MFF - BP 2-0 - och bucklan i luften
Ett möte mellan det redan klara mästarlaget och den sedan länge avsågade jumbon: att dagens match skulle lida av en viss brist på nerv var ingen vågad gissning. Malmö vann programenligt med 2-0, och efteråt fick vi jubla över att Lennart Johanssons pokal för andra året i rad lyftes mot den malmöitiska himmeln.
Dagens motstånd var alltså Brommapojkarna. Personligen trodde jag lite grann på BP inför säsongen, men nu när vi snart har facit på hand kan vi konstatera att den sympatiska klubben är på väg att tangera GAIS poängmässigt rekordusla notering från 2012. De slutade då på 12 poäng. Inget lag har varit sämre i allsvenskan under 2000-talet, inte ens under 14-lagsåren. Där låg alltså BP inför dagens match, och där ligger de efter densamma. En sista chans att undgå det nesliga rekordet ges laget då de möter Elfsborg på lördag. Under 2014 har BP – och många andra därtill – emellertid drabbats av oändligt mycket värre saker än nedflyttning, då mittbacken Pontus Segerström häromveckan avled efter att ha drabbats av en hjärntumör. Han hedrades med tysta minuter runt om på de allsvenska arenorna under den förra omgången, men självklart gav hans bortgång även dagens match ett annat perspektiv. Det finns värre saker än fotboll. Någon ytterligare manifestation blev det dock inte under dagens match.
Rent personellt ställde vi upp vårt eget lag som mot Atletico i onsdags, men självklart var uppställningen offensivare. Både Halsti och ytterbackarna tog en högre utgångsposition. Hursomhelst vill detta säga följande lag:
Robin - Tinnerholm, Erik Johansson, Helander, Ricardinho - Magnus Eriksson, Halsti, Enock, Forsberg - Rosenberg, Kiese Thelin.
Första halvlek
BP började piggast, men efter en sju-åtta minuter började vi ta över. Startskottet var egentligen en svepande Halsti-boll som nådde Eriksson vid bortre stolpen, men vinkeln var för svår för att innebära någon egentlig farlighet.
Ett par minuter senare, i minut 12, blev Eriksson nedtrumlad just utanför straffområdet. Emil Forsberg stegade fram och skruvade bollen lågt runt utsidan av muren - och in. Ett mål som såg tämligen enkelt ut, och som fick oss på läktaren att glatt ifrågasätta murens placering.
BP stack upp med en farlighet i 18:e minuten. Bärkroth visade sin snabbhet, tryckte sig förbi Ricardinho och serverade Dardan Rexhepi ett inlägg. Dardan tryckte sig i sin tur in framför Tinnerholm men placerade nicken just över.
Resten av halvleken dominerade vi med eftertryck, och radade upp ett pärlband av brända målchanser. Emil spelade fram Eriksson, som trampade runt men kom för nära Blazevic i BP-målet. Hörna - och där var Kiese Thelin nära att knoppa in tvåan. Halsti serverade Tinnerholm i 23:e, men tokfri med målvakten avslutade inte Anton bättre än att Blazevic kunde fotparera. Ytterligare fem minuter senare, snett inåt bakåt från Anton till Magnus Eriksson - som märkligt nog valde att avsluta med höger fot, och bollen rullade långsamt utanför. En jättechans. I 32:a var det Emil som brände en liknande passning från Anton. Emil bredsidade bollen över ribban.
Några skott utifrån tog vi inte under de första 45, även om man med lite god vilja kan kalla halvlekens sista chans för ett distansskott: Magnus Eriksson vände upp och skruvade bollen utanför bortre stolpen från just utanför straffområdet.
Mycket Magnus Eriksson, men halvlekens gigant var Markus Halsti. Han vann dueller och distribuerade bollar på ett utmärkt sätt under denna annars lite okoncentrerade och avslagna halvlek (och nåt annat var väl inte att vänta).
Andra halvlek
Det började ungefär som den första slutade. Upprullning, via Rosenberg till Forsberg som friställde Magnus Eriksson. Han fick hyfsat med tid på sig, men tvingades ändå ta avslutet med höger fot. Det blev svagt och Blazevic räddade enkelt.
Ett par byten: Kroon bytte av Isaac i 53:e, och Thern ersatte Halsti i 60:e. Dessemellan hann också Dardan Rexhepi bytas av i BP. Han lämnade planen till applåder.
BP fick lite mer att säga till om efter bytena, och tilläts äga bollen mer. Malmöspelarna tycktes komma ur rytmen och hamnade lite för långt ifrån sina motspelare. BP visade att de kan trilla boll hyggligt, men hade samtidigt förtvivlat svårt med spetsen. I chansväg skapades … inte mycket.
Pawel bytte av Magnus Eriksson i 75:e minuten, och ett par minuter efter det kom tvåan. Den föregicks av en liten kanonad: om nu Simon Thern inte riktigt äger Halstis bollvinnaregenskaper, så visade han i alla fall att han är bra på att komma till avslut. Han tryckte till ordentligt. Blazevic klarade, bollen gick ut till Kroon, tillbaks till Thern som tunnlade en motståndarback och provade en klassisk Romario-tåfis. Blazevic räddade igen, returen till Forsberg som slog till på volley, räddning av back på mållinjen - och, till slut, bollen till Rosenberg som på halvvolley tryckte upp den i nättaket.
Sista kvarten var sällsynt händelselös. Jag varken minns eller har nåt noterat från den.
Matchen slutade 2-0. Därmed har vi 62 poäng. Skönt. Känns på nåt vis viktigt att vi som mästare kniper minst 60 poäng - mer än två i snitt.
Och det var ju inte slut där. Efter matchen gick vi inte alls hem. Prisceremonin tog vid.
Ett litet podium uppfördes snabbt, Lennart Johanssons pokal bars in och högtalarna spelade Blå Combos gamla fina ”Guld ska glimma där det hör himma” från 2004.
Ledarstaben kom först. Därefter spelarna, iförda lustiga guldkepsar, i nummerordning; nummer 9 och 10 undantagna. Olof Persson snubblade till på trappsteget men höll balansen, och Åge Hareide fick emotta den största jubelorkanen. Han följdes av Daniel Andersson, men ”Andersson, son, son, Daniel Daniel Andersson”-sången hann inte riktigt ta fart innan de två lagkaptenerna vandrade in, anslöt sig till de andra - och höjde bucklan. Ett väldigt ljudligt fyrverkeri smälldes av på bakom ståplatsläktaren (från Roys syntes det inte, men det visades i alla fall på storbildskärmen) och jag konstaterade, för första gången den här kvällen, att året 2014 faktiskt redan är inkluderat bland den där uppräkningen av guldår som pryder skyltarna under sittplats på långsidan.
Och därmed tog hemmasäsongen 2014 slut. Eller vänta förresten! Det återstår ju en supercupfinal. Och en träningsmatch mot HJK Helsingfors. Och ett par Champions League-matcher också, minsann.
Det kan nog bli spännande.
