- -
Matchrapport: Norrköping-MFF: 0-0
"De regerande svenska mästarna fick nöja sig med oavgjort mot de allsvenska nykomlingarna. Och det är sant, de ska nog vara rätt nöjda med det."
Hur är det nu man säger om trädet i skogen? Om ingen hört eller sett det falla, har det verkligen fallit då? Lite samma sak är det med 0-0-matcher. En match som slutar med samma siffror som den inletts med, har den verkligen spelats?
Nog skulle man kunna önska att kvällens mållösa match mellan FK Norrköping och Malmö FF ägt rum på endast ett filosofiskt plan. Att dess betydelse bara räknas på ett meta-stadie eller ur en hypotetisk synvinkel.
Men nej, så är det inte. De regerande svenska mästarna fick nöja sig med oavgjort mot de allsvenska nykomlingarna. Och det är sant, de ska nog vara rätt nöjda med det.
Det här skulle ju bli matchen där MFF skulle ge prov på den beslutsamhet som krävs inför stundande Europaspel och den skärpa som vässats fram efter det utdragna tränarbytet. Så var det tänkt. Klart man då blir en aning mörkrädd när Malmö FF, fem minuter försenade, tågar in på plan i röda Norrköping-tröjor.
Några positiva ord om första halvlek: Böljande spel, jämna lag och vackert väder. Annars hände inte mycket minnesvärt. Visst, ett par individuella guldstjärnor blossar upp då och då. Alex Nilsson är nära att löpa igenom ett par gånger, både Wilton och Durmaz jobbar sig fram till ett par skottlägen och det luktade lite straff en gång, efter att Peking-keepern tappat bollen och släppt en retur ut i straffområdet.
Men, sammanfattningsvis känns hemmalaget hetare. Inte bättre, men lite farligare och lite hungrigare. De får fram fler avslut, fler hörnor och fler chanser. Framför allt är det på sin vänsterkant man åstadkommer offensiva initiativ, Markus Halsti har en hel del att stå i under de första 45. Det känns symptomatiskt när bollen i halvlekens sista minut hamnar i nät bakom Melicharek, men målet godkänns inte.
Malmö verkar inledningsvis ha fått en injektion under pausvilan. Efter en periods spelövertag skarvar Alex Nilsson elegant fram en friställd Figueiredo som dessvärre sätter skottet rakt på målvakten. Kort därpå skjuter Wilton igen, tätt utanför.
Trycket avtar, Norrköping tillåts ta över. Malmö gör ett dubbelbyte. In med Kroon och Mehmeti, ut med Nilsson och Aubynn. De bägge inhopparna gör båda rätt för sig, men är bara starka länkar i en svag kedja.
En bra brytning följs av en hafsig passning, en rätt tänkt löpning följs av en bortslagen frispark. En öppnande passning leder till ett lamt skott, ett välriktat inlägg möts av en tom box.
Malmös lagbygge ser inte ut att fungera idag. Det finns ingen särskild lagdel att lyfta fram eller att luta sig mot. Ingen kant är vassare än den andra, inga kombinationer i anfallet sitter och backlinjens del i uppspelsfasen verkar slumpartad.
Det har givetvis mycket med skadeläget att göra. Wilton spelar forward i Daniel Larssons förlösande frånvaro, Ivo och Miljan samsas om innermitten och att Ulrich saknas bredvid ett mittbackspar där man inte riktigt vet vilka som ska vara ordinarie märks ju förstås.
Det är återigen Dusan Melicharek som ser till att MFF får med sig en poäng. Även idag gör han en handfull prakträddningar och hans nolla håller ända fram till slutsignalen. Norrköping är inte ett mycket bra lag, men ändå lite bättre än Malmö idag.
Ändå, i slutminuten får Durmaz med sig bollen ut på vänsterkanten, slår ett inlägg som Agon möter med pannan och bollen går sånär innanför bortre stolpen. Snyggt, men bara nära. 2011 verkar vara ett sådant år.
Nu gäller det att peppa sig inför matchen mot Torshavn med tankar om att genrep ska vara dåliga. Eller att fyra poäng av sex möjliga är godkänt i ett allsvenskt dubbelmöte. Eller att vi slipper konstgräs. Eller att på onsdag kommer Malmö att få spela i sina egna tröjor.
Några glädjeämnen till:
* Simon Kroons inhopp gav mersmak. Respektlös, energisk och bekväm med bollen.
* Klackarnas växelsång som riktade sig till förbundet. Tänk vilken förbrödring en gemensam fiende kan åstadkomma!
* Det var ju väldigt vackert väder…
