Degerfors - Hammarby
0 - 1

Matchrapport: Degerfors - Hammarby

En solig aprilkväll var det så dags för säsongens fjärde omgång i Allsvenskan och motståndet stod Degerfors för. I kvällssolen och värmen såg de tillresta bajarna som färdats 25 mil till att förgylla vad som i övrigt var en något själadödande 0-1 seger mot Degerfors.

Förutsättningarna för matchen var dem att Degerfors spelade sin för årets riktiga hemmapremiär på Stora valla. Mattan har inte dugit för spel och bytts ut vilket gjorde att det först för ett par dagar sedan blev klart med vilken arena som gällde för kvällen. Efter att förbundet inspekterat och biskop Sören Dalenius välsignat (ja det är sant) så blev detta planen det hela skulle avgöras på. För Degerfors del styrde yttre förutsättningar mer än bara valet av arena utan även vilken startelva och bänk de kunde få till. Sex spelare saknades i laget vilket gjorde att de hade ynka fem personer bänken, ingen av dessa någon försvarsspelare. En av startspelarna Nikola Djurdjic betonade innan match att det ska vara tufft som motståndare att komma till just Stora Valla. Han sa att ”Hammarby ska inte få styra spelet på något sätt, utan här är det vi som ska bestämma.”

För vår del gjordes det inga större ändringar i startelvan där den enda skillnaden jämfört med matchen mot Mjällby var att Edvin Kurtulus fick ta plats centralt i backlinjen istället för Richard Magyar. På mittfältet startade Jeppe Andersen för andra matchen i rad och kanske fanns det en tanke att kunna dra nytta av hans kvaliteter med tanke på underlaget. I övrigt såg elvan likadan ut som senast mot Mjällby och på bänken var den enda förändringen att Jusef Erabi ersattes av Darijan Bojanic som är återställd efter den känning han haft i låret.

När Mattias Karlsson blåste av matchen så lyckades Bajen orsaka oreda redan från den första minuten. Vad som tydligt syntes från start var att Degerfors spelade avvaktande och minsta tillstymmelse till presspel från deras håll var det inte tal om. Istället tilläts Bajen i lugn och ro organisera spelet bakifrån banan och vi försökte i den här matchen kanske trä in fler bollar centralt än vad vi sett tidigare. Jämfört med Degerfors spelade vi med en högre och mer distinkt press vilket gjorde att de fick svårt att bygga upp ett eget spel eller hålla i bollen några längre perioder. Några överdrivet vassa chanser från vårt håll saknades i inledningen även om vi i trillade boll fint och kom till flertalet inlägg samt hörnor. Williot Swedberg såg ut att trivas i en roll där han gång på gång kunde bryta igenom försvaret. Det syntes i flera sekvenser ett fint samspel mellan Mohanad Jeahze, Andersen och Swedberg och en förmåga att få till halvfarliga lägen. Degerfors var långt ifrån organiserat och tappade snabbt bollen vilket gjorde att Bajen vid flera lägen kunde krångla sig runt strax utanför straffområdet. Degerfors kröp lite längre ned och det blev än lättare för oss att utan störningsmoment bygga upp spelet från backlinjen, hela tiden lite högre upp. Det var till och med en sådan frånvaro av press att våra spelare kunde stå stilla med bollen vid fötterna och kommunicera med varandra i vissa sekvenser.

Väl många uppspel slogs bort av Degerfors och det syntes att Hammarby var bestämda i sin vilja att pressa och störa. Efter en kvart spelad uppstod matchen dittills bästa läge där Swedberg fick bollen på vänsterkanten, vände om och slog ett mycket bra inlägg med högern som tyvärr vare sig Astrit Selmani eller Ludwigsson lyckades nå. Matchbilden dittills var väldigt tydlig och den enda besvikelsen för oss var att det för Degerfors del inte blev 4 matcher i rad med insläppta mål första femton minutrarna. Degerfors första riktiga anfall kom först i minut 16 där de efter långboll nådde ett avslut från vänster del av straffområdet, däremot en bra bit utanför. Första avslutet på mål gjorde dom någon minut senare även om det var en väldigt enkel boll för Oliver Dovin att snappa upp i famnen. Degerfors fick till lite mer organiserat spel och lyckas även kunna få tag i bollen på offensiv planhalva även om resultatet av detta inte blev något organiserat eller längre anfallsspel utan snarare mer chansartade och hoppfyllda försök att lyckas åstadkomma något farligt.

