MFF – BP 2-1: Att komma undan med blotta förskräckelsen
2-0 efter drygt tolv minuter. Då blev väl resten av matchen en promenad i parken? Jo, gomidda. Efter en minst sagt darrig andra halvlek drog vi alla en suck av lättnad när slutsignalen gick och Malmö FF med det gällaste av nödrop stod som segrare med 2-1.
Inför match parkerade Brommapojkarna på kvalplats. Samtidigt är de ju alls inget oävet lag – vi hade stora problem, och en stor portion tur, när vi till sist lyckades knipa en övertidsseger på Grimsta i våras. Senast mot Norrköping lyckades de komma tillbaks från 0-2-underläge och rädda en poäng via en övertidsbicicleta från Nikola Vasic. De har ganska många kvicka, bolltrillande spelare, och jag läste nånstans att de enligt statistiken – vad nu allt sånt där expected-tjafs är värt – ”borde” ha fler poäng än de faktiskt har. Samtidigt är de också ett sånt där lag jag kan vara lite avundsjuk på när resultatångesten rider mig som svårast: i BP spelas fotboll för att utveckla ungdomar och ha roligt, laget är aldrig i medias skottlinje, nedflyttningar accepteras med en axelryckning a la Musse Pigg tänder Piff-och-Puff-ljus på julafton, tillvaron tycks sorglös och bekymmersfri. Det är dock en avund som inte sitter i särskilt länge, och jag inser nånstans att min bild av Brommapojkarna såklart är både orättvis och grovt förvrängd av ett himmelsblått verklighetsfilter. Men gissningsvis förstår du, käre läsare, ungefär vad jag menar.
Annat värt att notera är att laget i augusti förstärktes av bland andra Jesper Löfgren från Djurgården (på lån) och förre HIF:aren Alex Timossi Andersson. Dessutom hade man värvat förre Kalmarmålvakten Lucas Hägg-Johansson tidigare under sommaren. Han är emellertid numera utkonkurrerad av ynglingen Filip Sidklev. Så här såg Olof Mellbergs startelva ut idag:
Filip Sidklev – Jesper Löfgren, Amadeus Sögaard, Torbjörn Lysaker Heggem – Alexander Jensen, Samuel Leach Holm, Ludvig Fritzson, Tim Waker – Oscar Pettersson, Nikola Vasic, Kevin Ackermann.
Niklas Moisanders vadskada och Pontus Janssons märkliga avstängning innebar att manfall rådde i MFF-försvaret. Busanello var däremot tillbaks efter sin skada. Allt detta visste vi på förhand. Men att startelvan skulle innehålla Adrian Skogmar får ändå ses som en skräll. Han gick in som högerback, vilket i praktiken blev en sorts wingbackroll då han hade en hög utgångsposition och Martin Olsson föll ut mot hans kant. Vi ställde upp så här:
Dahlin – Skogmar, Olsson, Cornelius, Busanello – Peña, Berg Johnsen – Vecchia, Berg, Nanasi – Kiese Thelin.
Pontus Jansson-sången ekade över stadion innan avspark. Det kan man förstå.
Första halvlek
BP inledde med ganska mycket boll och långa, svepande bollar, både i djupet och för att byta kant. Det båtade föga, för i vårt första rejäla anfall gjorde vi mål. Kiese Thelin vann duell på egen planhalva, fick bollen till Vecchia, vidare i djupet mot Oliver Berg, som slog den snett inåt bakåt, och där vinklade Sebastian Nanasi in den i bortre.
Nytt tjusigt anfall i 12:e minuten: Peña hittade Vecchia i djupet, volleyavslut, Sidklev-räddning och rensning till hörna av Amadeus Sögaard. Den mötte Derek Cornelius på bästa sätt med en löpning mot bollen och nick mot Sidklevs vänstra hörn. 2-0, och vi var ännu bara i minut 13. Oväntat, för detta var en match där jag trott att vårt korta lag skulle få det svårt på fasta.
BP kunde, borde, reducerat en stund senare. Peña halkade på mittplan och spelade fel. Kontringen lade upp för Oscar Pettersson. Hans pressade skott gick i bröstet på Dahlin och rätt ut till Kevin Ackermann – som inte fick rätt på fötterna. Bollen rullade förbi honom, bara för att hamna hos nästa retursugne BP-spelare. Nikola Vasic såg dessbättre överraskad ut och skyfflade bollen löst alldeles utanför.
