Mattias Jonson: Här ska inte läggas av!
Ingen i Djurgården har de senaste fem åren varit så skadedrabbad som Mattias Jonson. Och många trodde nog att 2010 skulle bli hans sista säsong. Men icke sade nicke. Uppehåll från skadorna ledde till att Djurgården förlängde med Jonson som inte alls tänker ställa skorna på hyllan. I senaste numret av tidningen Offside berättar anfallaren om skadorna, fotbollssuget och om varför han inte vill bli som Italiens Lippi. - Här ska inte läggas av, berättar han.
Mattias Jonson har hunnit med en hel del sedan han kom till Djurgården 2005. Ett sm-guld, ett cupguld och ett allsvenskt kval. Samt en hel del skador.
- Fyra vader, två lår och en häl bara de tre senaste åren. Sen har småskavanker, lårkakor, bristningar och gräsallergi stoppat mig från spel. Jag har provat så mycket behandlingar att det är helt sjukt. Akupunktur, strålvågsbehandling, kortisonsprutor, alla sorters smärtstillande..., berättar Mattias Jonson för tidningen Offside.
Vill sluta värdigt
Många kanske undrar varför inte Mattias Jonson valt att sluta på topp med alla dessa skador som verkar jaga honom säsong efter säsong. Men enligt ex-landslagsmannen handlar det inte om det längre.
- Jag skulle lagt av efter säsongen 2004 om det var det jag var ute efter. Då var jag i mitt livs form - det gick bra i Bröndby och i EM gjorde jag 2-2-målet mot danskarna. Att sluta på topp, nej, det tåget har gått. Jag vill snarare sluta värdigt. Man vill inte bli någon Lippi - han vann VM med Italien 2006, sen kom han tillbaka fyra år senare med samma trötta gubbar och gjorde praktfiasko. Han hade chansen att sluta snyggt men pajade allting. Nu blir han ihågkommen som tränaren som slutade sist i gruppen. Efter Nya Zeeland.
För att lyckas vara skadefri säsongen 2011 finns det risk att Jonson hämmas. Men inte enligt honom själv. Jonson menar att hans spelstil går ut på att alltid ge 100 %.
- Jag har inte råd att springa omkring och oroa mig. En åttioprocentig Mattias Jonson skulle inte platsa. När man börjar en riktig tjurrusning hinner man förstås tänka att går baksida lår nu så är det slut. Men vad ska jag göra? Brunkandet är min spelstil. Det känns lite sent att börja med överstegsfinter nu.