Det första målet gjordes i samband med att Swedberg efter en fin aktion och ytterligare löpning på vänsterkanten fick en frispark efter att ha knuffats omkull bakifrån. Nahir Besara slog en mycket bra skruvad frispark mot mål vilken lurigt studsade mitt framför målvakten. Alfie Whiteman såg att försöka mota bort den men det hela såg något taffligt ut. Det kunde vara slarv eller bero på skruven men bollen snarast studsade ner i mattan och även om den nog hade letat sig in på egen hand gavs Kurtulus en väldigt lätt boll att enkelt placera in till 0-1 efter 26 minuter.

Om lag ibland svarar på att släppa in ett mål med att öka sin intensitet och kanske även försöka ändra rytmen och strukturen på spelet så är inte Degerfors ett sådant lag. Efter målet var det fortsatt samma avvaktande och passiva inställning där presspelet fortsatt lös med sin frånvaro. Jag vet inte om det berodde på respekt för Bajen, att matchplanen såg ut så eller att det redan vid 0-1 dykt upp en uppgivenhet. Resultatet var däremot att vi fortsatt fick det väldigt enkelt att styra matchen. Den nackdel som finns, vilket jag tror att Martí Cifuentes kommer hålla med om, är att vi också drog ner på vårt tempo. Nej, Degerfors hotade inte i detta skede men ja, vi kan vara betydligt mer bestämda framöver. I det här skedet utstrålade nog inte en enda spelare i Degerfors något självförtroende och det var nästan lite smärtsamt att se Djurdjic promenera runt vid mittcirkeln.

Första halvlek var en något nedslående historia. Solen sken, Bajen ledde, Degerfors var dåliga ja. Däremot var det lite som att titta på en match i den 30:e omgången där två mittenlag inte direkt spelade för något. Jag vet att vi så klart var nöjda som det är med vilka siffror som syntes på måltavlan men! Intensiteten var inte där på det sätt som den varit i de tidigare matcherna. Ska vi söka en förklaring som inte belastar laget så kan vi anta att det är underlaget som gjorde att vi inte fick till den fart vi vet att vi har. Problemet med den förklaringen var matchens inledande 15 minuter som tydligt visade något annat. Med 67% bollinnehav behöver ett lag komma till fler avslut och framför allt avslut på mål än vad vi gör.

I den andra halvleken syntes möjligtvis lite mer intensitet. Degerfors försökte etablera en något högre press men särskilt stor skillnad gjorde det inte. Eventuellt så skapades det fler öppningar för Bajen att ta sig förbi det tidigare så lågt stående försvaret vilket syntes i ett antal sekvenser och anfall. Allra tydligast blev det i minut 54 där även en av matchens bättre målchanser uppstod. Ludwigsson lyckades efter en smart slagen pass löpa sig loss på högerkanten och slå ett hårt flackt inlägg in i straffområdet, Selmani nådde glidande dit med foten men Whiteman lyckades slänga sig och hamnade i vägen för Astrits första allsvenska mål i år.

