Djurgården - Häcken2 - 1
Matchrapport: Djurgårdens IF - BK Häcken
Det blev lite stirrigt på slutet, men DIF bärgade under söndagseftermiddagen den trepoängare som behövdes för att ta över den allsvenska serieledningen. Forum 1891 fanns på plats på Tele2 Arena.
Hur många gånger har man inte stått på Tele2 Arena och firat en ledning för att gå därifrån med bitter smak i munnen efter ett onödigt baklängesmål på slutet och tappade poäng på kontot? Skillnaden mellan en bra och en mindre bra säsong handlar ofta om att minimera de där onödiga poängtappen.
Vems svit skulle brytas?
Under söndagen ställdes Djurgården mot ett pånyttfött Häcken, som efter en miserabel inledning av årets allsvenska skrapat ihop tre vinster och ett kryss under nye tränaren, den i blårandiga sammanhang helgonförklarade PM Høgmo. DIF hade inför matchen samma poängfacit efter EM-uppehållet, med bortakrysset mot Halmstad som enda plump. Så frågan var vem som skulle kunna bygga vidare på sin svit efter mötet.
Man ska komma ihåg att Häcken i modern tid har varit lite av ett bogey team för DIF, även om trenden mattats av sedan firma Bergstrand-Lagerlöf tillträdde – och sedan René Makondele lämnade Göteborgsklubben.
DIF öppnade sin vana trogen matchen i ett rasande tempo. Vilken betydelse det hade att Häcken spelat Europamatch tidigare i veckan är svårt att svara på, men bortalaget fick det jobbigt redan tidigt och sjönk djupare och djupare ner i ett igelgottsförsvar runt målvakten Peter Abrahamsson.
Hemmalaget hade valt att göra en förändring jämfört med de två senaste matcherna, och det var att Joel Asoro fick chansen på topp på bekostnad av Kalle Holmberg. ”Kalle Kula” hyllas ofta för sitt starka presspel, men det var inget som saknades i en halvlek där DIF rätt och slätt körde över Häcken. Blåränderna spelade med energi och fantasi och bjöd knappt 9 000 på läktarna på en ambitiös anfallsfotboll med härliga kombinationer och läckra spelvändningar. Det enda som saknades när Glenn Nyberg blåste av för halvtid var ett ledningsmål.
Borde ha lett i halvtid
Chanser hade inte saknats. Redan i den tredje spelminuten kunde det ha blivit 1-0 när Haris Radetinac slog ett inlägg från vänster som skarvades av Asoro, men Hampus Finndell fick ingen riktig skjuts på sitt avslut och Abrahamsson kunde rädda. Med dryga kvarten spelade var det återigen Radetinac som skapade en farlighet, denna gång genom att på straffområdesgränsen vända bort ett par Häckenspelare och skjuta ett lurigt skott mot den högra stolproten, men också denna gång räddade målvakten.
Några minuter senare chockade Edward Chilufya Häckenförsvaret med sin snabbhet och lyckades så när peta bollen förbi Abrahamsson i en löpduell med mittbacken Tobias Carlsson. I den 38:e minuten hade zambiern en annan fin chans, när han omarkerad i bortre delen av boxen fångade upp en hörna från Magnus Eriksson. Avslutet på halvvolley blev hårt, men gick dessvärre rätt på målvakten. Precis före full tid skrek hela Tele2 på straff, efter att Chilufya gjort bort Ekpolo, brutit in i boxen och sett ut att fällas av Häckens meriterade hemvändare Samuel Gustafsson. Domare Nyberg stod väl placerad men vinkade avvärjande trots att det såg misstänkt ut.
Häcken då? Ja, man såg inte alls heta ut. Hisingenlaget maskade ogenerat redan tidigt och tog varje chans att vid minsta spelavbrott försöka få lite luft. Det närmaste man kom en ordentlig målchans var när Jeremejeff strax före paus måttade ett svepande inlägg som passerade alla i boxen och sent tippades till en lite onödig hörna av Widell Zetterström i hemmamålet. Även om Häcken haft ett tufft spelschema på sistone såg man nästan obegripligt slitna ut när det var dags för paus och känslan var att den utdelning som DIF redan samlat ihop till bara måste komma i andra halvlek.
Självmål satte tonen
Så skulle det också bli, och det dröjde inte länge. Den andra halvleken var bara knappt tre minuter gammal när DIF bet sig fast i ett längre anfall på vänsterkanten. Till slut skickade Käck in ett inlägg som via ett par spelare hamnade hos Witry till höger i boxen. Norrmannen drog på ett mindre lyckat skott med högern, men den boll som skulle ha gått utanför vänster stolpe med god marginal styrdes istället in i mål av Tobias Carlsson. Turligt för hemmalaget, men inte desto mindre välförtjänt ledning!
