McDonald räddade tung poäng på Ullevi
Kalmar FF såg länge ut att kamma noll mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi, men med kvarten kvar utnyttjade nyförvärven Papa Diouf och Jonathan McDonald ett målvaktsmisstag på bästa sätt. Den sistnämnda var sist på bollen och spikade därmed slutresultatet till 1-1.
I KFF:s trupp för dagen saknades hela den ordinarie vänsterflanken med Jörgen Skjelvik och Daniel Mendes. I startelvan gav detta Emin Nouri chansen på nytt, nu till vänster i backlinjen. En backlinje som för övrigt inte innehöll Nenad Djordjevic. Där framför valde Nanne en för honom ganska ovanlig formation med ett rakt fyrmannamittfält och två forwards. Startelvan såg ut som följer:
(4-4-2): Etrit Berisha - Ludvig Öhman, Paulus Arajuuri, Markus Thorbjörnsson, Emin Nouri - Papa Diouf, Henrik Rydström, Tobias Eriksson, Erik Israelsson - Abiola Dauda, Jonathan McDonald
På andra sidan den soldränkta gräsplanen valde Mikael Stahre följande manskap, enligt en taktiskt sett ganska likartad formation:
(4-4-2): John Alvbåge - Emil Salomonsson, Kjetil Waehler, Jakob Johansson, Logi Valgardsson - Joel Allansson, Pontus Farnerud, Philip Haglund, Tobias Sana - Robin Söder, Tobias Hysén
Matchen
Fotbollen som spelades går knappast till historien som den mest välspelade eller underhållande man kan komma ihåg. IFK Göteborg förde spelet under första halvlek (hade sammantaget 61% av bollinnehavet) men ett skärpt rött försvar stod för det allra mesta i vägen för hemmalagets försök att skapa målchanser. En del fasta situationer vaskades fram, men Etrit Berisha sattes egentligen aldrig på några ordentliga prov i form av rena målchanser. Vassaste möjligheten hade Tobias Hysén redan efter knappa kvartens spel då han såg ut att rinna ifrån backlinjen till ett friläge, men en mästerlig brytning från Arajuuri hindrade göteborgsforwarden från att avsluta. Ett blåvitt vänsterinlägg orsakade också lite problem då Berisha missade i luften men Nouri fanns bakom för att täcka upp och rensa undan.
KFF skötte defensiven stabilt och bra, men mycket till offensiv blev det inte tal om. Den låga defensiven gjorde att det blev väldigt långt upp till motståndarmålet när det väl skulle ställas om, och Dauda/McDonald blev ofta väldigt ensamma. Dessutom var passningsspelet överlag svagt, vilket ju inte direkt underlättar för det omställningsbaserade spel Nanne Bergstrand vill se.
IFK fick sedan en drömstart på den andra halvleken då en lång, lång långboll från mittback Jakob Johansson damp ner bakom Kalmars backlinje, Nybrosonen Joel Allansson djupledslöpte och var snabbast och sedan iskall framför Berisha. Bra blåvita prestationer hela vägen, men inget försvarsspel att hurra över direkt. Långbollen borde absolut ha förutsetts på ett bättre sätt.
Därefter kontrollerade IFK Göteborg händelserna på ett bra sätt, man hotade ytterst begränsat framåt men det gjorde KFF också. Gång på gång körde man fast i försöken att bygga upp anfall och det blev en del tröstlöst långbollsskickande. Mitt i halvleken fick Robin Söder så den stora chansen att öka på ledningen efter en ordentlig miss från Markus Thorbjörnsson, men i fritt läge till höger i straffområdet rullade han bollen tätt utanför bortre stolpen. Istället skulle kvitteringen plötsligt komma med kvarten kvar. IFK-målvakten John Alvbåge bjöd på en präktigt misslyckad inspark som i det närmaste träffade egna mittbacken Jakob Johansson. Papa Diouf snappade åt sig bollen och serverade Jonathan McDonald som visade kvickhet och kyla när han höll sig borta från sin försvarare och slog in 1-1 bakom en maktlös och bitter Alvbåge.
Hemmaspelarna som nog börjat inrikta sig mentalt på att försvara ledningen kändes ganska tvehågsna och osäkra efter kvitteringsmålet och det uppstod betydligt större ytor för KFF på offensiv planhalva. Den stora chansen fick inbytte Måns Söderqvist när Kalmar plötsligt kom farande med massa folk in i straffområdet. Kanske skulle Söderqvist försökt spela in bollen i mitten mot framstormande med spelare istället för att avsluta, men det är ju lätt att vara efterklok... Avslutet räddades i alla fall av Alvbåge.
Blåvitt ordnade också en fin chans efter en raid från deras inhopparyngling - David Moberg-Karlsson. Hannes Stiller (också inbytt) fick dock inte ordning på fötter och boll vid inspelet och Hysén slog andrabollen strax över Berishas ribba.
Reflektioner
På det hela taget en bra försvarsinsats, med extra plus för främst Paulus Arajuuri som individuellt gjorde en riktigt fin insats med flera spektakulära brytningar. Offensivt finns en del övrigt att önska, stora delar av matchen var det låg klass på det allra mesta som spelarna företog sig. Papa Diouf slet men har en bra bit kvar till försäsongsformen och Dauda verkar återigen vara sitt gamla vanliga opålitliga jag. Jonathan McDonald visade klass vid avslutet och har nu fått hänga två poänggivande strutar på ganska kort tid. Säkerligen viktigt för en forward och målskytt och jag vill nog hävda att jag fortfarande tror på honom i det långa loppet.
Nu...
...tar vi uppehåll. En poäng tar vi med oss från Gamla Ullevi, det är inte fy skam, men att uppehållet känns välkommet råder det ändå inga tvivel om.
