Matchrapport: Hudiksvall - MFF 0-5
I söndags blev Assyriska avfärdat utan några större problem, och segermarginalen med tre mål var helt klart i underkant. Sedan dess har vi diskuterat rövlappar, vilken av alla de grekiska gudarna som Eikrems morsa vänsterprasslade med, samt möjligheterna till att kunna hota Hammarby i det allsvenska guldracet. Under lördagseftermiddagen, mindre än en vecka sedan tävlingspremiären, var det således dags för cupens andra gruppspelsmatch - Hudiksvall borta stod på menyn.
Här hade jag velat inleda med att beskriva matchinramning och dylikt, men när streamen på SVTPlay väl hade satts igång var redan en minut spelad. Skammen över att ha förberett mig så uselt ledde till ett par sekunders psykologisk härdsmälta, men när det inre lugnet hade infunnit sig kunde ett par saker direkt konstateras:
- Kamerateamet hade inte samma förutsättningar på Sparbanken Arena som de hade på Malmö IP. SVT:s satsning på cupen innefattade igår en snubbe som stod längs mittlinjen och gjorde vad han kunde för att fånga matchsekvenserna. Inte ett helt tacksamt jobb när bollen befann sig på motsatt sida av planen, men det såg lite coolt ut varje gång Yotun svischade förbi på vänsterkanten och såg ut att befinna sig en decimeter från kameralinsen.
- En av spelarna i Hudiksvall, Viktor Roos, var uppenbarligen son till Kikki Danielsson. Håll utkik i framtida säsonger av Fångarna på fortet eller Let's Dance, den här grabben har vi garanterat inte hört det sista från.
- Malmö FF ställde upp med exakt samma starka startelva som mot Assyriska. Åge tar onekligen cupen på allvar, och ser ut att lägga störst vikt vid att de nya spelarna ska få lära känna spelsystemet och sina medspelare så snabbt som bara möjligt. Att inte rotera på ens en enda position mot ett division 2-lag som Hudiksvall talar sitt tydliga språk - när det är dags för den allsvenska premiären ska vi ha en elva som är så samspelt att de ska kunna bli väckta klockan tre på natten och tillsammans lyckas resa ett tält på mindre än fem minuter under en kolsvart natthimmel. Alternativt luckra upp lågt spelande motståndarförsvar.
Under den första halvleken var det sistnämnda scenariot mest aktuellt - men inte så som man kanske kunnat tro på förhand. Visst, det var då ingen högt spelande backlinje vi fick se, men Hudiksvallsspelarna var skickliga på att störa bollhållaren när MFF ville spela sig igenom centralt, vilket ledde till ett mer kantbaserat anfallsspel.
Men det var inte till alltför stor nackdel för di himmelsblå. Till vänster hade vi redan nämnda "Yoshi" Yotun som skickligt kombinerade sig fram till farliga lägen med hjälp av lagets norrmän. Till höger gjorde Tinnerholm återigen en stormatch, och han hade Sana framför sig som hjälpte till att skapa oreda. Malmö var självfallet spelförande i matchen och spelade sig fram till en del farliga lägen, men de riktigt heta chanserna kom först efter dryga kvarten spelad. Bland annat fick vi se Yotun visa prov på fin skotteknik kring minut 20 (den gick precis över ribban), men låt oss hoppa fram fem minuter till så får vi lite måljubel också. Det är först Adu som klipper till från strax utanför straffområdet, men Niclas Larsson i Hudikmålet lyckas tippa ut till hörna. Denna hörna petas sedan snabbt till Magnus Wolff Eikrem som avancerar in i banan och avlossar ett inte alltför hårt, men synnerligen välplacerat högerskott som letar sig in vid stolproten. 1-0 MFF.
Efter målet blir det riktigt fint driv i spelet, och bara fem ytterligare minuter senare sitter tvåan. Det är härliga kombinationer på vänsterkanten som leder till inspel snett-inåt-bakåt, lite efterföjande flipperspel framför mål, och till slut kommer Tinnerholm och dundrar in bollen på volley efter en misslyckad undannick. Något säger mig att det blir fler än ett mål för vår högerback under åets allsvenska säsong.
