Hammarby - Malmö FF3 - 4
Hammarby – MFF (3-4): Mesta mästarna är bäst
90 minuter där Malmö helt satsar på att stänga igen. Så en förlängning där Malmö helt plötsligt dominerar. Fem kyliga straffskyttar och en het målvakt i Diawara. Det där var väl inte så svårt?
Historiken har det tjatats om hela våren – inget cupguld sedan Ingvar Carlsson var statsminister. Betonggolvsarenan och Malmös svårigheter där likaså. Och så detta med formen – Malmö kommer till cupfinalen med tre raka och välförtjänta förluster i rad.
Detta behövde vi. Efter så mycket frustration. Detta var vi värda. Efter att svälja stoltheten och göra en disciplinerad och ärligt talat rätt tråkig match. Detta kommer vi att minnas. Efter Olas extremt kyliga sista straff.
Det finns så många att glädjas med i afton. Milos, som får arbetsro. Pena, som trots en skaplig straff hade kunnat bli syndabock. 17-årige Hugo, som lever i en egentligen helt orealistisk dröm. Ismael, som ifrågasatts av supportrar men som här tar hjälterollen. Kanske allra mest alla himmelsblå supportrar på plats, vilken fantastisk eftermiddag ni haft, och vilken fenomenal kväll ni kommer att få.
Få se, mitt uppdrag var visst att berätta något om matchen?
Det hade spekulerats i att Malmö skulle spela 5-3-2 denna svåra bortamatch. I stället formerades man i 4-2-3-1 när Bajen hade boll. För första gången fick vi se Rieks i en tio-roll. Svårt att utvärdera eftersom Malmö hade ytterst få ambitioner att föra spel.
Kiese Thelin
Birmancevic – Rieks – Berget
Lewicki – Rakip
Olsson – Nielsen – Hadzikadunic – Beijmo
Diawara
Första halvlek: någon som såg den Allsvenska bortamatchen mot Bajen för några veckor sedan? Tänk den, men utan hemmalagets tokpress och anstormning första 5-10 minuterna. Båda lagen tog det försiktigt där Hammarby var det som hade litet större ambitioner att föra spelet. Några halvchanser för båda lagen, där Rieks var den som var närmast i MFF efter att ha stötbrutit en svag passning från Blazevic i målet strax utanför. Hammarby hade den bästa chansen då man kom två mot en i slutet efter att MFF tappat boll.
Bäst med halvleken var nog att vi bara fick en skada. Lewicki gick ut med stort bandade över låret och ersattes av Hugo Larsson. På papperet en katastrof, på plan ingen stor skillnad, Hugo skötte rollen som balansmittfältare klockrent.
I pausen var sannolikt Milos mer nöjd med sakernas tillstånd än Hammarbys tränare Cifuentes.
I halvtid byter Milos ut Beijmo mot Eric Larsson, och kommenterar att den förste såg litet energifattig ut efter att ha matchat mycket de senaste veckorna.
Andra halvlek: Lik den första, Malmö tycks bara vilja kontrollera och säkra, Hammarby är mer offensiva, ser farliga ut ibland, men chanserna är fortsatt få.
Mest minnesvärd är en snurrfint och fritt läge för Svedberg, som också ville ha straff. MFFs bästa chans kom i minut 90 då Hadzikadunic var sånär att språngnicksskarva in en framläggsfrispark från Birmancevic.
Förlängningen: i vanliga fall skulle vi sett detta som fördelaktigt, med vår breda trupp. Men in i förlängningen har vi utöver reservmålvakt Viktor Andersson bara Chalus och Abubakari att tillgå, inte mycket om man vill förändra en matchbild.
Å andra sidan kom ju spelare med kvaliteter för att förändra in redan i mitten av andra halvlek: Toivonen och Pena in i stället för Kiese och Rieks. Det blev ingen skillnad i spelet då de kom in.
Däremot verkar det som att den lilla pausen innan förlängningen blev ett värdefullt tillfälle för Malmö att prata ihop sig. När spelet blåses igång är det plötsligt MFF som tar över taktpinnen och trycker ner Hammarby. Birmancevic drar ett distansskott som en darrig hemmamålvakt styr i ribban, Berget skulle möjligen kunnat få en straff då han dras ner i straffområdet. Birma tar sig in i straffområdet och ramlar lätt, Toivonen har en farlig nick på ett Hugo-inlägg.
Vid förlängningens sidbyte går en trött Rakip ut för Abubakari, som blir spets medan Ola kliver ner som offensiv mitt. Spelet fortsätter med initiativ för Malmö, men Hammarby gör oss alla nervösa med en serie av hörnor sista fem minuterna.
Defensivt sätt gör Malmö en mycket stark match, släpper till få chanser. Extra plus till Nielsen och Rakip. Berget måste vara en mardröm att möte med sin löpstyrka och hårdhet.
Straffläggningen går mot Hammarbys klack, en klar nackdel för Malmö förstås. Men vi får börja, vilket ju är en dokumenterad fördel!
Straffarna:
Pena – miss: hårt nära stolpen, men så där halvhögt som målvakter gillar. Blazevic gör en riktigt fin räddning då han lyckas tippa bollen i stolpen.
Besara – miss: se föregående, men Diawara behöver inte ta stolpen till hjälp ens.
Birma – mål: spatserar fram, väntar ut målvakten och rullar bollen i andra.
Fenger – mål. hårt vid stolpen, Diawara går rätt men når inte.
Berget – mål: mitt i mål, där står ingen kvar.
Travally – mål: Diawara går åter rätt men lyckas inte styra bollen utanför målet
Olsson – mål: kort ansats stenhårt i nättaket.
Khalili – mål: hårt och högt utan chans för Diawara som går rätt igen.
Toivonen – mål: joggar fram och duttar bollen i burgaveln med ögonen på målvakten
Selmani – missförstår först domaren, blir avblåst och får börja om ansatsen. Försöker lura ner Diawara som står kvar och enkelt fångar Astrits lösa bredsida.
Det spontana firandet förstörs av en mobb Hammarbysupportrar som tar sig in på plan. Ola är behjälplig med att lugna ner de mest slagsmålssugna MFF-supportrar som också kommer in på planen. Polisen lyckas få kontroll på det hela rätt snabbt.
Några lösryckta observationer från matchen:
När Pena glidtacklar ser det ut precis som i TV-spel
I början på andra halvlek sker en planstormning. En kvinna med banderoll tar sig långt in på plan. När polisen resolut lyfter bort henne rycker Hammarbys Mohanad Jeahze förgrymmat åt sig kvinnans banderoll. Man undrar var han engagemang mot att bevara våtmarker kommer ifrån?
I minut sex pratar expertkommentator Nannskog om att Hammarby måste ställa fler frågor till Malmöförsvaret. Efter några ögonblick hör han det själv och gör avbön – slut med att ställa frågor i SVT!