Efter detta blev det mera Degerfors och pulspåslag för samtliga bajare. I minut 64 lyckades Joe Gyau efter ett alldeles för passivt försvarsspel få så pass mycket utrymme att han kunde vika inåt från högerkanten och avlossa ett skott rakt i ribban. En ribba som efteråt darrade på exakt samma sätt som mina förhoppningar om en seger. Bajen genomförde några byten där Swedberg fick utgå till förmån för Nilsson, någon förändring av spelet blev det däremot inte. Istället så fortsatte darret i minut 73. Återigen så lyckades Gyau få bollen fint tilldelad efter kort passningsspel från vänster del av straffområdet. Visserligen var det en bajenskalle som var sist på avslutet men likväl så träffades ribban en andra gång. Det här var också en oroväckande period av matchen vilken blev resultatet av ett alldeles för avvaktande spel från vårt håll, vi släppte in Degerfors i matchen på ett olyckligt sätt. De avslutande 20 minuter som återstod innehöll mest ett ställningskrig och även om det förekom byten och halvchanser, där Selmani än en gång hade möjlighet att göra mål, så blev det en hyfsat avslagen avslutning på denna match.

Som sig bör finns det några slutsatser vi kan dra och observationer som bör göras.

Ludwigsson och Swedberg ställer till stor oreda på sina kanter där de med löpningar och positionsspel gör det svårt för motståndarna och ständigt erbjuder passningsalternativ, såväl i djupled som i uppbyggnadsfasen. Det kan inte vara roligt att anfalla mot ett lag där en spelare som Ludwigsson ena minuten slår avgörande offensiva passningar för att nästa minut stå djupt utanför eget straffområde och närmast agera en andra högerback. Med den rörlighet vi har där i kombination med Swedbergs nonchalanta och självklara sätt att glida igenom ett försvar så finns det alltid väldigt bra alternativ för anfallen och det bör vara svårt som motståndare att kunna förutse vilket som är det bästa sättet att försvara sig på.

Mittfältet lyckas i ännu en match visa att de klarar av sin uppgift och bidra till såväl offensiv som defensiv. Besara är än en gång avgörande i speluppbyggnaden och det märks att vi ofta söker honom i de momenten. Tillsammans med Sadiku och Andersen så är balansen för det mesta väldigt bra vilket är varför vi behöver lyfta hela mittfältets bidrag, inte bara idag utan även hittills under säsongen. Att vi kan få en stabilitet i den här delen av planen känns avgörande för främst backlinjen som ges helt andra förutsättningar att fullfölja sin roll.

På minuskontot behöver jag idag placera anfallsspelet vilket vi kan genomföra betydligt bättre. I den utsträckning som vi idag har kontroll och styr matchen så måste vi kunna göra mer av det bollinnehavet och frånvaron av motstånd. Kanske är det så som jag var inne på tidigare att just avsaknaden av motstånd minskar ambitionsnivån från vårt håll. Det är däremot inte hållbart i längden eftersom vi alla vet, samt har alldeles för många gånger upplevt, just hur det straffar sig. En ledning med ett mål är det farligaste som finns och antalet gånger vi de senaste åren straffats just på grund av en mer loj inställning är svårräknade.

På samma minuskonto så ska det väl i koppling till ovanstående sägas något om den generella inställningen hos laget. Det här exakt den typen av match där vi vid en ledning med 0-1 inte ska behöva få adrenalinpåslag över dubbla ribbträffar, något vilket mycket väl kunde varit vad som gjort att vi åkte hem med enbart en poäng och inte tre. Jag hade inte haft något emot en seger med 0-1 i den första bortagräsmatchen för säsongen om vi uppvisade en suverän trygghet i att behålla den ledningen och kunde avvärja hot, framför allt eftersom motståndet var Degerfors. Det är enligt mig tydligt att det här behöver vara ett föremål för diskussion och reflektion för laget innan matchen borta mot Sirius.

På pappret är situationen oavsett vad den att vi leder Allsvenskan efter fyra vinster på de fyra inledande matcherna med 10-2 i målskillnad. Det enda tillfället detta någonsin inträffat tidigare var säsongen år 2019. Att bortamatcher mot bottengäng på gräs inte heller innebär ett automatiskt poängtapp är även det en seger i sig. När vi somnar ikväll så är det därför förhoppningsvis snälla drömmar vi möter och när vi vaknar kan vi se oss själva i spegeln och smila åt det faktum åt att vi just nu är serieledarna Hammarby.