Middlesbrough - Fulham0 - 0
Mentalt starkt, Gefle!
För andra matchen i rad spelade Gefle 0-0, den här gången borta mot Elfsborg på Borås Arenas snabba konstgräs. Efter att ha blivit rejält tillbakatryckta i första halvlek jämnade gästerna ut spelet i andra. Faktum är att lagen hade var sin jättechans i den andra halvleken. Hur som helst, Gefle gör en mental och fysisk topprestation.
Vi har nu klarat av två svåra bortamatcher i väst, mot Häcken och Elfsborg, och fått med oss poäng i båda kamperna. Ett stort steg framåt jämfört med förra året.
Häckenmatchen var den första där Pelle Olsson prövade den nya uppställningen, 3-5-2, och sedan dess är vi obesegrade. Nu är laget mycket mer tajt, och det känns som om katastrofer som mot Brommapojkarna borta (1-4) inte finns på kartan.
Gefle är det allsvenska lag som tagit flest poäng på Borås Arena, och kanske beror det på att man är beredda på att kriga mentalt och fysiskt i 90 minuter. Ett annat lag hade benämnt den första halvleken igår som en ”katastrof”. Men Pelle Olsson vet att spelet förr eller senare jämnar ut sig, och att man förr eller senare får sina chanser.
Och faktiskt hade Jakob Orlov ett jätteläge redan i första halvlek, när Elfsborgs keeper Kevin Stuhr Ellegaard var ute och köpte korv till höger i straffområdet. Nu fick inte Jakob träff på bollen från trettio meter, men hade han fått det så hade 0-1 kunnat vara verklighet. Överhuvudtaget hade Orlov och Johan Oremo väldiga problem med bolltouchen och tajmingen i den första halvleken, men i andra var man däremot väldigt konstruktiva.
I andra halvlek fick Elfsborg svårare att hålla ihop laget både i anfall och försvar. Naturligtvis bidrog det att Lasse Nilsson och James Keene byttes ut mot David Elm och Mohamed Bangura. Bangura framstod mest som förvirrad, och Elm fick inte ut särskilt mycket i huvudspelet.
Hur som helst uppstod det ytor som gjorde att Gefle kunde hålla i bollen. Till en början strävade laget oftast efter att hitta första bästa inläggsläge, men ju längre halvleken gick desto mer kunde Dahlberg, Alexander Faltsetas, Orlov och Oremo kombinera sig fram, och leta bättre avslut.
Jens Portin var ytterst nära att hinna först på en retur, Faltsetas och Simon Lundevall hade fina skottlägen, Dahlberg sköt i strax utanför med bara minuten kvar av ordinarie speltid. Elfsborg hade egentligen bara en kvalificerad målchans i andra halvlek. När backjätten Tom Söderberg nickade en hörna ribba ner.
Däremot skapade Keenes och Nilssons rörlighet oreda i Gefleförsvaret i första halvlek. Visst, vi stängde mittförsvaret effektivt, de gånger Elfsborg tog sig igenom i mitten handlade det mest om att bollen råkade studsa rätt. För de gultröjade försökte verkligen öppna upp mitten. Ofta slogs bollar mot kanterna i försök att locka ut de för kvällen blåtröjade geflespelarna, men den taktiken bar sällan frukt. Eftersom Pelles armé ibland helt enkelt lät kanterna vara.
Inlägg- och kantspelet vållade däremot problem. Många luftbollar ställde svåra frågor till Marcus Hansson, David Fällman och Olof Mård. Här behöver Pelle nöta lite mer. Också hörnorna blev förvånansvärt farliga. Om Gefle är övertaliga i straffområdet, och dessutom har övertaget i längd – då ska det inte behöva bli sådan oreda så ofta.
Det går heller inte att komma ifrån att många av Elfsborgs kantlöpningar både till höger och vänster var läckra. Johan Larsson och Niklas Hult är enormt snabba. Hults markinlägg från vänster till den framstormande Viktor Claesson kunde mycket väl ha gett 1-0 i den 43:e minuten. Men Mattias Hugosson räddade, liggande, med högerbenet. Skönt att se att Hugosson närmar sig toppformen.
Claessons skarvning var Elfsborgs bästa målchans i den första halvleken, tillsammans med Lasse Nilssons nickläge i den 7:e minuten, där Nilssons står helt fri fem meter från mållinjen och nickar bollen till höger om målet. Också Johan Larssons läge i minut 14 måste lyftas fram, Larsson kommer i ett jätteläge i Gefles vänsterförsvar. En van målskytt hade placerat bollen, men Larsson väljer att gå på kraft … och bollen far flera meter utanför.
Många pratade efteråt om Stefan Ishizakis skott i 34:e minuten, som gick mot Hugossons vänstra kryss och elegant tippades av Geflekeepern ut till hörna. Men skottet var oskymt och kom från trettio meter, en målvakt av Hugossons kaliber ska ta det. Det som istället bör lyftas fram i den aktionen är hellre Ishizakis prestation. Att lyckas få kontroll på en studsande boll trots att han är uppvaktad samt få iväg ett välriktat skott – det vittnar om klass.
Gefle ska vara nöjda med en poäng efter den här kvällen. Men man ska inte skämmas för pinnen. Att ta poäng mot storlagen kräver inte bara god fysik och stort tålamod, det kräver också mental närvaro. Det kan inte vara lätt för domarna att stå emot när storlagen, så fort det går emot, klagar, vädjar, skäller för att få domsluten med sig.
En sådan stor spelare som Ishizaki ska inte behöva sänka sig till att springa och prata med domaren hela matchen. Och att Lasse Nilsson vädjar om straff i första halvlek när Fällman gör en klockren brytning – det är sorgligt och beklämmande. Mycket starkt av kvällens domare Johan Hamlin att stå emot. Särskilt när Ishizaki ropar på straff när bollen far in i några Geflespelares händer efter en frispark i andra halvlek. För att kunna hoppa tar alla människor alltid sats med händerna. Det går helt enkelt inte att hålla bort händerna i en sådan rörelse. Det visste Hamlin.
Nu ser vi fram emot Djurgårdsmatchen på måndag på Strömvallen. Då krävs ännu en mentalt stark domare, och ett mentalt starkt Gefle. Till dess hoppas vi att kvalitén i passningsspelet sitter från start. Och att Jonas Lantto får spela mer än 10-15 minuter. Simon Lundevall är avstängd i den matchen efter att ha fått sin tredje varning. Vi inväntar rapport om Anders Wikströms skada. Vore fint om Anders kunde vara med på måndag.
