklar för att låsa upp hemmaförsvaret.

I den 80:e minuten hade DIF sin första hörna i matchen, men den slutade med att Ademi slog ett inlägg som Löfgren inte lyckades förvalta.

I den 92:a minuten hade Ekdal en hygglig nickchans i boxen på inlägg från Magnus Eriksson, men bollen smet utanför.

DIF chansade nu betydligt mer och i den 93:e minuten fick Widell Zetterström hålla sitt lag krav i matchen genom att rädda ett friläge från Radulovic.

I den 95:e minuten kom DIF:s klart bästa chans att kvittera, på en hörna där man skickade upp i princip allt man hade, inklusive Widell Zetterström. Hörnan rensades men i en chans direkt efteråt mötte Löfgren ett inlägg från höger och nickade distinkt precis utanför höger stolpe. På frisparken precis dessförinnan hade Ekdal dragits ner inne i boxen, men domaren vidtog inga åtgärder. Kort efter dubbelchansen valde domaren att blåsa av matchen.

Tre lag på 44 poäng?
AIK lyckades under andra halvlek framgångsrikt stänga ner DIF från att skapa farliga chanser, utan det var egentligen först på stopptid som det hettade till, trots att DIF hade ett par avslut tidigare i halvleken. Kanske var det slitaget från första halvlek som gjorde att DIF-spelarna inte lyckades förvalta det spelmässiga övertaget i andra halvlek till konkreta målchanser, men hemmaförsvaret uppträdde också mycket stabilt.

AIK går i kraft av segern upp jämsides med DIF på 44 poäng. Under söndagskvällen kan även Malmö vid seger mot Mjällby gå upp på samma poäng.