Snabbspolning fram till halvtid och en kort summering: Hudiksvall står upp på ett hedersvärt sätt, men MFF är bättre - rätt mycket bättre och bättre på allt. Och då spelar det ingen roll att djupledsspelet är lite knackigt eller att vinden gör vad fan den vill ibland.
Till andra halvlek hade Sana bytts ut och ersatts av allas våran favorit-Pawel. Matchutvecklingen ska kanske sedan inte bara tillskrivas vår polske juniorlandslagsman, men spelet flyter nu på ännu bättre än i första halvlek. Det är fin rörelse över hela planen och fint utförda kombinationer leder fram till en hel del chanser. Att det blev såhär var givetvis också til följd av Hudiksvalls sinande ork samt vilja att flytta fram spelet en aning. Mittens rike var nu helt öppet för kung Eikrem och hans undersåtar, och Anton Tinnerholm utnyttjade luckorna på vänsterkanten precis som han gjorde mot Assyriska - på ett skoningslöst vis. Han och Pawel verkade verkligen trivas ihop, och detta högersamarbete ledde till många öppnande passningar. Tinnerholm kom själv på genombrott flertalet gånger, och under fyra GALNA minuter (69-72) gjordes TRE(!) snabba mål, alla efter framspelningar från vårt östgöstska ånglok. Först kunde Rosenberg till slut få peta in bollen i öppen kasse, efter en kväll av halvdana avslutsförsök. Sedan fick Berget äran att raka in den från nära håll, och förnedringens prick över i:et sattes när en Hudikare (ja, det får heta så) snuvade MFF:arna från yterligare nätkänning genom att helt enkelt skicka in bollen mellan stolparna av egen kraft istället. Snabbspolning fram till slutsignal och lite allmänna matchreflektioner:
- Nej, vi ska inte dra några växlar av en sådan här match. 5-0 är exakt vad som ska förväntas. Eller som hemmalagets målvakt Niclas Larsson sa efter matchen, på frågan om vad som var den största skillnaden lagen emellan: "De har heltidsproffs". Och sedan blev han påmind av kommentatorn David Fjäll om att förlustsiffran från 2014 års cupmöte med IFK Göteborg åtminstone hade halverats. Skillnaden mellan lagen var det ja.
- Man kunde nästan inte låta bli att lida lite med Olsen och firma Johansson/Helander, framförallt under andra halvlek. Herregud vilken tristess de måste ha upplevt. Det blev t.om så att Erik tog sig ner mot offensiv hörnflagga kring den 60:e matchminuten, till synes för att bara få det bekräftat att han fortfarande levde. När inlägget sedan slogs in mot straffområdet nickades bollen över av - just det - Filip Helander, som även han hade försökt fly undan sin mentala Golgata-vandring, om så bara för ett tjugotal sekunder innan han tvingades lunka hem igen.
- Ytterbackarna hade det desto roligare. Tinnerholm vet vi nog alla vid det här laget vilka kvaliteer han sitter inne på, men att Yotun inte bara verkar vara en fullgod ersättare till Ricardinho, utan även en klar förbättring, det är en väldigt positiv överraskning. Och Ricardinhos tre allsvenska mål under sex säsonger - det kommer vår gode peruan nog slå inom en förhållandevis kort period. Han var nära två gånger från distans igår, aktioner som lovar mer inför framtiden.
- Striden om yttermittfälts/forwardsplatserna lär leva hela säsongen ut. Varken Sana eller Berget gjorde dåliga insatser idag, men Cibicki var stundtals briljant. Särskilt han och Tinnerholm verkar ha en samarbetsförmåga som möjligen kan avgöra till Pawels fördel i slutändan. Så stavar man till lyxproblematik.
- Fortfarande inga insläppta mål under 2015, och om det är så även efter sista gruppspelsmatchen mot Jönköping Södra, alltså i värsta fall ett 0-0-resultat, då är gruppsegern och därmed även kvartsfinalsplatsen säkrad. Och därifrån är vägen utstakad till en självklar slutseger den 17:e maj. Väl?
FRAMÅT MALMÖ!
