MFF - AFC 3-0: Kvarten spelas hemma
Vi fick vänta tills matchens sista fjärdedel innan nollan äntligen sprack. Sen kunde Malmö FF segla ifrån till en 3-0-seger.
Dags för femte tävlingsmatchen för året. Två av de fyra tidigare har spelats mot ett Bundesligalag, och de båda andra mot ett Syrianska i sönderfall samt mot Karlskrona från division I. Så kanske skulle man kunna säga, när nu fjolårets sistepelle i Allsvenskan stod for motståndet, att vi för första gången i år spelade mot ett något så när normalt motstånd. I alla fall rent styrkemässigt. För det var ju AFC som stod på andra sidan, en klubb med – diplomatiskt uttryckt – en inte särskilt normal historia. De möttes också av en banderoll som anspelade på en sjukdom ni kanske hört talas om, och som avslutades med ”Länge leve 51%-regeln”.
AFC har ju numera vinkat adjö till spelare de hade inlånade ifjol, såsom Dzenis Kozica och våra egna Adi Nalic och Pavle Vagic. Men tittar man på startelvan vittnar den inte om någon gigantisk och kaotisk spelaromsättning. Åtta av spelarna fanns i klubben även ifjol, och bland annat har man lyckats behålla Samuel Nnamani (sju allsvenska mål 2019). Och de tre nytillskotten är relativt välmeriterade: Jesper Manns, som har flera säsonger för Elfsborg under bältet och som under fjolåret var utlånad till Kalmar; Christian Ljungberg, före detta HIF-junior som hämtats ifrån Öster; samt Karim Rossi, som närmast kom från schweiziska andraligan. Dessutom tränas laget numera av Özkan Melkemichel. Så här ställde AFC upp:
Wille Jakobsson – Adnan Kojic, Pontus Rödin, Adnan Catic, Jesper Manns – Wilhelm Loeper, Ismet Lushaku, Christian Ljungberg, Ferid Ali – Samuel Nnamani, Karim Rossi.
Vårt eget lag då? Som alltid, högintressant. Jo Inge Berget är inte tillgänglig och som framgått i veckan var inte heller Rasmus Bengtsson aktuell för spel. Så här startade vi:
Johan Dahlin – Eric Larsson, Anel Ahmedhodzic, Lasse Nielsen, Behrang Safari – Fouad Bachirou, Oscar Lewicki – Marcus Antonsson, Anders Christiansen, Sören Rieks – Isaac Kiese Thelin.
En stark – ”ordinarie” är kanske inte helt rätt ord att använda ännu – startelva, och riktigt intressant med Christiansen i en av de tre offensiva mittfältsrollerna.
Första halvlek
Det började trevande, och den första känslan var att vårt mittförsvar skulle få en del att göra med Nnamani och Rossi på topp. Saftiga bitar, båda två, och de vann inledningsvis några höjddueller. Men vi tog ganska omgående tag i taktpinnen och tvingade AFC att jaga. Redan i sjunde minuten var det nära självmål. En fin Safari-hörna skallades mot eget mål av en AFC-försvarare, Jakobsson klarade, och Ahmedhodzic fick inte ordning på returen.
Behrang Safari skaffade sig snabbt ett övertag mot Wilhelm Loeper på vår högerkant. Nära igen i 13:e minuten, när Safaris inspel nådde Kiese Thelin i mitten. Avslutet blockat.
AFC stack upp några minuter senare. Lasse Nielsen tvingades fälla en motståndare och fick gult kort. Frisparksläget var farligt, just utanför straffområdet, men skytten (Loeper igen) halkade i skottögonblicket och bollen gick långt utanför.
Mycket spel runt AFC:s straffområde, bollen gick snabbt men skarvarna hade svårt att hitta fram när vi kom närmare mål. Dittills bästa chansen kom i 33:e. Ett inspel från höger nådde in till Kiese Thelin, som tryckte undan och lyckades få fram bollen till Rieks. Hyfsat skott, bra fotparad av Jakobsson i målet – och returen kom en liggande Kiese Thelin åt, vilket innebar att han ofrivilligt hindrade Christiansen från att nå bollen.
Fem minuter innan paus stod mannen på topp för en fin prestation när han sög in bollen och växelspelade med Christiansen. Målvakten var i vägen för avslutet.
