Galatasaray - Barcelona
1 - 2

Matchrapport Malmö FF - BK Häcken 3-0

MFF klippte Häcken till slut. Det gick!

Det har snackats mycket om spöken i veckan. Rätt många försvann under söndagskvällen.

Klassikern om att Malmö FF aldrig gör mål på hörna. Den moderna sanningen om att Kjartansson är överflödig i truppen liksom att Magnus Wolff Eikrem inte är rätt typ för de MFF. Men, framför allt… Malmö vinner aldrig mot BK Häcken.

3-0. Tre mål av Kjartansson. Två av dem på hörna, det tredje efter en fantastisk crossboll från Vargen rätt på foten till Örnen.

Många gånger har man satt sig tillrätta med förhoppningen att idag vänder det, idag är de beredda. Idag visar de klass, även mot de gulsvarta från Hisingen. Efter fem, tio eller femton minuter brukar det stå klart att så inte var fallet. Gång på gång har MFF gått bort sig, slarvat eller uppträtt nonchalant och oförberett. Och Häcken har varit skoningslösa.

Men idag var ingen vanlig dag. Idag fanns både gnistan och viljan, men också skärpan och respekten. Malmö styrde spelet från början, hade mycket boll och såg till att snabbt hamna på rätt sida när motståndarna erövrade den.

Vänsterkanten var piggast, där Eikrem och Konate gång på gång producerade offensiva samarbeten. Trubbigare på andra kanten, där Rakip gjorde det enda riktiga misstaget under första halvlek. Ett indianpass rätt in i plan och Samuel Gustavsson fick fri väg fram mot straffområdet. Wiland avvärjde skottet.

Just när belåtenheten över spelövertaget började att gå över i oro över att matchbilden var idealis för ett giftigt, kontrande Häcken… Då klev han fram.

Eikrem slog en hörna som rensades ut till Christiansen vars volleyskott resulterade i ännu en hörna. Eikrem igen, ett tveksamt målvaktsingripande och Kjartansson kunde utan större ansträngning nicka in sitt första allsvenska mål intill den bortre stolpen.

Jaaa… vrålade alla. Islossning… tänkte många. Och ja, det kan man ju säga. Tre minuter senare, ny hörna från Eikrem. En ren Lewicki skarvade vidare vid närmsta stolpen och Kjartansson bredsidade enkelt in tvåan.

En underbar känsla i paus, tvåmålsledning och tvång på initiativtagande från bortalaget. I 58e minuten byttes erkänt duktiga Martin Ericsson och Alexander Jeremejeff in. Det gav resultat och man började så smått ta över spelet.

Men i matchminut 66… En rensning som först såg ut att studsa ifrån Anders Christianssen skickades vidare till Wolff på högerkanten som hade tre framrusande himmelsblå alternativ. Med elegant precision valde han det hetaste och bortersta. Vidar Örn Kjartansson… Hatturtrickur!

Matchen var klar. Matchvinnare Kjartansson och Magnus Wolff Eikrem var kvällens artist. Pa Konate var pålitlig bakåt och påhittig framåt. Även en medioker analytiker som jag förstår att Lewicki och Christianssen gjort ett stort jobb på mitten, då varken Arnarsson eller Brorsson tvingades särskilt många gånger delta i löpdueller mot Häcken snabba anfallare.

Berget poänglös, men återigen full av energi och otroligt löpstark. Wiland? Fjärde raka nollan efterlyser ingen vidare reflektion.

Enda smolket kom i slutskedet då inhoppande Rosenberg viftade med armen i ansiktet på en klängande Emil Wahlström. Ett hårt domslut, absolut. Samtidigt ska man kunna begära lite mer kyla och rutin från vår lagkapten. Så vitt jag förstår är Rosenberg tillgänglig på torsdag när cupfinalen spelas, men är avstängd i derbyt mot Helsingborg.

Avslutningsvis, en underbar seger på alla vis. Klart att en vinst är bättre att ha med sig än en förlust, men ändå… Jag hoppas att kvällens trepoängare bara resulterar i ökat självförtroende och inte ger möjlighet till gamla underskattande synder. Det är fortfarande BK Häcken vi möter.

Framåt Malmö!