MFF - Falkenberg 4-3
MFF behövde vinna mot Falkenberg för fortsatt häng på Europaplatserna, och det gjorde man också. Dock satt det onödigt hårt inne till slut.
Vi går rakt på händelserna. Hemmalaget tar initiativet helt enligt planerna, och det skapas en del småchanser efter inspel från kanterna, bl.a genom Tinnerholm som kommer in i straffområdet och utmanar Otto Martler i nionde minuten. Eikrem belönades med startplats och bjuder på en del fina hörnor. Franz Brorsson var nära att få till det två gånger, så även Rosenberg. Just Brorsson visade stort självförtroende under matchen och höll aldrig tillbaka i duellerna. Lite över gränsen ibland, likt då han blev varnad, men det var ändå kul att se honom ta för sig. En som (hörnorna exkluderade) hade svårt att ta för sig var tyvärr Eikrem, men han fick åtminstone glänsa med en graciös hockeyassist till ledningsmålet. En perfekt djupledsboll mot högerkanten tas om hand av Djurdjic, som avancerar in mot straffområdet och hittar Rosenberg vid bortre stolpen. Ett kyligt avslut med skallen senare är ställningen 1-0, och det har gått 27 minuter av matchen.
Glädjen blev dock inte långvarig. Bara sex minuter senare hittar Falkenberg in bakom MFF:s för högt ställda backlinje, och från vänsterkanten spelas bollen in till Godsway Donyoh som helt fri sätter kvitteringsbollen. Så lätt får det bara inte gå till. Det offensiva spelet var inte heller något att hurra över i första halvlek, det var för långsamt och fantasilöst. Bättring krävdes.
Så över då till halvlek nummer två, och Åge byter direkt in Rodic istället för Eikrem. Allt kanske inte ska tillskrivas den nyss inbytte serben, men det ser bättre ut nu. Det brukar det ju också göra när mål helst plötsligt bara trillar in. I den 51:a nickar Djurdjic in en Youtun-slagen hörna, och bara fem minuter senare friställer målskytten sin landsman som löpt in från högerkanten, och som sedan passerar måvakten och chippar in bollen i öppet mål. Det är så vackert. Rörelse kan göra så mycket skillnad i fotboll. Nu var MFF inne i ett stim, och bara två minuter senare fick Djurdjic näta igen från nära håll efter klapp-klapp-spel. Rosenberg-Berget-Rosenberg-Djurdjic. Till och med vackrare än föregående mål, och Åge mös nog nu vid sidlinjen. Tre mål på drygt tio minuter, sämtre födelsedagspresent kan man ju få.
Men här slutar det roliga tyvärr. I matchminut 65 fälls Yotun, frisparken uteblir och Donyoh kan avancera mot straffområdet och spela snett-inåt-bakåt till Araba som reducerar med ett kyligt avslut. Brorsson är ur position i hela spelsekvensen. Nog bör det vara frispark för Yoshi i förstaläget, men han faller på ett något teatraliskt sätt, och ibland straffas man för det. Men det var inte slut på eländet där. Fem minuter senare blir mittförsvaret bortgjort igen när Johannes Vall tillåts få bollen framför fötterna bara meter från målet. Placeringen är säker och nu börjar det lukta katastrof. FFF är nu bara ett mål ifrån med drygt 20 minuter kvar av matchen.
Bortalaget satsar framåt på slutet, men kommer som tur är aldrig riktigt nära igen. MFF i sin tur har inte heller något att komma med offensivt, men som tur är räckte det ändå just precis. Vi vinner visserligen bara med uddamålet efter en på det stora hela medioker insats, men de tre poängen är trots allt viktigast. På lördag väntar HBK på Örjans Vall, låt oss ta ytterligare en trea då.
