Matchrapport: MFF - Kalmar 3-1
I Malmö-land hade det mesta snacket handlat om Prag och den uppgift som väntar på tisdag. Något i skuggan av framtiden besegrade MFF Kalmar i dagens toppmöte (på förhand), och sköt därmed alla eventuellt kvarvarande gulddrömmar hos de röda i sank. Allsvenskan har gått in i sin andra halva, och MFF visade att formen från första halvan var kvar.
Som sagt, det var inte vilken match som helst som hade klämts in framför vårt kommande CL-äventyr. Nu är visserligen varje match värd tre poäng, men en förlust idag hade inte bara missgynnat vår egen poängkolumn, utan också fört motståndaren olustigt närmare. I skrivande stund är det ointagbara (jinx-troende ombeds ta ett djupt andetag) tio poäng ner till KFF, vid förlust hade avståndet varit ynka fyra poäng. Ur sitt sammanhang låter det väl inte så farligt, men det mesta är relativt. Fyra poäng hade inte känts bra i det här läget. Inte bra alls.
Därför var det nog många med mig som såg ett mardröms-scenario måla upp sig när den notoriske målsumparen Sebastian Andersson fick en lucka efter Helander-slarv och avslutade som en kobra vid främre stolpen i minut 12. Jag hade noterat säkra insatser i försvaret under matchinledningen, särskilt från Hammar och Pa, men det första misstaget blev ödesdigert. Som om inte det vore nog serverades jag med faktumet att vi inte vänt en enda av de tre matcher i år där vi har släppt in första målet. Efter några melankoliska minuter gaskade jag sedermera upp mig och tänkte att det fick väl bli första gången idag då!
Den nyfunna optimismen varade inte länge. Det var inget direkt dåligt spel, men det gick bara så förbannat långsamt. MFF tilläts rulla runt bollen närmast ostört av sina motståndare, men spelet utmynnade inte i mycket. Adu fick visa upp passningsfoten för sin nya hemmapublik, den troligen revanschsugna Eriksson visade fjorårsform i ett par sekvenser, men de riktiga målchanserna lyste med sin frånvaro. Det centrala mittfältet gav inte mycket kreativ kraft, och samarbetet mellan yttermittfältare och ytterback klappade inte på någon av kanterna. En individuell prestation verkade vara enda chansen till kvittering, och den Emil Forsberg hade en annan dag kanske frälst Swedbank Stadion med ett av sina patenterade ”vik in från höger och dra till-försök”. Idag gick bollen högt över. Kalmar hade ett par småfarliga kontringar från vänsterkanten att komma med, och innan paus fick vi uppleva allsvenskans historiska första ”cooling break”, något som fick CMORE:s kommentatorer att gå i spinn. Vattnet hjälpte dock inte MFF, ställningen var 0-1 efter 45+4 minuter.
Under halvtidspausen kunde vi framför TV:n först lyssna på Jon ”Niklas Wikegård utan pondus” Persson, men sedan också på Jiloan Hamad som hade intervjuats av kanalen. ”Agon mot Jille i paus hade inte varit helt fel” dagdrömde jag, och strax efter det var andra halvlek igång.
Min dröm hade slagit in till 50%. Agon, som inte hade kommit till sin rätt på högerkanten, byttes ut, och in kom Simon Kroon. Samtidigt kom även Ricardinho in istället för Pa Konate, med förhoppning om en bättre vänster-offensiv. Lite synd om Pa som inte gjorde bort sig defensivt i första halvlek, men firma Foppa/Ricardinho skapar mer än firma Foppa/Pa. Åtminstone så här långt.
Det tar inte lång tid för bytena att ge effekt. Simon passar mot en nerdroppande Mange, som i sin tur vrickar ut den till höger där Rosenberg infunnit sig. Inlägget från vår assistkung tillika kapten är perfekt, och löpningen från Emil Forsberg likaså. För att inte tala om avslutet. Det är kvitterat, det står 1-1, och det är så satans läckert. Två minuter in på andra har Stadion-publiken fått hoppet tillbaka, och de behövde inte vänta länge på att ordningen skulle bli återställd. I den 53:e minuten avancerar Kroon framåt igen, och slår en Ricardo Quaresmatisk yttersida över till andra flanken där Emil hinner upp bollen precis innanför kortlinjen och skickar in den framför mål. Där väntar Markus Rosenberg som sätter till pannan, men Lars Cramer styr undan. Chansen är dock inte borta, utan bollen studsar på något sätt så att ytterbacken Ramhorn till slut blir träffad i pannan. Självmålet är oundvikligt, även om det tar ett tag för många att förstå att det är just ett sådant. Mackan behövde dock inte gå av planen mållös, och det ska vi tacka nyligen nämnda Cramer för. Tio minuter efter ledningsmålet arbetar sig Markus till ett skottläge i straffområdet och drar till. Skottet är inte särskilt hårt, men det är välplacerat. Inte tillräckligt för att resultera i mål kanske, men KFF:s norske burväktare tyckte annat. 3-1 nu, och frågan är inte om, utan när nästa mål kommer.
Tänk så mycket ett byte kan göra ändå. När Kroon kom in på högerkanten istället för Agon så väcktes hela laget av hans initiativförmåga, och rörelsen blev så mycket bättre. Han vågade utmana, och när han gick in i banan gav han anfallarna signalen att ta vara på den lämnade ytan, som Rosenberg gjorde med bravur vid 1-1. För bara en dryg månad sedan kändes Simon lika het som den frysbox han befann sig i, men det är väl bara att tacka Åge och hans rotations-system för att han nu förhoppningsvis lyckats ta sig därifrån. Självförtroendet lär det inte vara något fel på efter dagens match, och känslan är att bristen av just det har varit det som hämmat hans spel tidigare. Se nu till att behålla Kroonaldo i truppen, tack.
Sista halvtimmen saknar ordentlig nerv. MFF kan spela utan press, och det resulterar i en del läckra aktioner (därbland Halstis försök att lyfta bollen förbi KFF-försvarare i straffområdet) samt målchanser. Eriksson får på en kalasträff som får ribban att skaka, och dagens suber-sub Kroon bör få till ett bättre avslut i ett gynnsamt skottläge. Sedan är det dock tunt med heta Malmö-lägen men känslan är att de var rätt nöjda med resultatet som var. Matchhjälten Rosenberg byts i den 72:a minuten ut till folkets jubel och Ventspils-dödaren Isaac Kiese-Thelin ersätter, utan att göra något större väsen av sig. Kalmar är inte helt ofarliga, men inhoppande Pär Ericsson kommer bara fram till ett par småfarliga halvlägen. Känslan är att han liksom resten av laget har tappat hoppet.
De sista tio minuterna bombarderas MFF med inlägg. De är inte helt ofarliga, men det var å andra sidan avsluten som riktades mot Olsen i mål. Malmö FF vinner följaktligen med 3-1, och befäster förstaplatsen i den allsvenska tabellen. Det är just nu NIO poäng ner till AIK, och på tisdag väntar Champions League-kval. Det kunde varit sämre.
MOT PRAG! FRAMÅT FALKENBERG!
