Matchrapport: MFF - Olympiacos - Mållöst och förlust igen
Än en gång föll Malmö FF på hemmaplan i europaspelet. Men den här gången var det långt ifrån lika platt fall som senast. Olympiacos var värda segern, absolut, men under en period i andra kändes det inte helt osannolikt att hemmalaget skulle kunna peta in en kvittering.
Det var nog fler än jag som höjde på ögonbrynen vid åsynen av startelvan. Ingen Kiese Thelin, ingen Berg och ingen AC, däremot en Loukili. Rydström har ju tidigare pratat om att man inte alltid ska stirra sig blind på startelvan utan även tänka slutelva, och nog kunde man ana ett sånt tankesätt idag.
Båda lagen startade matchen i högt tempo, men det var Olympiacos som var farligast. Redan i de inledande minuterna visade man sin styrka i omställningsspelet - det gick rysligt fort från att de vann boll tills att de befann sig obehagligt nära Johan i mål. De fick också en tidig hörna fär de bjöd på en lite annorlunda variant, och jag hann tänka att: Ska dom fortsätta så här så blir det jäkligt jobbigt. Även MFF försökte satsa framåt direkt. Men det kom felpass i det som kunde blivit avgörande lägen, och även om man försökte (och ibland lyckades) spela sig ur bortalagets intensiva press med ett fint kortpassningsspel så gick det lite för långsamt.
Efter knappa tio minuter kom så den första riktiga farligheten. Olympiacos kom till ett skott ganska långt utifrpn, bollen vobblade lite men träffade sen stolpen så att det sjöng om det. Men Dahlins nolla höll sig fortsatt intakt. Malmö skapade strax därefter också en målchans, men skottet från Bolin var inte alls lika farligt utan passerade en bit utanför stolpen. Därefter följde en period då gästerna var de som dominerade, när MFF vann boll hade man först svårt att spela sig ur pressen och när man väl kom upp på motståndarens planhalva gjordes lite för mycket misstag.
Efter ungefär halva första halvleken smög sig Taha över till vänsterkanten, och överbelastningen där ledde till att di blåe skapade ett par chanser. En av dessa ledde till en hörna som Busanello slog fint mot Röslers skalle men, tyvärr kolliderade han med målvakten och det blev inget av läget. Men, efter en halvtimma så höll det inte längre. Taha Ali tappade alltför enkelt bollen vid mittlinjen. LBJ var i närheten men på väg framåt så Olympiacosspelaren fick springa helt ostörd med bollen en bra bit och som avslutning på den snabba kontringen chippade El Kaabi bollen över Johan Dahlin.
Här ska jag erkänna att jag var rädd för ett riktigt ras, att gästerna skulle få en massa energi och att våra pågar skulle börja hänga med huvena och tappa ännu mer. Halvleken fortsatte dock som tidigare, med spel mot båda målen, även om det fortsatt hela tiden var farligare när det var motståndarna som attackerade.
Ingen bra första halvlek av MFF, däremot riktigt bra av Olympiacos - men sammantaget ingen katastrof. Tyckte jag. Wernblom och Safari i studion höll uppenbarligen inte med mig utan verkade snarare tävla om vem som kunde säga mest negativt om hemmalaget. Mer sansad var bisittare Jens Fjällström som lugnt konstaterade att MFF behövde få in lugn, passningssäkerhet och mod i laget i andra halvlek.
Efter en svag första halvlek vill man ju gärna kunna få använda nästan-klyschan: Vi kom ut som ett helt nytt lag i andra! Riktigt så var det väl inte. Men det såg i alla fall bättre ut. MFF-spelarna vågade lite mer, hade ett bätrte tempo i passningsspelet och skapade ett par chanser i inledningen av andra. Men här blev istället en annan riktig-klyscha bevisad: Man måste verkligen ta tillvara på de få chanser man får när man spelar i Europa. Men visst kändes det ändå som att det där målet närmade sig och hoppet väcktes nog än mer hos många himmelsblå när AC byttes in med halvtimman kvar av matchen. Och nog blev det ett litet lyft och MFF fortsatte att skapa farligare chanser än i första halvlek. Men samtidigt var Olympiacos bra på att se till att vi inte fick något riktigt momentum. De sänkte tempot när de själva vann boll, målvakten tog evigheter på sig varje gång han skulle passa in bollen, de fick "ont" och behövde sätta sig på planen och deras byten tog löjligt lång tid. Ni vet, allt sånt där som är outhärdligt enerverande när motståndaren gör det men som man lätt kan ignorera när vi själva beter oss så.
Med cirka kvarten kvar böljade spelet lite mer fram och tillbaks. Men så kom målskytten El Kaabi ensam med Johan, som inte hade mycket val än att försöka gå ut på honom. Kaabi tåade bort bollen, Johan rör honom och det är svårt att protestera mot straffen som följer. Kabbi är, enligt kommentatorerna, en säker straffskytt och det kändes som att ridån dragits ner. Dahlin ställer sig på strafflinjen, en liten bit åt höger och gör ingen ansats att röra sig åt något håll. Kaabi väntar och tittar på Johan för att se vart han ska gå. (Återigen, enligt kommentatorerna - själv var jag så nervös och stressad att jag inte kunde analysera något). Och så skjuter han, åt vänster. Långt åt vänster. Väldigt långt. En bra bit utanför stolpen. Om han blev psykad av Johan, eller om han hört talas om hur arg han blir vid insläppta mål får vi låta stå osagt, men klart var att hoppet om en kvittering levde.
Det blev väl ingen riktig forcering från MFF-håll, även om man stundtals skapade lite tryck - vid ett tillfälle kom till och med Dahlin upp på en hörna. Men den där nollan vi inte gillar att se, den för gjorda mål, höll i sig. Ännu en förlust på hemmaplan i Europaspelet var ett faktum, även om jag tycker att denna får räknas in i kategorin "hedersamma".
Visst är man besviken och visst hade man hoppats och kanske även trott på mer. Men det var långt ifrån någon katastrof. Nu är det bara att ta med sig de lärdomar man kan och så se till att ladda batterierna inför den väldigt viktiga måndagen!
