MFF - Degerfors 7-1: Så ska en säsong inledas
Simon Kroon tre, Molins två och Magnus Eriksson och Forsberg varsitt. Årets tävlingsspel startades upp på allra bästa sätt. Och vi som nojat över klen målproduktion i träningsmatcherna fick vår oro stillad.
Svenska Cupens gruppspel inleddes idag mot Degerfors, ett lag som slutade fyra i Superettan ifjol. Därmed var DIF det lag i vår grupp som inte lottades in - i kraft av att AIK, Kalmar, Falkenberg och Örebro alla slogs ut i kvalomgången tilldelades Degerfors rankingplats 16 och hamnade därmed "automatiskt" tillsammans med oss.
Senast Degerfors huserade i allsvenskan var i mitten av nittiotalet. De har ställt till det för oss ett par gånger förut. Minns till exempel ihåg Milenko Vukcevics volley på Stadion 1993 - matchens enda mål den gången - och den klassiska scenen från Blådårar, där Egon Jönsson sitter och lyssnar på radio och med tårar i ögonen konstaterar att Köpenhamn inte syns eftersom det är disigt. Tårarna är där för att det då står klart att Malmö förlorat med 3-1 på Stora Valla, och vårt guldhopp släckts. Helt meningslös seger för Degerfors dessutom, eftersom de ändå åkte ur det året.
Men nog med förbittrad nostalgi! Över till dagens match. Vi startade med följande elva:
Robin Olsen - Miiko, Pontus, Helander, Ricardinho - Simon Kroon, Erik Johansson, Halsti, Forsberg - Rosenberg, Molins.
Man skulle ju möjligen i förhand kunna sätta frågetecken för den kreativa kapaciteten på mittfältet. Men med facit i hand: det var ingenting man satt och saknade eller grämde sig över direkt.
’Åh vi älskar Malmö FF’ hade nämligen nätt och jämnt tystnat innan första bollen låg bakom August Strömberg i Degerforsmålet. Bortalaget hade knappt rört bollen och klockan stod på 2.20 när Simon Kroon växelspelade med Erik Johansson och med vänstern pricksköt in 1-0.
Tre minuter senare var det dags igen. Forsberg tog emot bollen med sin sköna touch, spelade till Rosenberg som från vänstersidan snyggt vände över till Kroon, Miiko överlappade men Kroon drog till själv ändå - fel val, såg det först ut som, eftersom en Degerfors-försvarare hann komma i vägen. Dock inte bättre än att bollen ändrade riktning och lobbades över Strömberg och in i mål.
Glädjen grumlades några minuter senare. Rosenberg lade sig ner och tog sig åt låret. Han ersattes av Magnus Eriksson, och de första rapporterna talar dessbättre om att bytet var en ren försiktighetsåtgärd. Trist ändå, eftersom det här kändes som en match där han hade haft ganska goda chanser att inleda sitt målskytte, och att han därtill börjat riktigt lovande. Men nåja, hans ersättare håller ju onekligen också hyfsad standard.
Matchinledningen var alltså helt och hållet vår, men ändå var inte Degerfors ofarliga. Vänsterspringaren Ferhad Ayaz hotade med sin snabbhet och det blev lite rörigt vid en hörna. Och så, i den 18:e minuten, kom reduceringen. Astwald spelades fri på högerkanten i misstänkt offsideläge och kunde lägga in bollen till nummer 10, Peter Samuelsson, som enkelt rullade in den.
Vi återtog omgående kommandot och det var nära att tvåmålsledningen återinställdes omedelbart. Molins bröt in och fick se sitt inspel hamna hos Miiko, som skruvade mot bortre krysset. Men just utanför.
Forsberg matades med bollar av Ricardinho och hade ett massivt övertag mot sin högerback. I den 25:e minuten trampade Emil in och provade med en patenterad häxpipa (á la den mot Göteborg i fjol), men målvakten reflexräddade. Bara nån minut senare var han nära att hitta krysset. Och med tio minuter kvar kom han helt fri efter en sublim långboll från Halsti, men något störd sköt han utanför.
Vi kontrollerade matchen, och Degerfors halvfarliga kontringar blev allt sällsyntare.