Efter målet blev gästerna tvungna att flytta upp positionerna, den kompakta hemmadominansen till trots. I den 57:e minuten kom också utdelningen för Høgmos manskap, och det var som en blixt från klar himmel. Ekpolo måttade en hög boll uppåt i banan från sin högerbacksposition. Bollen skarvades sedan lite slumpartat till nyinbytte Nasiru Mohammed vid mittcirkeln. Ghananen satte i sin tur bollen i djupet mot Leo Bengtsson, som försökte löpa sig fri med Widell Zetterström bakom Aslak Witry. I ett försök att stoppa ett friläge slängde sig norrmannen efter bollen, men rensningen passerade snöpligt en utrusande hemmamålvakt och rullade in vid stolproten.
Det var därmed resultatmässigt helt jämnt i matchen och DIF befann sig nu i ett känsligt läge med en tredjedel av matchen kvar att spela. Skulle man tappa matchen nu eller skulle man kunna bärga en trepoängare trots allt?
Redan i anfallet efter kunde det ha blivit utdelning när Chilufya visade fin speluppfattning när han direktnickade en långboll från Käck vidare mot mål över en tveksamt placerad Abrahamsson. Bollen passerade dock en hårsmån utanför stolpen.
I den 61:a minuten var det Häckens tur att sticka upp, när inbytte eleganten Daleho Irandust vann en närkamp, bröt in mot straffområdesgränsen och avlossade vänsterkanonen. Widell Zetterström kunde dock reflexrädda till hörna och hemmapubliken drog en kollektiv suck av lättnad.
Än härligare blev det för publiken i den 64:e minuten efter en frispark från Magnus Eriksson. Höjdbollen in i boxen nickades ned av Une Larsson till Asoro. Anfallarens direktskott blockerades av hemmaförsvaret, men inte bättre än att bollen studsade ut till Une Larsson som kunde raka in ett av karriärens lättare mål. Andra målet för säsongen för ”Une”, som därmed redan fördubblat sin målskörd jämfört med 2020!
Lyckades aldrig döda matchen
Efter ledningsmålet blev det ännu mer ytor i Häckens defensiv och här borde DIF i ärlighetens namn ha avgjort matchen. I den 66:e minuten stod Chilufya för en magisk frispelning till en djupledslöpande Radetinac. För en gångs skull gjorde sig 35-åringens ålder dock påmind, för han hann bara fram till ett hopslag med Abrahamsson. I anfallet därpå var det istället Chilufya själv som bröt fram och tog skott från knapp vinkel till vänster i boxen, men också här kunde Abrahamsson avstyra försöket.
Halvlekens allra bästa chans fick dock Radetinac i den 68:e minuten efter att en inbytt Kalle Holmberg bröt in i boxen från höger och lossade med vänsterfoten. Bollen tippades rätt ut av Abrahamsson och Radetinac hade bara att lätta bollen in i öppet mål. Avslutet passerade istället några decimeter över ribban i ett läge där det såg svårare ut att missa än att göra mål!
När hemmapressen inte gav ytterligare utdelning valde tränarna att slå vakt om trepoängaren på annat sätt genom att skicka in Jesper Nyholm och gå ned på en fembackslinje på samma sätt som man gjorde vid ett par tillfällen i våras. Mittförsvaret kändes dock inte lika homogent som när Löfgren förstärkt Une Larsson och Hjalmar Ekdal – och det blev onödigt ängsligt mot slutet.
Allra värst kändes det i den 91:a minuten när Irandust skickade in bollen i boxen från vänster mot en klunga av resliga bortaspelare. Försvararen Oskar Sverrisson kom först till bollen och sköt mot den högra gaveln. Widell Zetterström var helt överspelad, men Nyholm befann sig på rätt plats och kunde rädda på mållinjen. Bollen tog på Häckenspelare och blev kvar i farligt område och först efter ingripanden från både Schüller och Kalle Holmberg kunde bollen rensas ut från boxen.
En trepoängare guld värd?
Efter vad som kändes som en evighet av stopptid blåste domaren av matchen och det var till stor befrielse för ansträngda nerver runt om på Tele2. DIF hade inte bara lyckats resa sig efter en jobbig kvittering – man hade också fredat sig från bortalagets anstormning och säkrat tre poäng.
Ett poängtapp hade varit oerhört bittert sett till de chanser blåränderna radade upp. Att lyckas säkra upp och inte låta trepoängaren förvandlas till ett kryss är också något som kan bli guld värt när säsongen ska summeras i slutet av året.
Omgång 13 var också den då tabellettan Malmö och tabelltrean Elfsborg hade spelledigt efter att under en längre tid ha haft en match mer spelad än övriga lag. DIF kunde därför i kraft av segern mot Häcken äntligen komma ikapp skåningarna och välförtjänt ta över tabelledningen.
