Häcken - Djurgården
0 - 1

Matchrapport: BK Häcken - Djurgårdens IF

DIF fullgjorde uppgiften på Hisingen: man säkrade tre poäng och fixade direktplatsen till Europa inför nästa säsong. Och det var ingen ovan matchvinnare som stod bakom segern.

Så var det dags att stänga butiken för den här gången. 2 700 minuter fotboll läggs till handlingarna för samtliga allsvenska lag i vad som varit en konstig säsong på många sätt. En konstig sak som man någonstans börjar vänja sig vid är förstås pandemin och allt vad den för med sig. En annan konstig sak: allsvenskan 2021 har varit häpnadsväckande jämn.

En handfull lag har i olika skeden fått chansen att koppla grepp om serien, men i princip genomgående missat att ta det. Oavsett om det har handlat om DIF, Elfsborg, AIK eller Malmö så har trenden varit tydlig: inget lag har varit starkt nog för att gå loss och döda serien – och det har allt mer stått klart att titelstriden ska avgöras i sista omgången.

Viktig avslutning trots missad guldchans
Tyvärr fick DIF inte vara med i denna diskussion, trots att man med ynka tre matcher kvar hade allt i egna händer. Besvikelsen under den senaste veckan har därför varit stor, men mötet med Häcken var ändå allt annat än betydelselöst. Det fanns inget guld att bärga, men väl en placering och Europakvalplats.

Ett för året ojämnt Häcken hade måhända mindre att spela för. I förhandstipsen nämndes man som en potentiell toppkandidat, men under tränare Alm cementerades man stadigt i tabellens bottenskikt redan under våren och tåget lämnade därför redan tidigt perrongen för ett lag som annars har en på många sätt spännande spelartrupp.

DIF hade en omvänd vårsäsong där man överträffade allas förväntningar och imponerade stort, mycket tack vare ett solitt tremannamittfält lett av pånyttfödde Magnus Eriksson. Under hösten har ”Mange” kämpat lite mer med att hitta sitt matchvinnande spel, men också fått finna sig i att flera lag à la Varberg helt sonika valt att punktmarkera honom.

Årets MVP visade vägen
Det var därför något befriande över att det var årets MVP – inte bara i blårandigt utan i hela allsvenskan – som blev segerregissör i mötet på Bravida Arena. Redan i den tolfte minuten fick Eriksson bollen av Chilufya ett par meter utanför hemmalagets box. Han växlade tempo och passerade förbi två man, flyttade bollen sidleds och gick förbi två motspelare till. När han på något sätt lyckades komma loss från ytterligare bevakning och blev ensam med keepern gjorde han inte heller något misstag utan trädde behärskat in bollen i nätmaskorna. Målet var inte bara vackert, det skapade också arbetsro för DIF, som fått en tidig ledning – något man verkligen inte är bortskämda med på bortaplan.

Det var mycket som stod på spel – och det märkes också i hur DIF uppträdde. Efter målet var man klart mindre intresserat av att anfalla och visade i stället prov på ett cyniskt och försvarsinriktat spel, där man arbetade hårt för att krympa ytor och göra det svårt för hemmalaget att slå tillbaka.

Häcken var inte ofarliga. I den 24:e minuten satte till exempel Alexander Jeremejeff Jacob Widell Zetterström på prov efter att ha serverats i boxen av Traoré. Den unge målvakten kunde dock reflexrädda strikers höga direktskott. De där solklara målchanserna var dock lätträknade för båda lagen och DIF hade inga större problem med att klara 0–1 med sig till paus.

Kunde ha avgjort tidigt
I den andra halvleken fortsatte den disciplinerade insatsen. Några minuter in i halvleken borde DIF kanske ha kopplat ett ännu större grepp om matchen när bollen i sviterna efter en tilltrasslad frispark damp ned hos Kalle Holmberg till höger i boxen. Anfallaren bjöd på en tvåfotare som skapade utrymme för att skjuta, men avslutet var lite tamt och målvakten kunde rädda utan att förflytta sig i sidled.

Med knappt tio minuter kvar av matchen hade även Chilufya ett bra läge att punktera matchen. Han fick bollen i djupled av Asoro och hann före en utrusande målvakt. Han kom lite ur vinkeln med försökte med ett svårt avsluta vika in bollen i bortre gaveln – och det var så när att det gick!

Häcken brände kanske sin bästa chans när man i den 74:e minuten skickade en frispark från fenomenalt läge rätt i muren. Man hade en stund dessförinnan haft ett fint omställningsläge där Leo Bengtsson drivit boll till vänster och försökt hitta Jeremejeff i boxen, men en föredömlig block från Hjalmar Ekdal grusade då göteborgarnas möjligheter.

Kryss hade inte räckt
I slutändan kunde DIF också hålla undan och säkra upp de tre poängen och det var tur det. Elfsborg lyckades efter lite inledande trubbel vinna mot Örebro och skulle vid ett DIF-kryss ha knipit tredjeplatsen på målskillnad. Nu blev det i stället en garanterad plats för DIF medan boråsarna får hoppas på positivt utfall i svenska cupen.

Efter två besvikelser i säsongens absoluta upplösning fick Blåränderna trots allt alltså sluta på topp och det kändes nog skönt för många: inte minst de tillresta fans som kanske från början hoppats få uppleva en guldmatch som avslutning på säsongen. Nu blev det inte så, men med lite perspektiv kommer de flesta nog ändå känna att en tredjeplats var ett fullt godkänt utfall under en säsong då DIF rörde om i grytan rejält, byggde ett nytt spelsystem och kontrakterade nästan löjligt många nya spelare.