Matchrapport: Halmstad BK - AIK: Tre viktiga poäng
Som vanligt var det regnigt när AIK gästade Halmstad. Skillnaden från förra året var att bollen studsade iväg med väldigt fart när den nådde den gröna mattan. Förra året däremot var det mer vattenpolo än en fotbollsmatch. Med måndagens väderlek var det alltså svårt för spelarna att skapa ett bra passningsspel på det hala underlaget.
Första halvleken var både ganska dålig och tråkig. AIK hade marginellt bättre passningsspel än Halmstad men de sistnämnda var en aning vassare i de fåtal avslut som båda lagen lyckades skapa. Halmstads backlinje såg ganska stabil och samlad ut och det var svårt att bryta igenom deras försvar. Särskilt svårt hade Flavio mot Emil Salomonsson på vänsterkanten. När det hade gått drygt en halvtimme blev det en straffsituation för hemmalaget men domaren Martin Hansson vinkade avvärjande. Bra brytning var min kommentar varvid den för mig okände äldre halländske farbrorn på sittplatsen bredvid mig inte alls tyckte det var en bra brytning utan en klar straff. Vem som var mest objektiv låter jag vara osagt. Efter 45 minuter låg det en ganska avslagen stämning över Örjans Vall när domaren blåste av första halvlek.
Andra halvlek startade mycket bättre än den första slutade. Båda lagen hade lagt i en högre växel och det skapades genast chanser, främst för AIK. Bangura nickade i ribban, Halmstad var nära att få ett friläge och AIK hade en bra möjlighet att ta ledningen vid en frispark. Pulsen höjdes nog bland samtliga på arenan, men främst hos de cirka 300 fansen från Stockholm. De fåtal kvastar som försökte stödja sitt halländska lag var märkbart tysta. Det blir ju sällan någon större stämning på den omoderna arenan som annars ligger väldigt fint utmed Nissan. Istället hördes AIK-fansen desto mer och gjorde en riktigt tapper insats i det ständiga duggregnet.
Viktor Lundberg kämpade tappert matchen igenom och i den 64 minuten fick han utdelning för sitt slit. Genom ett bra skott en bit utanför straffområdet gav han AIK ledningen bakom en förvånad Halmstadsmålvakt. Målet gav AIK energi och hela laget började spela ut, riktigt bra med ett vägvinnande passningsspel, bredd i spelet och med ett självförtroende. Bangura briljerade och fick till ett par farligheter. Inte ens den halländske farbror som satt bredvid kunde undgå att imponeras av AIK:s stjärnskott. Otrrroligt vilken bra spelare han är den där Bangura sa farbrorn och försökte dölja sin halländska dialekt så gott han kunde på klassiskt Gessle manér.
Den ökade aggressivitet som de för dagen vitklädda spelarna skulle löna sig då Helgi Danielsson blev fälld i straffområdet och AIK fick straff i den 69 minuten. Det var ingen tillfällighet att just Helgi var den som skapade straffen. Han var en av de som jobbade hårdast den mörka oktoberkvällen mot de kvicka Halmstadsspelarna. Pavey satte säkert straffen vilket skapade ett lugn i för alla AIK:are, i alla fall för en kort tid. Strax efter straffen fortsatte AIK spela bra men de sista minuterna blev nervösa för såväl spelare som för publik. I 88:e minuten lyckades Anselmo nickskarva en friskpark i mål och 1-2 och var ett faktum.
De sista minuterna blev onödigt spännande och dessutom blev det fyra minuters tilläggstid efter diverse skador. Hemmalaget matade långbollar mot AIK:s straffområde och det blev några farligheter men försvaret lyckades hålla undan. När domaren Martin Hansson blåste av matchen känns det i alla fall lite bättre inför de två sista omgångarna. Men trots de välbehövliga poängen är inte kontraktet säkrat. Nu krävs det ett massivt stöd på Råsunda i den sista hemmamatchen mot Elfsborg. Och jag är övertygad, när det väl gäller kommer alla AIK-fans att mobilisera sina krafter och visa Sverige hur läktarkultur ser ut när den är som bäst!
