Matchrapport: Halmstad BK– Malmö FF 0 - 3
Malmö FF besegrade idag Halmstad BK på ett soligt Örjans Vall. Efter en jämn matchinledning drabbades hemmalaget av en korrekt dömd utvisning och därefter kunde Malmö både punktera och spela av matchen. En fin prestation av Malmö FF som därmed inkasserar sin andra seger i årets unga allsvenska.
Efter styrkebeskedet mot Sundsvall var det nu dags för Malmö FF att bege sig de cirka femton milen norrut för att möta de nygamla allsvenskarna Halmstad BK. Den vackra promenaden längs med Nissan upp till gräsdoftande och anrika Örjans Vall färgades vackert himmelsblå av ett cirka tvåtusenhövdat bortafölje och i varje fall jag kände att det är kul att HBK är tillbaka i allsvenskan.
Malmö ställde upp med den förväntade startelvan Wiland – Tinnerholm, Nielsen, Brorsson, Konate – Rakip, Lewicki, Christiansen, Yotún – Rosenberg, Cibicki. Taktiskt var den stora skillnaden gentemot Sundsvallsmatchen att tisdagens utpräglade trebackslinje var utbytt mot en mer traditionell fyrbacksdito. Om detta var för att motverka HBK:s överlägset vassaste spelare Haksabanovic som är känd för att göra kaos på sin vänsterkant, för att vi inte längre spelade mot en fembackslinje eller för att Konate inte är van vid rollen som trebackslinjesspelare vet jag inte, men sannolikt spelade alla faktorer in. Från min position på kortsidan var det inte helt enkelt att se alla detaljer, men det föreföll som att Erdal Rakip fått order om att hålla sig mer på högerkanten än i förra matchen där han snarast befann sig på planens samtliga platser samtidigt. Även detta tror jag var med Haksabanovic i åtanke.
Första halvtimmen var jämn. Förvisso höll Malmö i bollen bättre än hallänningarna, men några solklara chanser lyckades man inte skapa. Kanske är det jag som projicerar, men min känsla var ändå att det såg betydligt mer fokuserat och energirikt ut än vad som varit fallet mot (potentiella) bottenlag de senaste åren. Att det skulle bli en tuff match stod dock klart och faktiskt lyckades även HBK lyckades vaska fram ett par avslut på mål, men inte ens för en så defaitistisk supporter som jag kändes det särskilt farligt.
Efter 33 minuter kom matchens avgörande moment. Halmstadmittfältaren Aboubakar Keita flög in Oscar Lewicki med alla möjliga kroppsdelar före och Glenn Nyberg visade helt korrekt ut den unge ivorianen. Ibland heter klyschan att det blir svårare att spela bra när man spelar mot en man mindre. Den hade emellertid inte Pawel Cibicki hört. I den desorganisation som uppstod i Halmstadförsvaret lyckades han på bara några minuter spela fram till ett friläge för Markus Rosenberg (som räddades av utmärkte Isak Pettersson i HBK-målet) och därefter klacka fram ett friläge till Anders Christiansen som avslutade säkert vid första stolpen. 1-0 till Malmö FF och de tillresta himmelsblå njöt.
En liten stund senare kom så ett påskmirakel. Markus Rosenberg tog emot en boll utanför straffområdet och avslutade på en täckande Halmstadsspelare. Han fångade därefter upp sin egen retur, drev ut på högerkanten och skickade in ett inlägg mot bortre stolpen.
Om känslan självförtroende hade kunnat anta en mänsklig gestalt är jag tämligen säker på att den hade haft hästsvans, kommit från södra Malmö, hetat Pawel Cibicki och varit allsvenskans just nu kanske hetaste spelare. När bollen från Rosenberg hamnade lite bakom honom valde han nämligen att hoppa upp med ryggen mot mål för att med sin högerfot försöka utföra en regelrätt bicykleta. Som den vane fotbollsåskådaren vet är normalutfallet av sådan manöver en missad boll, eller i bästa fall en felträff, vanligtvis efterföljd av glada tillrop från motståndarsupportrarna. Pawel Cibicki hade dock ingen tanke på att bjuda hallänningarna på något sådant utan skickade istället in bollen perfekt vid den vänstra stolpen. Årets mål så långt och ett av det vackrare man sett av Malmö i modern tid.
Andra halvlek blev mest en formalitet. Halmstad lyckades aldrig etablera något tryck mot Malmöförsvaret och våra bollskickliga lirare hade julafton i de ytor som det decimerade HBK tvingades släppa. Helt plötsligt fungerade alla de skarvar och överhopp som under försäsongen drivit oss till vansinne och 3-0 målet kom logiskt. Markus Rosenberg skarvade vidare en boll från Anders Christiansen, och från en position just utanför straffområdet skickade Pawel Cibicki upp selectkulan i Petterssons vänstra kryss. Halvleken såg även Magnus Wolff Eikrem, Mattias Svanberg och Alexander Jeremejeff på planen där framförallt den förstnämnde spelade fin fotboll.
Att matchens gigant heter Pawel Cibicki går inte att komma runt. Inte nog med att han är farlig i varenda bollkontakt, han arbetar dessutom stenhårt. Fjolårets succé var ingen slump, det tror jag vi alla kan slå fast, och det är bara att njuta av pågen så länge vi har kvar honom.
Stort plus i min bok går även till Lasse Nielsen. Numret större än HBK-spelarna både fysiskt, tekniskt och tajmingmässigt och han är precis som förra årets prestigevärvning AC på en nivå som är för hög för de flesta allsvenska motståndare. Att han dessutom förefaller dirigera försvaret väl och mana på de betydligt mindre rutinerade pågar han har runt omkring sig höjer hans betyg ytterligare.
Nu är det dock nya tag som gäller. Djurgårdens IF kommer på besök den 24 april och vi får hoppas på en fin match även då.
Framåt Malmö!
