MFF-Blåvitt: Fem klassiska möten under 2000-talet - Från helvetet till himlen
Malmö FF och IFK Göteborg är Sveriges största elefanter, men under 2000-talet har lagen krigat om guldet tillsammans vid bara ett tillfälle (2004). Detta till trots har det bjudits på mängder med stormatcher. Himmelriket har valt ut fem klassiska matcher som pendlat mellan förfärligt och fantastiskt.
Match 1: Helvetet på Stadion
Malmö FF - IFK Göteborg 0-6 14 maj 2001
Otäckt nog samma datum som vi nu drabbar samman i Göteborg, men vi bör inte behöva vara oroliga för något liknande den här gången. Malmö var tillbaka i Allsvenskan efter det tunga året i Superettan och man inledde säsongen på ett magiskt sätt mot AIK- Inte minst tack vare en viss Zlatan Ibrahimovic. När IFK Göteborg kom på besök i den sjätte omgången hade MFF två segrar, en oavgjord och två förlust. En hyfsad start av nykomlingen som dock fick klara sig utan Zlatan i mötet med Blåvitt efter att anfallaren dragit på sig ett rött kort i förlustmatchen mot Häcken.
Malmö ställde därför upp med Peter Ijeh och Mats Lilienberg på topp, men i ärlighetens namn var det nog inte avgörande.
Det tog sju minuter innan 1-0 kom. Den då pigge ynglingen Martin Ericsson skickade upp bollen i nättaket efter ett snabbt anfall där Micke Roth på vänsterbacken agerat rundningsmärke. Roth var dock inte ensam om att ha det jobbigt i dag.
2-0 kom efter en halvtimme när Gustaf Andersson vann en duell mot Daniel Majstorovic och lyfte in bollen bakom Jonnie Fedel. Andersson var genom hela matchen ett starkt hot mot MFF:s darriga backlinje.
Sen rann det på. 3-0 före paus när alltiallomannen Magnus Erlingmark lämnades ensam på en hörna. 4-0 satte Jimmy Svensson på frispark innan Tomas Rosenqvist spädde på förnedringen med två mål till totalt 6-0. För att göra allt riktigt roligt hade dessutom både Micke Roth och Maestro fått röda kort av veterandomaren Leif Sundell.
Noterbart från matchen är att både Richard Oteng Mensah och forumprofilen Kenneth Gustafsson gjorde sina debuter för MFF. Returen i Göteborg slutade 4-0 och blev alltså inte mycket roligare.
Match 2: Hasse Blomqvists lekstuga
IFK Göteborg - Malmö 3-0 14 april 2003
Efter att Malmö enkelt besegrat Örebro i premiären var det få som trodde på att Tom Prahls mannar skulle stöta på patrull mot IFK Göteborg som året innan bara varit en stolpträff från att åka ur Allsvenskan. Himmelrikets dåvarande redaktör, den eminente Jakob Kjelldén skrev exempelvis "Nu vet jag inte i detalj hur IFK Göteborgs startuppställning ovan ser ut men inte är den mycket bättre än MFF:s. Alltså MFF:s B-uppställning.".
Silvret från 2002 hade gett blodad tand hos "di blåe" och bortastödet den aprildagen i Göteborg går inte att klaga på. Tyvärr tar de positiva aspekterna från matchen slut där.
MFF svarade för en svag första halvlek, men när det ändå stod 0-0 i paus började man hoppas lite. Då tog Hasse Blomqvist tag i leken på allvar och med två mål inom loppet av lite drygt fem minuter avgjorde han matchen. Blomqvist gjorde lite som han ville mot MFF:s stabbiga backlinje och var magnifik.
Ovan nämnde Martin Ericsson spikade slutresultatet till 3-0 och resan hem till Skåne blev inte riktigt den fest vi hade tänkt oss.
