Djurgården - Halmstads BK
1 - 0

Matchrapport: IFE - MFF: 2-2

Det allsvenska toppmötet slutade oavgjort efter att Magnus Wolff Eikrem och Marcus Rhodén stått för två fullträffar vardera.

Det fanns en tid när inget svenskt lag kunde ta sig till Champions League. Det fanns en tid när ingen kunde vinna Allsvenskan flera år i rad. Det fanns också en tid när Malmö FF omöjligt kunde vinna på Borås Arena.

Så är det lyckligtvis inte längre.

Ikväll blev det visserligen ”bara” kryss i ett stilenligt toppmöte. MFF gjorde en bra match, trots jobbiga skador och oönskade taktiska justeringar. Första halvlek höll ett högt tempo, bjöd på utomordentlig spänning och saknade några egentliga dödlägen. Eller som en genuin malmöit skulle sagt: En jävla massa kontringar.

Om man sammanfattar första 45 kort: Elfsborg hade mest boll, Malmö hade vassaste chanserna. 3-5-2-formationen var tillbaka, med tunga Johansson, Bengtsson och Helander som bas. Yotun och Tinnerholm slickade kanterna och Berget/Rosenberg hotade ständigt på topp.

Rosenberg visade i en tidig duell att han är snabbare än veterankollegan Anders Svensson. Berget borde fått en straff med sig. Det var fram och tillbaka, farligast för hemmalaget var Arber Zeneli som lurade både Helander och Yoshimar ett par gånger.

Eikrem fick sitt favoritläge(?) redan i den 19e minuten. Från straffområdets vänstra hörn avancerade han inåt, sökte ett långt väggspel med Tinnerholm på andra sidan, fick tillbaka bollen, sköt och satte ledningsmålet på egen retur. Tio minuter senare utmanade han målvakten igen med en rejäl frispark från 30 meter.

Malmö behöll greppet efter målet, men slappnade av när halvtidsvilan närmade sig. Varningen kom då Viktor Claesson gavs möjligheten till ett distansskott som med knapp marginal passerade Olsens högra stolpe. Det räckte inte.

Minuten därpå gavs mannen som hittills bara firat sin 24e födelsedag genom att småsparka på en liggande Lewicki och dra på sig halvlekens enda gula ett nytt läge. Marcus Rohdén gjorde inget misstag utan drog på en fullträff strax utanför halvmånen.

1-1 i mål, 1-1 i felaktiga offsideavblåsningar. Toppmötet var fortfarande en oviss historia i paus.

Andra halvlek inleddes med att Erdal Rakip ersatte en fotskadad Adu. Efter någon spelminut tog sig Rasmus Bengtsson mot ljumsken efter en till synes ofarlig duell och Tobias Sana ersatte. Malmö gick ner på fyrbackslinje och uppträdde inte skakat, men inte heller oberört.

Det böljande spelet fortsatte, nu med kraftigare initiativ från boråsarna. Matchen fortsatte att väga i hög fart och Robin Olsen tvingades till flera viktiga ingripanden. Men Berget träffade stolpen i den 72a minuten och Elfsborg hade fortsatta problem att hänga med i Malmös offensiv.

Efter ett ödesdigert felpass från Viktor Claesson kunde Tinnerholm återigen assistera den norske vargen. Från ungefär samma position som kvitteringen pricksköt Eikrem in 2-1.

Därefter följde ett långt avbrott orsakat av oroligheter med pyrotekniska förtecken.

Kvarten senare började matchen om. Fortfarande högt tempo, fortfarande spännande. I den 105e spelminuten fick han chansen igen. Marcus Rodén, 2-2.

Toppmötet var till ända. Underhållande spel och rättvist resultat.

***

Har skrivit på Himmelriket sedan 2004. Flera gånger har jag rapporterat inför eller om matcher mot just Elfsborg. Det slog mig ikväll att en epok är på väg att slut. Vill passa på att med full respekt nämna en man som fått mycket skit för att han en gång erkänt att han gillar tacos, trots att han knappast är den ende Svensson som gör det.

Däremot finns det en heder i att vid 38 års ålder fortfarande kunna göra en motståndarsupporter fly förbannad över en felaktigt utebliven straffspark. Ingen kan säga något annat än att Anders Svensson är en av faktorerna till Allsvenskan publika status det senaste decenniet, i likhet med Daniel Andersson och Henrik Rydström. Hatten av.

***

Det fanns säkert sportintresserade människor som ikväll valde att se en landskamp mellan Sverige och Frankrike i ishockey-VM. Obegripligt.

***

Men å andra sidan… Dessa avbrott, hur långt är vi ifrån hockeyn och dess uppbyggnad i praktiken? ”Återstår 20 minuter av den andra halvleken…” Är det på riktigt? Löjeväckande.

Jag är en exilare, en soffpotatis… Inte ens ett årskortsinnehavande sittplatsfetto. Men även jag har de senaste åren utvecklat en nyfikenhet för de bengalivrande supportergrupperingarna. Deras envishet och engagemang tyder på att det finns något där värt att ta i beaktning.

Framför tv-skärmen verkade det långa avbrottet direkt efter Malmös andra ledningsmål obefogat och löjligt regelmässigt. När rapporterna om skadad och hotad personal trillade in svängde känslorna. När ytterligare rapporter kom att ingen hade kastat och ingen hade blivit träffad började jag bäva inför kommande dagars sandlådedebatt. Igen.

Kanske är gällande regelverk helt vansinnigt. Kanske är problemen orsakade av några få oansvariga, uppmärksamhetssökande ungdomar.

Jag vet uppriktigt inte.

Det jag saknar är ett offentligt ansikte, en icke-anonym talesman som förklarar och argumenterar för och varför pyrotekniken är så viktig. Någon som på allvar kan berätta vad man vill stå för och vill ta avstånd ifrån. För ingen kan väl vara nöjd med kvällens sista 30 minuter, eller?

Jag raljerar inte, jag kallar ingen feg. Jag säger bara vad jag verkligen saknar, någon som kan förklara det jag själv inte förstår.