MFF-Elfsborg 2-1: Sjätte raka hemma
Tidigt underläge, intensivt, lite grinigt och massor av hörnor. Men ytterligare en seger, det blev det.
Sista hemmamatchen innan ett långt sommaruppehåll, och en match som på grund av vårt (och, för all del, Elfsborgs) stundande europaspel var utbruten och tidigarelagd från den 17:e omgången. Så nu kommer vi alltså få leva med en haltande tabell i ett par månader. Men det kan vi kanske stå ut med efter en dag som denna.
Apropå dagen inleddes den med flyttrykten kring vår huvudtränare. Tydligen har brittiska bettingbolag satt låga odds på att Rydström ska ta över Brighton. Vilket dock skojades bort, eller i alla fall skojades kring, på presskonferensen efter match.
På spelarfronten då? Nanasi har varit sjuk i veckan, så han kom inte till spel. Jens Stryger Larsen sades också vara tveksam, vilket ju brukar betyda att spelaren i fråga står över, men han återfanns trots allt i startelvan. Nanasis plats togs av en startcomebackande kapten, vilket innebar följande:
Dahlin – Stryger, Jansson, Cornelius, Busanello – Peña, Berg Johnsen – Christiansen, Bolin, Botheim – Kiese Thelin.
Fjolårets nära-men-ingen-cigarr-lag har blandat och gett mer i år. De hade förlorat fyra av fem bortamatcher innan idag och parkerade i mitten av tabellen.
Niklas Hult saknades och boråsarna ställde upp utan någon straffområdesbufflande target-forward a la Per Frick. Istället såg startelvan ut så här:
Sörensen – Johan Larsson, Holmén, Henriksson, Kaib – Ouma, Baldursson, Baidoo – Hedlund, Qasem, Arber Zeneli.
Första halvlek
Elfsborg inledde bäst. Man kastade fram fyra man i relativt hög press och hade viss framgång med detta. Efter åtta minuter stressades till exempel Berg Johnsen till ett bolltapp. Via Qasem hamnade bollen ute hos Simon Hedlund, vars låga inspel styrdes in, via stolpen, med vänster insidesankel hos Arber Zeneli. Lite enkelt, va? I och med detta vet vi alltså hur det känns att släppa in ett allsvenskt mål på hemmaplan även 2024; en känsla vi gärna varit utan.
Efter målet började vårt lag i alla fall trumma igång, Elfsborg trycktes ner på egen planhalva och det vaskades fram hörnor, nicklägen och blockade skott. Det blev också gnälligt. Känslan var att det inte på något vis gynnade oss. Elfsborgarna höll sig kalla medan både Botheim och Peña blev varnade för att ha klagat på domslut (eller icke-domslut) alltför högljutt.
Bollen befann sig emellertid lite för ofta i och kring bortalagets straffområde för att de skulle kunna hålla emot hela halvleken. Ett halvdant inspel från Peña missades av Elfsborgs mittförsvar, Botheim höll undan och Bolin rakade in bollen. Mål av Hugo igen, alltså. Känns som om vi har fått se ett litet genombrott den senaste veckan.
Direkt efter målet brände det till nere hos oss. Hedlund kom otäckt fri, men valde att försöka ett (dessbättre misslyckat) inspel snett inåt bakåt.
Lasse Berg Johnsen var inte långt ifrån att skjuta in en droppande volley i slutet av halvleken, men målvakten klarade.
1-1 i paus. Ett övertag som sammantaget får klassas som massivt – förutom målet hade Elfsborg bara ett avslut, och det var ett helt misslyckat knappt-styrfart-skott från Johan Larsson i den tredje minuten – men våra motståndare kändes på något vis ändå farliga.
Andra halvlek
Mönstret gick igen: Fortsatt spelövertag. Fler blockade skott och inspel. Fler hörnor. I den 53:e var det otroligt nära ett riktigt buskismål. Ny hörna. Pontus nickade, ganska ostört, bollen fastnade på Elfsborgsback, det ropades på hands, bollen studsade mot Sörensen i målet, han och Baldursson missförstod varandra, bollen låg fri, Cornelius vräkte sig fram och lyckades nästan gräva in den i mål, Sörensen fick undan den och Kaib rensade till ny hörna.
Några minuter senare: ny belägring runt Elfsborgs straffområde. Christiansen dribblade sig fram parallellt med straffområdeslinjen. Cornelius tog över, domaren hamnade i vägen, men bollen gick fram till Botheim – som lättade den till Peña, som i sin tur slog ett lågt inspel som från nära håll stöttes in, på arketypiskt vis, av Isaac Kiese Thelin.
Vi hade alltså vänt. Väldigt skönt. Men precis som efter kvitteringen blev det direkt farligt nere vid fel mål. En enkel, rak djupledsboll hamnade hos Simon Hedlund, och plötsligt var Baidoo, via Qasem och Zeneli, fri – och sköt i stolpen.
Under några minuter rådde en viss efter-mål-förlamning, med ett par bolltapp och Elfsborgsavslut. Det brände dock aldrig till på allvar nån mer gång. Och sen tog vi över igen. Anders Christiansen ersattes av Taha Ali i 60:e, och han satte sannerligen både snurr och fart på saker och ting. En period följde där bollen mer eller mindre konstant dansade runt i Elfsborgs straffområde. Men de är duktiga på att blocka, boråsarna, det får man ge dem. 3-1 låg i luften. Men det kom aldrig. Trots att våra mittbackar såg målsugna ut och gärna löpte med upp i anfallen.
Istället kunde vi gotta oss åt saker som Lasse Berg Johnsens kontringsavvärjande glidtackling, följd av jubel mot publiken, i 78:e. Sublimt.
Rieks och Rosengren ersatte Bolin och Botheim (den senare blev inte särskilt förtjust över bytet) i den 83: e minuten. Och i den 91:a gavs även Adrian Skogmar några minuter, då han kom in istället för Peña.
Elfsborg såg trötta ut, men en ettmålsledning är som bekant skör. Så visst skulle Elfsborg vaska fram en sista jättechans. En lång frispark fastnade i en nickduell och skyfflades tillbaks in mot ytan framför mål. Johan Larsson mötte, lite felvänd, med en halvvolley från nära håll. Över. Tack för det.
Sören Rieks fick matchens sista läge. Sörensen klarade.
Men vi vann.
Det borde kanske inte blivit så spännande som det blev. För visst förtjänade vi segern. Meeeen, återigen, det kändes hela tiden som om Elfsborg kunde skapa chanser. Sannerligen inte ofarliga. Men vi är solida, malande, intensiva. Och hörnstatistiken? 17-1.
Anders Christiansen tycker jag gör sin bästa insats sedan återkomsten. Han hittar ytor och är en del i mycket. Visst, sen missar han fler väggspel och sistapass än vad han skämt bort oss med genom åren, men absolut ett positivt slutintryck. Och Hugo Bolin ser hastigt och väldigt lustigt helt självklar ut. Bra inhopp av Taha Ali. Men ingen faller ur ramen.
Ska jag ändå hitta nåt att klaga på är det effektiviteten. Som vi ju blivit så bortskämda med hittills i år. Det missades många chanser, nästan-chanser och avgörande passningar idag.
Samtidigt: det är ju tramsigt att leta efter grejer att gnälla över efter en match som denna.
Vi leder serien. En match kvar innan uppehållet. Lika bra att vi vinner den också.