För Hasse blev det lite av sista dansen i rampljuset. Han fick aldrig ordning på kroppen, och lånades på hösten ut till Frölunda innan GAIS tog över honom. En fantastisk spelare i sina bästa stunder, som dock kunde ha valt en annan match att sprattla till en sista gång.
Match 3: Oavgjort!
Malmö - IFK Göteborg 1-1 31 mars 2008
På 2000-talet har Malmö FF och IFK Göteborg mötts två gånger varje år i Allsvenskan sedan 2001. Vid endast två tillfällen har det slutat oavgjort. Första gången var i premiären 2008. Roland Nilsson hade tagit över MFF och i den sista premiärmatchen på gamla Malmö Stadion någonsin skulle alltså Malmö ta emot IFK Göteborg i ett riktigt klassikermöte. Nästan 19 000 tog sig till Stadion och spelmässigt fick de se ett MFF som totalt dominerade händelserna, men som vanligt under Rollegren-eran hade spelet rätt liten betydelse på resultatet.
Malmös dominans var, efter en tveksam inledning, närmast pinsam för de tillresta göteborgarna men när Malmö inte kom närmare än ett stolpskott från Ola Toivonen passade IFK på att ta ledningen. En lång frispark hamnade hos Jonas Wallerstedt som nickade in 1-0 i en duell med Jonas Sandqvist. Sandqvist har förmodligen inte med den sekvensen på sin "CV-video".
Målet såg emellertid till att lyfta MFF ännu mer och kvitteringen lät bara vänta på sig i fem minuter. En vänsterhörna från Niklas Skoog hittade Gabriel som svarade för ett av sina ytterst få mål i Malmö-tröjan. Jonatan Johansson hade därefter bland annat ett friläge att avgöra matchen, men matchens gigant Kim Christensen såg till att bara kapitulera en gång.
En fotnot från matchen är att en viss Mathias Ranegie hoppade in för Blåvitt.
Den andra matchen som slutade oavgjort spelades för övrigt hösten 2011.
Match 4: Revanschen
IFK Göteborg - Malmö FF 0-4 23 juli 2002
Efter att totalt blivit förnedrade med 10-0 av Blåvitt under 2001 var det nu dags att återupprätta hedern. Tom Prahl hade tagit över MFF efter Micke Andersson och med Prahl kom också toppspelet. Malmö hade inlett säsongen piggt och var med i toppen, strax bakom ledande Örgryte, när det var dags för omgång elva och match i Göteborg.
Malmös backlinje bestående av Gudmunder Mete, Jussi Nourela, Maestro och Elanga såg inledningsvis lite skakiga ut och man började fundera på om förra årets förnedringar skulle följas upp med nya. Det skulle de inte. I den elfte minuten kom Peter Ijeh loss på kanten spelade snett bakåt till Andreas Yngvesson som klippte in 1-0. Bara minuter senare dubblades ledningen när Ijeh skickade ut bollen till Mete på kanten och sen sökte upp en yta där han kunde nicka in islänningens inlägg. Samba-Erik var sen en hårsmån från att fixa en 3-0-ledning i paus men skottet tog i ribban.
Men visst skulle trean komma, och den andra halvleken var inte gammal när Yngvesson slog en djupledsboll som Ijeh iskallt förvaltade genom att rulla in genom benen på Bengan Andersson. Med kvarten kvar blev inte längre Samba-Erik motarbetad av målställningen och med ett elegant skott fixade han slutresultatet 4-0. Den för säsongen glödhete Ijeh sköt i slutet även i stolpen men de tillresta supportrarna fick nöja sig med 4-0 och det var ganska bra det.
Mattias Asper gjorde för övrigt sin första match för Malmö den här dagen. Han fick chansen efter Lee Baxters kanske inte helt fläckfria ingripande i hemmaförlusten mot Sundsvall i omgången innan. På den här tiden hade Sundsvall en målvakt vid namn Fredrik Sundfors som hade som främsta uppgift i livet att rädda skott från Malmö FF-spelare. Tack och lov har han slutat nu.
