Varbergs BoIS - AIK
1 - 2

Mer lättnad än glädje

”Jag har bara sagt åt grabbarna att gå ut och njuta”. Visst känner ni igen citatet. Det har sagts av hart när varenda tränare som lotsat sitt lag till stora matcher såsom guldstridsmatcher i allsvenskan, SM-finaler i hockey, CL-gruppspel i fotboll med mera. ”Gå ut och njut” är tydligen de magiska orden, med tillägget ”Det är få förunnat att få spela sådana här matcher, det är vad alla fotbollspelare drömmer om”.

Matchen ingen fotbollspelare vill spela

Då dyker frågan upp i huvudet. Vad sa tränare Berg i AIK och Skogman i Varberg innan kvällens match (som min kollega Viktor Rundlöf med rätta gav titeln ”Ångestmöte deluxe”)? Ifall tränarkåren är konsekvent borde vi fått höra inför matchen något i stil med ”Nä, jag sa åt killarna att bara gå ut och våndas, känn ångesten komma krypande. Det här förstår ni grabbar är en av de där matcherna ingen fotbollsspelare vill spela.

Så blev det naturligtvis inte. Henning Berg sa inte att han sagt till grabbarna att ”Ingen vill åka till Påskbergsvallen och spela bottenmatcher”, Istället blev det mer svävande floskler om att ”jobba vidare på det vi gör” och ”ta med oss en bra halvlek från senast”.

Inte blev oroskänslan mindre av att Milo tvingats lämna återbud p g a sjukdom, att ersättaren Tihi skadades och tvingades utgå redan efter 25 minuter visualiserade på något vis vilken typ av säsong det här är.

Inledningen bjöd på ganska krampaktigt spel och andades inte helt oväntat en hel del ångest. En hel del spel på säkerhet och när man vågade slå de där avgörande passningarna blev det sällan mer än halvdana försök. Ett undantag är det inlägg från Modesto som nådde Besirovic som med en konstspark var mycket nära att ge AIK ledningen redan i minut nummer fem. Vidare togs det många onödiga frisparkar på mittplanen – mest från Varberg dock. Känslan var att det fanns en rädsla att missa i brytningarna och att det var säkrare att skydda sig från anfall genom att gå över gränsen.

Bosniern Besirovic var f ö en av två som inte tycktes tyngd av stundens allvar. Han vågade flytta boll och ta löpningar som om han spelade i ett lag med självförtroende. Den andre var Anton Saletros. Ifall den här rapporten hade skrivits som ”fem spaningar” hade Saletros varit given som en av fem. Nu blir han den enda.

Efter tre träningar i kroppen ställdes Anton ut på planen i sin återkomst var han utan konkurrens bäst på planen. Han var den som redan från start vågade ta tag i bollen, hålla sig lugn och värdera sina beslut. Det skulle ganska snart betala sig och att påstå att Saletros vänsterfot avgjorde den här matchen är knappast någon överdrift.

I den 37:e matchminuten hände det. En AIK-frispark slagen av Anton Saletros ställer till oreda i Varbergs försvaret som misslyckas med att få bort bollen som hamnar hos Sotirios Papagiannopoulos som slår bollen i mål.

Det dröjde sedan inte många minuter innan det var nära att ringa igen när Saletros hittade Guidetti som friställde Modesto. Varbergs målvakt David Olsson var dock vaken och hann ut för att precis hinna avstyra före vår portugisiske målkung. Nå det skulle ändå komma att bli 2-0 före paus.

Enligt Saletros själv har han hunnit med tre träningar med laget. På den tiden har en hörnvariant uppenbarligen hunnit tränas in. Sekunderna innan halvlek slogs hörnan där Guidetti ”låtsasmötte” för kort hörna och fick med sig två motståndarförsvarare varpå Saletros slog en låg hörna mot straffområdeshörnet. Thychosen mötte bollen och satte 2-0 med ett direktskott. Två mål på två matcher för den nye dansken är onekligen ett bra facit – inte minst då han är försvarsspelare.

Vi var nog många som kände ett visst hopp om lite islossning i andra halvlek men så blev det inte. Istället blev det mer Varberg efter paus. AIK tycktes fortfarande inte riktigt våga tro på sig själva. Sedan är det givetvis naturligt att ett ledande lag blir bevakande och ett lag i underläge mer desperata.

Nu är Varberg i ett ännu mer utsatt läge så deras anfallsförsök var mestadels ganska krampaktiga och några direkta lägen uppstod inte förrän mot slutet och då mest för att AIK verkade tappa en del fokus. Det missades en del bollmottagningar, felpassningar slogs och det var vid ett par tillfällen slarvigt i markeringsspelet.

Med lite tur för Hallänningarna kunde det ha resulterat i en biljett tillbaka in i matchen redan med mer än kvarten kvar att spela men skärpan i Varberg saknas. Spänningen uteblir ändå inte då Varberg efter vad som närmast kan beskrivas som hönsgård i AIK-försvaret uppstår och plötsligt leder AIK bara med ett mål.

På slutet blir det mer eller mindre Hawaiifotboll när båda lagen tar fart för att jaga punktering (AIK) respektive kvittering (Varberg). Med lite skärpa skulle John Guidetti gjort både ett och två mål på slutet men i ärlighetens namn kunde det ha ringt även bakom Nordfeldt. Så blev det inte och Ångestmötet deluxe slutade 2-1 till AIK och känslan är betydligt mer lättnad än glädje.

Några slutreflektioner:
När ska det lossna för John Guidetti? Många supportrar har tappat tålamodet med JG. Idag hade han ett par väldigt bra chanser men bollen vill inte in. Min förhoppning – och kanske tro – är att får han bara göra ett par mål kan det mycket väl vända. Det går ändå inte att blunda för att mycket ser trögt ut för den gode John.

Värvningen av Saletros kan mycket väl komma att bli det som räddar AIK 2023. Det Anton visade upp idag gör honom till något som bara kan beskrivas som så nära Sebastian Larsson vi hade kunnat komma.

Erick Otieno. När det svänger på slutet är det Otieno som med sin speed lyckas dra upp anfall genom att själv transportera boll både snabbt och långt. När Otieno låg skadad efter en sen och ful tackling av Varbergs Hampus Zachrisson var vi många som höll andan. Att Zachrisson inte varnades här är obegripligt.

Två segrar efter sommaruppehållet men särskilt bra känns det inte. Både BP och Varberg är dåliga lag och att det i båda matcherna blir spännande på slutet är onödigt och inte minst olycksbådande. Att ropa hej är inget jag tänker göra än. Nästa gång väntar MFF – då är det inte läge för att slarva i vare sig passningsspelet eller försvarsspelet.