Matchrapport: MFF - Assyriska 3-0
Drygt 5600 åskådare hade tagit sig till Malmö IP för att se MFF ta sig an Assyriska i cupspelets första gruppspelsmatch. Under 90 minuter fick de anledningar att jubla, gäspa, men till slut även yla. Tävlingssäsongen 2015 är härmed officiellt invigd!
Äntligen väder, äntligen doft av läder. Äntligen... en ny matchtröja att granska in i minsta detalj. En utbytt krage här, lite vågräta ränder där... och ett snäpp snyggare än föregående år kände jag - tills spelarna vände sig om. Den på Puma som klubbade igenom förslaget om det vita partiet vid ryggslutet - hör av dig och åtminstone försök att förklara. Vad detta ledde till var en optisk synvilla som fick en att undra vem fan det var som hade gett samtliga MFF:are ett rejält kalsongryck innan matchstart. F-A-I-L.
Som tur var lät dock inte laget denna modemiss påverka spelet särskilt negativt. Det var enkelt uttryckt inget att snacka om i första halvlek. Nog för att Assyriska inte var det mostånd som MFF skulle må bra av att få innan den allsvenska starten, men det såg stundtals riktigt bra ut. Redan i andra minuten fick Eikrem visa upp sina färdigheter vid liggande boll - Lewicki tog sånär vara på inlägget. Bara fyra minuter senare fick Eikrem sedermera sin välförtjänta assistpoäng. Hörnan slogs från höger, Helander mötte perfekt med pannan och 1-0 var ett faktum.
Under första kvarten var dominansen som störst. Tinnerholm rev upp sår på Assyriskas genom hela matchen undermåliga vänsterkant och var först nära med ett eget avslut, strax efter ledde en annan raid till att Sana fick till ett skott som tog i burgaveln.
Just nämnde Sana var riktigt pigg under första halvlek. Stod oftast rätt, löpte rätt och tog hela tiden initiativ. Detta resulterade bl.a i tre(!) frilägen, alla(?) gånger briljant framspelad av Eikrem. De två första slutade i räddning samt misslyckad passning, men på det tredje försöket kunde bollen slutligen rullas in i mål. Lägligt skedde detta just innan halvtid, och det hade verkligen känts snålt med endast en uddamålsledning efter 45 spelade minuter. Visserligen hade gästerna vid det här laget tillåtis besöka offensiv planhalva ett par gånger, men MFF:s offensiva garde slutade aldrig skapa chanser. En av de läckraste kombinationerna kom till när Adu slog en lång och öppnande passning ut till Jo Inge Berget som i sin tur läckert chippade bollen förbi sin motståndare i steget. Bollen vrickades sedan snett bakåt till landsmannen Magnus Wolff Eikrem som lade över bollen på högerfoten och placerade den strax utanför. När avsluten är på samma nivå som passningsfoten, då lär den sistnämndes MFF-karriär vara över. Lite synd att behöva konstatera redan nu, men vi får istället passa på att njuta under tiden vi får ha honom här. Vår andra norrman kanske hamnar lite i skymundan, men även där kommer vi hitta mycket att glädjas kring framöver. Tyvärr gick han ut med en känning i den 40:e matchminuten, men Pawel Cibicki är ingen dålig ersättare att kunna ta in.
Med något skarpare sikte hade resultattavlan givetvis sett ännu trevligare ut, men 2-0 i halvtid är alltid 2-0 i halvtid, dvs inget att gnälla ihjäl sig över. Däremot kunde man ha rätt att gnälla lite över andra halvlek. Allting gick lite långsammare, sköttes lite slarvigare, och spelet var helt enkelt mindre inspirerat. Matchen spelades till stora delar bara av, men några saker är ändå värda att ta upp:
- Olsens bjudning i 53:e minuten. Herre min skapare. Låt oss hoppas att årets målvaktstavla redan är avklarad, och med tanke på att det inte ens blev ett avslut emot oss i situationen så har vi isåfall kommit otroligt billigt undan.
- Den gamle MFF-bekantingen David Durmaz fick se rött. I minut 85 kom han på tok för bryskt in i en duell och såg därmed till att hemmalaget fick avsluta matchen i numerärt överläge. Däremot borde han redan ha blivit ivägskickad till spelargången en dryg kvart innan, efter ett av de sämsta inkastsförsök som skådats i modern tid.
- Det blev ett mål till till slut! Efter många om och men fick Eikrem sätta dit bolljäveln från precis utanför straffområdet med en minut kvar av ordinarie matchtid, och detta efter fint förarbete från Yoshi. Klacken ylade tills slutsignalen ljöd, och kanske gör vissa av dem det fortfarande.
Det som alla redan kan se, men som ändå inte nog kan understrykas - det här kommer bli bra i längden. Av elva startande spelare var endast fyra tillhörandes MFF för ett år sedan. Fem av dem gjorde igår sin tävlingsdebut. Det fanns inte mycket som tydde på det.
Och så avslutningsvis - innan matchen hedrades den nyligen avlidne MFF-legendaren Calle Palmér med en tyst minut. Ni som inte redan läst Magnus Johanssons fina text - gör det här.
