Matchrapport MFF-IFK Värnamo Onödigt men kanske inte oväntat
Det snackades en hel del inför matchen att det fanns risk för trötta MFF-ben och hjärnor efter urladdningen i Baku och resorna dit och hem. Tyvärr visade sig snacket stämma, hemmalaget kom inte alls upp i nivå idag. Med en onödig straff ovanpå det så var poängtappet ett faktum. Trist, men inget att gråta blod över.
I MFF-truppen saknades Dahlin och Rösler på grund av avstängning, Ali var sjuk och Berg vilade efter en smäll han fick mot Quarabag. Startelvan såg ändå bra ut, en elva som de flesta allsvenska lag skulle vara enormt nöjda med.
Det blev ingen fullt-ös-framåt starta á lá hemma mötet mot Djurgården idag. Långt ifrån. Missförstå mig inte, det var inte så att di blåe blev utspelade, eller inte förtjänade ens den enda poängen. Men det syntes tydligt att energin var låg och detsamma gällde tyvärr bolltempot. Under de inledande 10 minuter ska vi vara lite tacksamma att smålänningarna inte direkjt verkade ha nött hörnor senaste tiden. Inom två minuter skapade man två hörnor på omställningar, men båda var riktigt dåligt slagna och mynnade ut i absolut ingenting.
Det fanns en period strax därefter där MFF höjde tempot något och det skapades ett par halvchanser. Men sen sjönk tempot igen, det i kombination med att Värnamo försvarade sig bra gjorde att det stora bollinnehavet inte ledde till något större tryck. Malmö FF var å sin sida också stabila bakåt, så inte heller gästerna åstadkom särskilt mycket farligheter. Men visst fanns det sånt som var positivt också. Otto Rosengren tillhörde de piggare av dom himmelsblå, var en av de bästa i första halvlek och visar successivt stigande form och självförtroende. Hugo Bolin verkade vilja visa att han förtjänar den purfärska landslagsplatsen, han låg som vanligt bakom en hel del farligheter och vann också mycket boll.
I paus hade Rydström tydligen, enligt honom själv, bland annat påpekat för spelarna att de i alla fall borde se ut som att det är kul att spela fotboll. Direkt från start i andra var det också ett lite piggare lag vi fick se. Efter bara ett par minuter gled AC genom Värnamo-försvaret smidigare än en varm kniv genom smör. Han släppte bollen till Botheim som tyvärr inte kom till avslut direkt och så var chansen borta. Men, ytterligare någon minut senare hade Hugo Bolin bollen på vänsterkanten, gjorde en snabb rörelse inåt plan och slog vad jag trodde var ett inlägg mot Botheim men en härlig skruv på bollen tog den direkt in i mål.
Tungt för Värnamo såklart och när Rydström strax efter målet bytte in både Peña och IKT tänkte jag att nu kommer de att få det riktigt tufft att komma tillbaks. Och nog tyckte jag att målet och bytena under en kort period gav mer energi. Men efter hand så sjönk tempot igen. MFF satsade av naturliga skäl inte intensivt framåt utan försökte mest bevaka ledningen. Och såg länge ut att göra det bra. Men, när dryga kvarten återstod var det rejält trötta ben och lite krampkänningar hos en del himmelsblå, samtidigt som Värnamo absolut inte gett upp hoppet. I 87 minuten kom Värnamo i en omställning där MFF:arna kom rejält på efterkälken och jag trodde att Friedrich skulle bli lämnad i en-mot-en-läga. Men, efter en underbar tjurrusning över halva planen kom Lasse Berg Johnsen som en räddande ängel och slog ut bollen till hörna innan Värnamo-spelaren kom till skott. Det skulle visa sig bli en ödestiger hörna.
Nyinbytte unge Zakaria Loukili skulle försvara mot rutinerade Simon Thern. Troligen ville han för mycket och höll i Thern alltför tydligt och med domaren i en position där han inte kunde undgå att se. Tyvärr också lite i onödan eftersom Thern, som han själv konstaterade efter matchen, befann sig i ett läge där han var helt ofarlig. Den rutinerade ex-MFF:aren visste såklart också hur han skulle maximera situationen till sin fördel. Straffen satte Zeljkovic säkert i mål och det var kvitterat, vilket kändes väldigt snöpligt. Ingen skugga över Loukili för detta dock. Han är ung, han gjorde ett misstag men han kommer att lära sig av det. Han såg ganska förtvivlad ut direkt efter matchen. Men, efter matchen mötte han media berättade lugnt och sakligt om situationen. Starkt.
Hemmalaget försökte sig inte på (alternativt orkade inte prestera) någon intensiv forcering för att återta ledningen. Värnamo fortsatte satsa framåt, men något försiktigt för att inte riskera den poäng som betyder mycket i bottenstriden. Matchen slutade således 1-1.
Att tappa poäng sent är såklart alltid surt och får det att kännas som lite av en förlust. Men, med tanke på att flera av lagen just under oss i tabellen inte heller presterade på topp i denna omgång så behöver inte poängtappet skapa någon större oro. MFF har fortfarande chansen att säkra guldet redan mot Västerås borta i nästa omgång. Det brukar ju vara vi MFF:are själva som har kaxigast förväntiningar på resultat, men vi får nästan svårt att toppa kommentator Dahlqvist idag om MFF:s tabelläge: "Skulle dom tappa detta skulle det vara största skrällen i svensk idrottshistoria".
Nu blir det lite landslagsuppehåll innan det är dags för nästa omgång. Med Sebbe, Hugo och Hugo i truppen känns det ovanligt lockande att följa även blågult.
