MFF - AFG 2-0
2561 åskådare hade kommit till Swedbank Stadion för att se genrepet inför den allsvenska återstarten mot Örebro. AFG Aarhus stod för motståndet.
Jag såg inte matchen mot Odense, och av rapporterna att döma ska jag vara glad över det. De första 45 idag må vara helt ok, men det märks ändå oerhört tydligt att det är en träningsmatch. Bollen rullas runt i backlinjen och spelet genom mitten blir det inte så mycket av då varken Adu eller AC verkar vilja gå framåt när de väl går ner i banan och tar emot bollen. Genombrottsförmågan saknas klart och tydligt, och via kanterna skapas det inte jättemycket heller. Konate är helt ok, men Tinnerholm är inte den han en gång var. Osäkra bollmottagningar och passningar, nyss nämnda begreppet "genombrottsförmåga" som vi ofta sammankopplat honom med ser vi inte heller så ofta, åtminstone inte med den kvalitet man kan önska. Jag är knappast den enda som hade velat se Lewicki få en rejäl chans att göra högerbacksplatsen till sin. Det blev dock inget spel alls idag för honom då ljumskänningar inför matchen gjorde att Adu fick ta den centrala mittfältsplatsen istället.
Nu blev det mycket gnäll, men det skapades målchanser trots allt. Varenda gång (kändes det iallafall som)med Kjartansson som avslutare. Först var det en långboll som Rosenberg snyggt nickpassade till den omarkerade islänningen som såg ut att halka när han fri med målvakten tryckte bollen precis utanför med högerfoten. Sedan är det ett inspel från höger som han placerar med vänstern, återigen precis utanför. Tredje gången gillt trodde man när ytterligare ett fint högerinspel kom farande, men den här gången var det inte ens nära. Men Kjartansson skulle repa sig till den andra halvleken, liksom resten av laget.
Andra halvlek inleds med ett mycket bättre tempo, och AGF, som förvisso utan att ha skapat egentligen någonting fick ha rätt mycket av spelet de första 45, får nu knappt låna bollen. Det nya drivet i matchen kan till viss del tillskrivas Erdal Rakip som kom in redan i den 40:e minuten istället för Berget (ryggsmärtor, om jag inte hörde fel). Han har alltid blicken framåt och skapar ytor åt andra och sig själv genom att alltid röra sig, med eller utan boll. Om det inte varit träningsmatch hade han själv ådragit AGF fler än ett gult kort, då han vid flertalet tillfällen ryckte förbi sin spelare, som till följd av detta tydligt drog honom i tröjan och orsakade frispark. En annan av matchens förgrundsfigurer var Eikrem som i andra halvlek visade att vårformen sitter i, nu även med nummer 10 på ryggen. Välförtjänt. Och så var det ju Kjartansson! De lite lättare lägena i första halvlek bommade han, men när han på ett inkast vrickar bollen förbi spelaren i ryggen, tar några steg framåt och drämmer till bollen med högerfoten sitter den säkert i bortre hörnet. Klockan visar matchminut 61 och resultatet 1-0! Men det är bara början, tre minuter senare är det en fantastisk djupledsboll från Eikrem som hittar Konate (fin kemi dem emellan), som i sin tur spelar bollen snett-inåt-bakåt mot Kjartansson som placerar in bollen så kyligt att man undrar om det var samma spelare som var på plan i den första halvleken. Men det är ju så vi lärt känna honom. Klumpig och hopplös ena sekunden, för att sedan agera hur säkert som helst i andra sekunden. Och när bollen väl sitter är det andra målet aldrig långt borta. Om han blir jämnare är skyteligasegern en ren formalitet.
Det kommer fler chanser i matchen men dessvärre inga fler mål. Som tröst sitter spelet under hela andra halvlek, och det är trots allt viktigare.
Lite snabb spelarkritik till några av de som inte redan nämnts: Carvalho fick spela 90 nyttiga minuter och gjorde inte bort sig, även om det var lite stirrigt under inledningen av matchen. Christiansen var inte så rörlig som man måste vara när man spelar bredvid en så tillbakadragen spelare som Adu, men de har funkat väldigt bra tillsammans innan och kommer göra det igen. Berget såg inte så pigg ut tiden han var inne, det gjorde dock den i halvtid inbytte Rodic, tyvärr uträttade han inte så mycket spelmässigt. Yotun får hoppa in på innermittfältet sista tio och visar upp ett säkert passningsspel. Ynglingsduon Svanberg och Bergqvist får även de visa upp sig en kortare period, dock utan att hinna utmärka sig.
Och det var väl det. Om en vecka väntar som bekant Örebro i en något viktigare match, låt oss hoppas på samma resultat då.
