AIK - Djurgården
1 - 0

Matchrapport: AIK - Djurgårdens IF

Tvillingderbyt på Friends Arena bjöd på fysiskt spel, jämn chansfördelning och ett sent AIK-mål i första halvlek. Med avsaknad av tillräcklig offensiv spets och slutprodukt lyckades Djurgården aldrig återhämta sig. Forum 1891 redogör för huvuddragen i matchen här.

Som avslutning på en minst sagt intensiv vecka med tre matcher för båda lagen, tog AIK emot Djurgården under söndagseftermiddagen. Inför avsparken på Friends i Solna stod Blåränderna utan naturliga vänsterbackar för tredje gången denna vecka. Även den normalt så dominanta Rasmus Schüller, som utgick skadad mot IFK Göteborg sist, stod utanför matchtruppen. AIK hade å sin sida fått åter sin viktiga centrala mittfältare Bilal Hussein och kunde ställa upp med bästa möjliga lag.

Årets första Stockholmsderby stod mellan två lag som ännu inte riktigt hittat formen och den självklarhet som karaktäriserar ett topplag, något som var tydligt i en match där inget av lagen tog ett tydligt kommando under matchinledningen. DIF höll inledningsvis mycket i bollen utan att riktigt kunna skapa några konkreta målchanser, medan AIK förlitade sig på kontringar genom den snabbe och skicklige Jordan Larsson.

Bra tryck i närkamperna och höjt tonläge från Djurgårdshåll
I vanlig ordning var det irriterad stämning och fysiskt spel på derbymenyn, redan i första minuten kom matchens första frispark då Sebastian Larsson slet ner Magnus Eriksson på mittplan. Finndell, som ersatte Schüller i rollen som defensiv balansspelare, svarade med en viktig glidtackling som bröt ett ganska farligt anfall från AIK några minuter därefter.

Taktiskt verkade Djurgården trycka upp Emmanuel Banda mer offensivt, med Eriksson och Finndell tätt bakom i en, för Djurgården, omvänd mittfältstriangel.

Inför säsongen i allmänhet, och derbyt i synnerhet, hade laget (läs: mycket i anslutning till värvningen av Victor Edvardsen) ett mer aggressivt tonläge än vanligt och till en början kändes blåränderna självsäkra och hungriga. Man gick tungt in i närkamper och lyckades komma till goda lägen samtidigt som laget agerade resolut och träffsäkert då AIK fick fasta situationer nära lagets straffområde. Det senare hade varit något av DIF:s akilleshäl under inledningen av säsongen, och även i denna match var det en individuell markeringsmiss som låg laget i fatet.

En missad nick och 1-0 i baken
Just när halvleken höll på att gå mot sitt slut fick AIK:s Bilal Hussein bollen från Lustig centralt till vänster utanför Djurgårdens straffområde. Djurgårdarna missade att pressa Hussein som istället kunde lyfta in bollen till en framspringande Stefanelli som kunde nicka in 1-0 från nära avstånd. Ekdal såg ut att vara säkert positionerad för kunna att nicka bort inlägget, men bollen gick över mittbacken och underläget var ett faktum precis innan halvtidsvilan.

AIK var i vanlig ordning inte särskilt intresserade av en fartfylld andra halvlek efter sitt ledningsmål. De svartgula fortsatte inledningsvis, precis som under första halvlek, att dominera bollinnehavet men det var först när Ekdal dröjt sig kvar i offensivt straffområde och serverats ett flackt inlägg av Finndell som något av lagen lyckades producera en ordentlig målchans. Minuten senare skulle Djurgården göra ett trippelbyte då Magnus Eriksson för andra matchen i rad byttes ut efter en svag insats. Elias Andersson ersatte honom samtidigt som Löfgren och Wikheim fick gå av för att ge utrymme till Isak Hien och Joel Asoro.

Felfri Nordfeldt och osäkra Djurgårdare
Djurgården lyckades därefter arbeta sig in i matchen mer och mer, bollarna letade sig förbi fler och fler lagdelar i AIK men slutprodukten var aldrig tillräckligt bra. Haksabanovic kändes iskall och missade såväl tacklingar som passningar, Edvardsen flyttades konstigt nog ut till höger och var för dagen ganska tung i benen. Asoro hade det tufft mot AIK:s centrala försvarare och Blårändernas centrala mittfält verkade mer avstånds- än initiativtagande. DIF flyttade visserligen upp positionerna rejält och tvingade fram ett flertal klassräddningar från Kristoffer Nordfeldt i AIK-målet. Blårändernas många spelare i offensiv zon gjorde att de skapades en hel del lägen men utan att det blev varken skarpt eller särskilt nära att stockholmarna gjorde mål. Istället var Djurgården alldeles för lättlästa och verkade spela AIK rakt i händerna då Isak Hien bland annat kunde lunka sig fram uppåt plan, bara för att slå en för dålig pass som Björnström kunde plocka med sig och kontra på.

Klassisk Ett-Nolla á la Gnaget
AIK ägnade återstoden av matchen åt att försvara sig, döda tid, sänka tempot och försöka kontra sig till ett ytterligare mål. Djurgården kom under andra halvleks senare hälft i bättre och fler användbara ytor än AIK, vars defensiva positionsspel i kombination med bristande kommunikation från DIF:s sida ledde till att många anfall rann ut i sanden. För AIK:s del blev det inte farligare än när Jordan Larsson slet sig loss i en kontring, med ett avslut som styrdes ut till hörna. När de sedan i den 82:a minuten bytte målskytten Stefanelli mot försvarsgeneralen Per Karlsson (och medföljande fembackslinje) var det uppenbart att man tänkte försvara sig till tre poäng.

Ekdal agerade under tilläggstiden mer eller mindre som anfallare och gjorde sitt för att öka trycket på de svartgulas försvar. I den 94:e minuten uppstod en dubbelchans för DIF då Piotr Johansson lyfte in ett inlägg till Holmberg, inbytt mot Banda, vars skott räddades av en storspelande Kristoffer Nordfeldt. Returen gick till Elias Andersson som var nära att träffa både en och två djurgårdare med sitt hårda låga inspel längs mållinjen. AIK:arna, tydligt nedpressade i Djurgårdens kvitteringsjakt, föll lätt och dödade tid så snart de fick möjligheten. Bland annat gick Milosevic ner väldigt lätt då Ekdal jagade ner mot Nordfeldts mål, vilket skapade mycket simulerad irritation från AIK-led. Som vanligt när det vankas derby ägnade AIK den senare delen av andra halvlek, i första hand, åt spelförstörelse och den sorts psykologiska krigsföring som lett dem till att bli det uppenbara derbylag som de är.

Samma gamla vanliga
Matchen i sig var mycket jämn och med facit i hand var det tydligt att matchen skulle avgöras genom en individuell prestation, positiv eller negativ. Som så många gånger förut drog AIK det längsta strået och Djurgårdens ökenvandring, vad gäller derbyn, kommer att fortsätta ett tag till. Föga förvånande fällde det första målet avgörandet och AIK är ett otroligt skickligt lag vad gäller att vårda en ledning.

Visserligen finns det gott om poänger att göra vad gäller spelare i Djurgården som inte kommer upp i nivå under matchens gång, men det är samtidigt svårt att landa någon annanstans än i att resultatet och matchbilden knappast var oväntat. AIK visade sig återigen vara ett mycket bättre lag i derbyn än Djurgården, och firma Kim & Tolle har sannerligen en del arbete att göra inför nästa försök att vända på trenden.

* * *

Motsvarade matchen dina förväntningar? Kommentera gärna i fältet nedan men kom ihåg att hålla en god ton!