Vi blixtrade till med några fina anfall. Bland annat var Vecchia nära i ungefär 36:e, men den patenterade högerbredsideskruven gick utanför den här gången, mest på grund av en knuff i skottögonblicket. Samtidigt var BP sannerligen inte ofarligt. När vi just gått in i tilläggstid halkade Peña igen (borde byta dobbar i halflek, som Roy Hodgson hade sagt) och gav bort ett inkast. Långkastare Waker hystade in bollen i straffområdet och den hamnade hos Alexander Jensen, som fick se sitt halvträffs-avslut gå utanför.
På tilläggstid fick vi också vår första och enda varning, då Kiese Thelin orsakade blodvite i en nickduell.
2-0 och hyfsad kontroll. Visst, några chanser för bortalaget, men i det stora hela en väl genomförd halvlek där vi ganska ofta var ganska nära bortalagets mål. Adrian Skogmar inledde med ett par felpass och såg ut att väga lätt mot Tim Waker, men spelade ofta enkelt och föll inte ur ramen. Och är ju bara 17 år.
I paus hyllades damlaget, som ju redan säkrat avancemang till Elitettan, på innerplan.
Andra halvlek
Två ord om den andra halvleken: en plåga. Det började ungefär som den första slutat. Men i 51:a sågade sig BP väl enkelt fram på högerkanten och Leach Holm serverade Oscar Pettersson. Hans längs-marken-avslut gick via Busanellos fot i mål.
Sen blev det stirrigt. Det fanns visserligen sekvenser då vi tryckte ner BP – bland annat var Nanasi nära att hitta rätt med passningar till Vecchia vid ett par tillfällen – men långa stunder såg det väldigt ihåligt ut. Darrigheten späddes på med vad som kändes som en låååång räcka obegripliga och huvudlösa felpass. Framförallt stod ett par indianare från Derek Cornelius ut.
Och apropå Cornelius – när en långboll seglade över honom befann sig hastigt och olustigt Nikola Vasic i ett tokfriläge. Avslutet långt över, och tillfällig utpustning.
Skogmar och Martin Olsson gick ut i 68:e. Kan bara anta att Olsson hade någon sorts känning, men jag vet i skrivande stund inte vad det handlade om. In kom Joseph Ceesay och Sören Rieks, och vi spelade därmed med en trebacklinje bestående av Ceesay, Cornelius och Busanello. Ingen skugga över den trion som så, men kanske inte den betong man gjuter ett riktigt hållbart försvarsfundament av.
Nikola Vasic provade med huvudet två gånger om. Ena gången ett par decimeter utanför, andra löst i famnen på Dahlin. Nya byten i 74:e. Ut med Peña och Vecchia, in med Taha Ali och Otto Rosengren.
Många BP-hörnor blev det. Många lyror in i vårt straffområde. Många nedbitna naglar.
Oscar Pettersson curlade en boll just utanför i 83:e, men mot slutet verkade det som om motståndarna började få slut på bensinen. Men så, ett nytt plötsligt halvt friläge efter att Busanello halkat till. Dessbättre försökte inbytte Inoussa sig på en dragning för mycket och det hela täcktes ut till ännu en hörna.
Övertidsminuterna dödades till största delen av Taha Ali och Oliver Berg nere i vänstra hörnan. Men det hann bli nervöst en gång till. Sören Rieks kunde visserligen matcha BP:s vänsterkant bättre i det fysiska spelet, men Tim Wakers sätt att med sina älgakliv bara flyta förbi våra spelare gav oss stora problem matchen genom. I 95:e blev han till sist nedsågad en bit in på vår planhalva. Frisparken slogs kort, på Waker igen, men i samma stund som hans inspel täcktes ut blåste domaren av.
Pust.
Guldfrossa? Ja, kanske det. Är min bild av matchen alltför negativ? Möjligt, såklart. Men det var en andra halvlek där Malmö FF såg påtagligt nervösa ut och strösslade med felpass och konstiga beslut i lågt tempo. Några nästanlägen framåt, men egentligen väldigt få – kanske inte ens någon? – ordentliga målchanser.
Meeeen vi klarade av det allra viktigaste: att bärga de tre poängen.
Kalmar borta härnäst. Var det nån skadekänning på Martin Olsson och han inte kan spela har Rydström, för att uttrycka det milt, en liten utmaning framför sig när det gäller att formera försvarslinjen.
Nåja. Den tiden den sorgen. Vi håller undan i toppen. Nu ska jag gå och lägga mig, och jag gör det som serieledare.