Så 3-1 kom som ett brev på posten i den 39:e minuten. Ricardinho hittade Magnus Eriksson, som direktskarvade till Molins. Helt fri bredsidade han enkelt in bollen i bortre.
Bollen hann nätt och jämnt sparkas av innan det var dags igen. Molins sög in en djupledsboll från Miiko, vände inåt banan och curlade tjusigt in bollen i bortre hörnet med vänstern.
Innan halvtid visade domaren matchens första gula kort. Det fick Pontus.
Personligen trodde jag nog på en ganska tillknäppt match … men mer fel än så går knappast att ha. Första halvlek var ytterst händelserik, visserligen några felpass och bolltapp på mitten men som helhet genomförde vi en välspelad, rörlig halvlek där vi helt enkelt var ett nummer (minst) för stora för motståndet.
I början av andra halvlek visade Degerfors vissa ambitioner. Man skakade fram ett par frisparkar i halvfarligt läge, fick Erik Johansson varnad och tvingade Robin att slänga sig. Sen pendlade allt över till vår fördel igen, och det såg långa stunder ut som handboll. Forsberg hölls i något stramare tyglar på sin vänsterkant - Ayaz hade flyttat över till Degerfors högersida, och använde sig vid något tillfälle av lite väl bryska metoder - men vi hade total kontroll.
Vi behövde inte vänta längre än till den 58:e minuten. Kroon hittade en djupledslöpande Erik Johansson, som slog in den snett bakåt till Magnus Eriksson. Det tämligen generösa Degerforsförsvaret tillät honom ta emot bollen, vända om och enkelt placera in den vid Strömbergs högra stolpe.
Erik gick ut några minuter senare och ersattes av Thern. Degerfors var såklart ett slaget lag, och förnedringen blev etter värre i den 68:e minuten. Då bröt Ricardinho in i banan och lade ut bollen till Molins på vänsterkanten. Guilles väl avvägda inlägg nådde Kroon vid bortre stolpen, och med en enkel volleybredsida fullbordades hattricket. Läktarna skanderade strax därefter, på melodi ”Klippa tung, klippa tung” (för det är väl en melodi?):
”Simon Kroon, Simon Kroon,
Han är från Malmö stad,
Han gillar bubbelbad”
Kroon byttes av mot Erdal Rakip i den 77:e minuten. Här skulle man kanske kunnat tänka sig att Thern flyttades ut till högerkanten. Men så blev det inte. Det var ett rakt byte; Erdal övertog Kroons position.
Tillbaks till Forsberg. Några minuter efter 6-1 friställdes han av Ricardinho, men Strömberg lyckades avvärja med hjälp av sin backlinje. Känslan var dock att årets ende träningsmatchsmålskytt skulle få utdelning även idag. Och den känslan var, för en gångs skull, rätt. I den 80:e minuten smög Emil in från sin kant och kunde plocka ner en perfekt djupledslyra från Eriksson på bröstet, runda målvakten och enkelt rulla in 7-1.
Sista tio var Erdal nära ett par gånger om. Men vi fick nöja oss med sju mål. Det där sista är för övrigt en mening jag gärna skriver fler gånger i år.
7-1 slutade det. En enkel resa. En utklassningsseger som kanske går att vifta undan med att motståndet både var mediokert och, efterhand, uppgivet. Men gör man det, viftar undan alltså, tycker jag man är orättvis. Det var en helgjuten och imponerande insats, där vi redan från början visade att det är på allvar nu.
Kuriosa: Min bänkgranne menade att Degerfors nummer 6, Eric Jernberg, provspelade för oss för ett antal år sen. Han har säkert rätt.
Hammarby möter Ängelholm först på tisdag. Jag sticker ut hakan och påstår att vi kommer att leda gruppen även efter denna match.
Publiksiffran: 3241, sa speakern. 3321 står det på svenskfotboll.se. Hursomhelst, lite magert, va … ? Förhoppningsvis blir vi fler nästa lördag. Då är det Ängelholm som står för motståndet. Samma arena, men notera att ÄFF formellt sett är hemmalag och att årskort alltså INTE gäller.
