Djurgården - Mjällby0 - 0
Matchrapport: Djurgårdens IF - Mjällby AIF
DIF tog under måndagskvällen på nytt över serieledningen från Malmö. Men den mållösa hemmamatchen mot Mjällby var frustrerande och väckte många frågetecken.
Med en färsk cupseger mot Karlslund i bagaget var det dags för match igen under en lite speciell period. Dels handlar det om ett tajt spelschema med tre matcher på åtta dagar – dels halvtid på säsongen, där serien vänder. Detta innebär som vanligt ett dubbelmöte och förväntningarna var höga inför hemmamötet med Mjällby, som ju besegrades med 0-1 i bortamötet.
Få givna namn i startelvan
Samtidigt har det blivit svårare och svårare att på förhand säga vilken startelva firma Bergstrand-Lagerlöf ska satsa på. Från att ha ändrat extremt lite i elvan har tränarna över säsongen tvingats till fler och fler förändringar. Man har varit tvungen att byta förstemålvakt på grund av Vasyutins skada – och man tvingas nu klara sig utan sin mest givne spelare de senaste säsongerna, efter att Aslak Fonn Witry flyttat till Holland. I veckan florerade också en del förkylningssymptom i truppen – och till hemmamötet med Mjällby var mittfältsmaestron Rasmus Schüller dessutom avstängd.
Tränarna valde att satsa på en lösning som man använt sig av tidigare och flytta ner Hampus Finndell i den så kallade sexa-rollen. På Finndells vanliga plats kom istället Curtis Edwards in, efter att annars ha fått sparsamt med speltid i år. I backlinjen fick lovande Leo Cornic – som av många ses som Witrys naturlige ersättare – inte fortsatt förtroende trots fina vitsord efter cupmatchen. Istället blev det mångsidige och rutinerade Haris Radetinac som tog plats till höger i backlinjen samtidigt som Hjalmar Ekdal återtog sin ordinarie plats i mittlåset efter sin nässkada.
Anfallet har också bjudit på många överraskningar på senare tid – och ofta med Radetinac som en av namnen. Nu satsade tränarna istället på Nicklas Bärkroth till vänster, Kalle Holmberg centralt och Edward Chilufya till höger – en trojka som vi fick se rätt mycket av före EM-uppehållet. På sistone har tränarna dock ändrat om rätt mycket i den offensiva konstellationen – troligtvis eftersom målproduktionen har varit minst sagt skral.
En hel del tänkte nog att mötet med Mjällby hemma kunde bli en sådan match där det lossnade lite framåt. Man vann trots allt bortamötet, även om det såg lite skakigt ut på slutet. Så skulle det dock inte bli, och det kändes redan tidigt i matchen att allting inte var som det skulle. Redan i den första spelminuten tog Jacob Une Larsson obegripligt lång tid på sig med bollen som siste man och överrumplades av Amin Sarr. Sarr knyckte åt sig bollen och rullade den förbi Widell Zetterström, men en heroisk Hjalmar Ekdal fläkte sig fram och räddade bollen på mållinjen. Detta skulle bara bli ett av många individuella misstag för kvällen, från spelare som normalt sett spelar på en högre nivå.
Svårt känna igen hemmalaget
Hemmalaget var också svårt att känna igen i den första halvleken. Ekdal kändes trygg i mittlåset, Finndell krigade och fördelade bollar framgångsrikt på defensivt mittfält och Radetinac slet och jobbade på sin kant, men laget som helhet fick inte ut mycket. Den bästa chansen kom på stopptid när Elliot Käck fick på ett lurigt distansskott som tippades till hörna med knapp nöd. Edward Chilufya hade också haft ett halvt friläge från knapp vinkel och Magnus Eriksson hade utan framgång försökt lätta in bollen i bortre gaveln, men hemmaspelet resulterade mest i halvchanser.
Gästerna stack samtidigt upp och hade bland annat satt Widell Zetterström på ordentligt prov när Joel Nilsson i den 7:e matchminuten sköt ett lågt skott som den unge DIF-keepern dock hann ned på och kunde tippa utanför sin högra stolpe.
Halvleken slutade dock mållös och frustrationen var stor på Tele2 Arena. Både publik och spelare vädrade sitt missnöje med domarinsatsen, men var knappast speciellt nöjda med den egna insatsen heller. Halvleken hade varit jämn och många kände nog en viss lättnad över att inte ha släppt in någon boll – och hoppades samtidigt på en omstart i den andra halvleken.
Byten blev injektioner
I halvtid valde tränarna att byta ut Curtis Edwards och istället skicka in Emmanuel Banda –och till en början såg det ut att bli en injektion för hemmalaget. Banda tog sig betydligt högre upp i planen än Edwards gjort i första halvlek och hittade till exempel i den 56:e minuten Ekdals panna, men mittbackens nick räddades. Med tiden gick dock matchen på nytt i stå och gästerna maskade ogenerat.
Det kändes nu som en match som skulle kunna sluta hur som helst, och många hade hjärtat i halsgropen när Hampus Finndell i den 68:e minuten med en konstig träff rensade en bortahörna mot eget mål. Widell Zetterström visade dock prov på goda reflexer när han fläkte sig och tippade bollen utanför mål.
I den 70:e minuten valde tränarna att byta ut en för dagen iskall Kalle Holmberg och istället sätta in Joel Asoro. Också här kändes det som att bytet skulle kunna bära frukt, som till exempel när Asoro efter en rush i den 73:e minuten lade upp bollen för Magnus Eriksson, som tog skott från straffområdesgränsen. Bortakeepern enhandsräddade med fingertopparna och lyckades sedan få händerna på bollen precis framför en framrusande Chilufya!
Bara minuten senare var det istället Mjällby som stack upp, när en långboll friställde inhoppande Jacob Bergström till vänster i boxen. Widell Zetterström kom dock snabbt ut, skar av vinkeln och räddade.
Händelserik avslutning resulterade inte
Allt eftersom matchen led mot sitt slut började DIF kännas handfallna och det blev allt mer uppenbart att flera av spelarna inte haft så mycket tid med varandra och inte har den där offensiva kemin ihop som behövs. Känslan var också att det skulle behövas en individuell prestation om det skulle bli något blårandigt mål för dagen.
Ett riktigt kanonläge skulle dock visa sig med fem minuter kvar. Käck passade Asoro, som vände in i boxen med bollen och skickade den vidare mot den bortre stolpen, där Chilufya kom framrusande. I kamp med en Mjällbyförsvarare petade ”Chili” bollen tillbaka in centralt till sin landsman Banda som fick mer eller mindre öppet mål från tre meters håll. Mjällbykeepern fläkte sig dock tillbaka och räddade Bandas stenhårda halvvolleyavslut med axeln. Varken publik eller spelare kunde tro sina ögon för här borde matchen ha avgjorts.
I anfallet efter var det på nytt Jacob Bergström som försökte rycka sig fri, men såg ut att rivas ner av Une Larsson. Domaren valde här att fria och kanske räddade det den poäng som behövdes för att gå upp i serieledning.
När domaren blåste av den mållösa tillställningen var det många missnöjda miner både på innerplan och på läktarna. Att DIF tog över serieledningen verkade få ha fokus på, för känslan var att två värdefulla poäng gått förlorade på Tele2 Arena. Blir dessa poäng kostsamma när serien summeras i höst? Det får vi kanske anledning att återkomma till.