0-0 i paus. En på många sätt hyfsad halvlek. Försvaret höll de stora AFC-försvararna i schack, motståndarna skapade egentligen ingenting och hade förtvivlat svårt att etablera någon som helst spel på vår planhalva. Vi hade ett kompakt övertag i bollinnehav. Det som kanske gladde allra mest var återerövringsspelet. Särskilt Bachirou glänste här, och AFC blev antingen av med bollen på sin egen planhalva, eller så tvingades de att lyfta långt utan egentlig adress. Christiansen var flitigt involverad och ytterbackarna kom fram flera gånger. Däremot var det väl lite och si och så med udden. De riktigt klara målchanserna var få, och vi hade begränsad framgång i våra försök att såga oss igenom i mitten. Lite duttigt, var känslan. Och borde inte nån, exempelvis Kiese Thelin, störta mot första stolpen när det inspel från kanten var att vänta? Det tyckte vi förståsigpåare på läktaren i alla fall.
I pausen värmde Knudsen flitigt. Safari hade nämligen blivit sågad i slutet av första halvlek och såg en smula stel ut. Men han – Safari alltså – fanns på plan när andra halvlek blåstes igång.
Andra halvlek
Tendensen från första fortsatte. Vi höll i bollen, spelade runt, men en välorganiserad motståndare låg lågt och rätt och lyckades avvärja innan det brände till alltför mycket.
Safari gick trots allt av i 54:e och ersattes, som väntat, av Knudsen.
Eric Larsson gick omkull i AFC:s straffområde. Domarens pipa förblev tyst. Långsamt nötte vi oss närmare. Och i 70:e minuten, till slut: bollvinst på mitten, Eric Larsson snabbt i djupet till Antonsson, som för en gångs skull hade rejält med utrymme på högersidan. Lågt inspel, och där mötte Anders Christiansen med en klackskarv. Bollen gick in i bortre hörnan.
Christiansen firade med att gå ner och jubla framför Himmelrikets Peter Linds kamera.
Minuten efter ledningsmålet ersattes Rieks av Arnór Traustason.
Jakobsson klarade ett Antonsson-avslut i 75:e, men 2-0 skulle komma. Vi fick hörna, och Lasse Nielsen sprang ut till sidlinjen och pratade med Jon Dahl Tomasson. Kanske löd instruktionen ”nicka in bollen i mål vetja”, för det var precis vad Lasse gjorde: joggade ner mot straffområdet, vinkade till Christiansen ute vid hörnan, accelererade och mötte vid första stolpen.
Matchen var såklart avgjord. AFC vaskade fram sin enda chans under halvleken, ett hyfsat skott från Christian Ljungberg som Dahlin gjorde ett något yrvaket ingripande på men ändå fick undan till hörna.
Med några minuter kvar byttes Guillermo Molins in för Anders Christiansen, och strax därpå gjorde Eric Larsson 3-0; ett patenterat vänsterskott som curlade in i bortre hörnan, i ungefär samma maska som Christiansens målboll landat i.
Utdelningen kom till slut. En alltigenom rättvis seger. Pausomdömena gäller för hela matchen: överlägsna i spelet, men länge lite trubbigt. Anders Christiansen såg ut att trivas i sin offensiva roll. Han och Bachirou är för mig planbäst idag.
Vi landar alltså på 13-1 i målskillnad i gruppen. Med det är vi bästa gruppvinnare och får hemmamatch i kvartsfinalen. Lottningen sker, om jag nu förstått det rätt, imorgon, efter att den sista gruppen spelats färdigt.
När detta skrives har Elfsborg med ett sent mål just lyckats besegra Örebro och med det tagit hem sin grupp. Det innebär att vi just nu vet följande om lottningen:
Hemmaplan i kvarten får definitivt vi, Hammarby och Häcken (de just nu tre bästa gruppvinnarna).
Bortaplan i kvarten får definitivt Elfsborg, Göteborg och Falkenberg.
Förutom de tre sistnämnda kan vi också komma att lottas mot antingen Kalmar, AIK eller Mjällby. Hur det blir beror på hur det går mellan AIK och Kalmar imorgon. Låt oss sammanfatta vad som händer vid de olika möjliga resultaten:
- Om Kalmar slår AIK är smålänningarna gruppvinnare med full pott med minst +9 i målskillnad. Mjällby hamnar då på ”bortaplanshalvan” och MAIF blir alltså ett av de lag vi kan lottas mot.
- Om Kalmar och AIK kryssar vinner Kalmar gruppen, men blir med sju poäng inte en av de fyra bästa gruppvinnarna. Vi kan alltså i detta scenario lottas mot KFF.
- Om AIK slår Kalmar är solnaiterna gruppvinnare på sju poäng och blir ett av lagen vi kan lottas mot.
Det om det! Cuppajakten går vidare. Gott så.