Det blev också sista matchen jag själv såg från Gamla Ullevis (dåtidens Gamla Ullevi alltså) hemmaståplats. Tveksamt om jag hade vågat ställa mig bland änglarna i dag och jubla som jag och brorsan gjorde där och då.
Som ren bonus kan man säga att Göteborg inför den här matchen låg fyra i tabellen, två poäng bakom MFF, men efter fick de aldrig ordning på spelet igen och var ytterst nära att falla ur Allsvenskan. Faktum är att man fick kvala för att hänga kvar.
Match 5: Tidernas bortafest
IFK Göteborg - Malmö FF 1-2 25 oktober 2004
Det finns få saker som är så sköna som att ta viktiga segrar på bortaplan. Segern på Nya Ullevi 2004 slår det mesta.
Efter den miserabla insatsen mot Landskrona BoIS i den föregåënde omgången såg det ut som om Malmö FF skulle kasta bort hela sitt läge i den allsvenska toppstriden. Trekejsarslaget mellan Malmö, Göteborg och Halmstad var glödhett inför de två avslutande omgångarna. För Malmös del var det inte längre i egna händer, men Blåvitt hade HBK och Malmö kvar och kunde alltså vid två segrar ta hem segern. Mötet på Nya Ullevi var därför också glödhett och utan tvivel årets största match i svensk fotboll. Knappt 40 000 åskådare hade sökt sig till arenan och av dem sägs det att närmare 10 000 var MFF:are. Hur många är svårt att veta, men det går inte att komma i från vilken sagolik inramning det var. För oss som var på plats var det helt enkelt makalöst.
Regnet öste ner, löparbanorna stod under vatten, men ingenting - INGENTING - skulle stoppa den himmelsblå armén. Det tog göteborgarna en kvart att förstå det. Blåvitt hade inlett matchen bra, men när Lolo Chankos hörna nådde Peter Abelsson var det Malmö som tog ledningen. Abelsson, som värvades för att ersätta Maestro hade blandat och gett under hösten med ett klassiskt självmål men också bra spel, stod för sitt livs viktigaste mål. Målet gav också MFF ett övertag rent spelmässigt och under återstoden av halvleken var man det klart bättre laget.
I den 34:e minuten ledde det fram till ett av de absolut vackraste målen i MFF-historien. Ett väggspel mellan Niklas Skoog och Joseph Elanga låg bakom att Andreas Yngvesson fick lite yta ute på vänsterkanten. Yngve använde bara ett tillslag när han lyfte in bollen snett inåt bakåt till Thomas Olsson, då i rätt lag. Den skadebenägne, men ack så viktige, TO tvekade aldrig utan drog till direkt på volley och satte bollen från knappt 16 meter. Ett fullständigt magiskt mål - Så läckert, så vackert, så viktigt!
Göteborg lyfte sig i den andra halvleken och med en halvtimme kvar fick man in reduceringen. En frispark lyftes in i straffområdet, nickades vidare och så fick Peter Ijeh helt omarkerad slå in 2-1. Peter Ijeh av alla människor. Mannen som hade gått från helgon till ärkesvin när han förhandlade med Blåvitt mitt under vår guldjakt 2003. Att han fortfarande var en kvalitetsspelare var dock uppenbart och han hade flera chanser efter det att även kvittera. Mattias Asper stod dock för den ena storräddningen efter den andra. Aspers storspel var dessutom en nödvändighet eftersom Malmö på andra sidan planen fortsatte att vaska fram chanser men också att bränna dem. Chanko och Yngvesson var de största målsumparna.
2-1 stod sig och för de som var där var det ett minne för livet. Vi var många och vi visade att allt var möjligt. En magisk vecka var inledd, och det på bästa sätt genom att besegra våra värsta rivaler på bortaplan i en match där vi hade kniven på strupen. Bättre och större blir det inte.
