Matchrapport MFF-Vikingur (3-2): Inverterad Salzburgmatch
En bisarr men korrekt utvisning redan i första halvlek skapade ett gyllene tillfälle att avgöra dubbelmötet mot lilla Vikingur redan i kväll. Men ett sent reduceringsmål från ingenstans gjorde att det var de isländska gästerna som var nöjdast när domaren blåste för full tid. Det återstår ett stort jobb att göra i Reykjavik.
Vikingur kom till Malmö med fyra raka segrar i ryggen. Kanske var det därför de sturskt överraskade med att kliva högt på hemmalaget i uppbyggnadsfasen? Mer troligt är att den isländska tränarstaben hade gjort sin scouting-läxa väl och upptäckt att Malmö FF av årgång 2022 har ofantligt svårt att hantera hög press från motståndare.
Annars hade man kunnat tro att den på papperet enastående starka startelvan hade alla förutsättningar att sätta upp en triangel eller två för att avancera framåt i plan. Titta bara på startuppställningen:
Birmancevic – Toivonen
Olsson – AC – Rakip- Pena – Berget
Moisander – Hadzikadunic – Nielsen
Dahlin
Två enormt drivna passningsspelare i AS och Pena på mitten, kompletterade med den också spelskicklige Rakip. I backlinjen finns i Niklas Moisander Allsvenskans bästa mittbackspassningsfot. Trots det ännu en halvlek där vi knappt använder det centrala mittfältet.
Ett motmedel mot hög press som dock fungerade ovanligt bra var att MFF skapade farligheter genom att lyfta över mittfältet. Framför allt på högerkanten där Veljko Birmancevic och Jon-Inge Berget visade hur individuellt överlägsna de var sina motståndare. Redan i andra minuten hade Ola ett skarpt läge då han styrde ett pressat Berget-inlägg en centimeter utanför den bortre stolpen.
Malmös ledningsmål kom ganska logiskt i minut 16 efter en av alla långbollar mot höger: inspel efter marken där en ännu ganska formsvag lagkapten Christiansen tog i så att det troligen nu skapats ett svart hål där bollen passerade förbi hans högerfot. Missen blev lyckligtvis till en oavsiktlig skottfint. Martin Olsson hade glidit in centralt och fick ett utmärkt läge – med sin högerfot. Med stor självinsikt satte han dit bredsidan för att åtminstone träffa mål. Det gjorde han inte. Däremot träffade han en stackars isländsk försvarare som fick bollen att ändra riktning och retfullt rulla i mål.
Halvleken puttrade på och det kändes som en sån där match vi kommer att vinna mer för att vi är bättre än för att vi spelar särskilt bra. Islänningarna kändes i vart fall ofarliga, hann jag tänka.
Men det klart, dom var inte sämre än att om vi låter en mittfältare ostörd måtta ett hårt instick mot en anfallare samtidigt som de två mittbackar som står närmast inte är helt vakna – ja, då gör Vikingur 1-1.
Målet kom att sätta sin prägel på matchen inte bara i kraft av att det innebar en kvittering. Den 20-årige målskytten Kristal Mani Ingason (jag bara måste skriva ut namnet i sin helhet) firade med att jogga ut mot hemmaklacken och hyscha med fingret framför munnen – gult kort. Och eftersom han bara en stund innan varnats för två filmningar på en minut fick han lämna planen.
Malmö hade mu mer än en halv match för att avgöra detta dubbelmöte.
Sista biten av första halvlek kunde Malmö börja kontrollera med boll, men utan att skapa så mycket.
Ja, frånsett då att Jo-Inge slår ännu ett hårt pressat men litet lågt inlägg som Ola dyker på och styr in i burgaveln. Ett sådant tillfälle då man förstår varför vår värmlänning har haft en så imponerande karriär utomlands och i landslaget.
Halvtid, ledning och en man mer – vad kan gå fel?
Inget, ser det ut som. Malmö tog genast ett mer rejält grepp om spelet när domaren blåste igång andra halvlek. AC med ett farligt inspel från kanten, Rakip en jättechans. Ola prövade ett skott efter fint pass från AC. Det såg bra ut, även om det oroade en aning att Vikingur kunde komma i ett par omställningslägen då de faktiskt var två mot två eller tre mot tre.
I minut 56 bytte Milos ut Moisander mot Felix Beijmo för att kunna gå över till 4-2-3-1 med Berget som spets. Genom halvleken tryckte nu Malmö ner Vikingur långt ner i banan och det blev trångt, stundtals handbollsaktigt. Och skapades det en hel del lägen.
I 72a minuten kom ett trippelbyte: AC, Ola och Martin Olsson ut för Nanasi, Sejdiu och Knudsen. Pressen fortsatte, bland annat hade Peña ett förträffligt distansskott i stolpen.
I minut 84 vann nyss inhoppade Hugo Larsson boll utanför straffområdet och frispelade Veljko, som ur litet snäv vinkel fick till ett praktavslut – hårt och lågt intill bortre stolpen. Fast inte med yttersidan då, som mot Mjällby.
Malmö fortsatte att dominera och från sidan var vi väl litet missnöjda med att seger såg ut att stanna vid två mål.
I andra övertidsminuten lyfte Vikingur upp bollen mot en ensam anfallare på högerkanten. Knudsen nickar bollen in i banan, där den fångas upp av Helgi Gudjonsson. Denne skjuter ett ganska harmlöst skott som studsar på en försvarare och rullar förbi en grundlurad Dahlin.
THE END ;-(
Likt de senaste matcherna i Allsvenskan mot Helsingborg och Sundsvall dominerar vi egentligen - skapar mycket och släpper till litet. Känns ineffektiva, även om vi i kväll noterar tre mål framåt. Vi straffas hårt för några ögonblick av tappad koncentration i försvaret.
Dubbelmötet lever i högsta grad. Får jag vara sån att peka på likheterna med vårtt bortamöte mot Salzburg 2015? Spelmässigt var det då vi som var helt chanslösa, men Rödtjurarna missade och missade. Till bjöds vi på ett oförtjänt mål i slutminuten och kom undan med en uddamålsförlust som vändes till seger på hemmaplan.
Malmö leder i dubbelmötet, men det är Vikingur som har det psykologiska övertaget.
Några saker att glädjas åt ändå.
Jo-Inge Bergets form är fortsatt i stigande. Det vore synd att förlora honom till The Championship nu.
Veljko Birmancevic gjorde nog sin bästa match för i år. Han har verkligen en styrka i sin rörlighet utan boll, något som passade perfekt i första halvlek idag.
Hugo Larsson såg riktigt vass ut de tio minuter han spelade. Imponerande med tanke på att insatsen senast inte var tiptop.
