MFF – FC Midtjylland 1-2: Träningsmatch med svängdörrar
Den som hade förväntat sig en demonstration av två ogenomträngliga betongförsvar blev förmodligen besviken. En oväntat öppen, böljande och mot slutet en smula grinig träningsmatch mot de danska vicemästarna slutade med uddamålsförlust.
Känns lite konstigt att det bara är sex dagar kvar till den allsvenska återstarten. Men så är det i alla fall, så det är mer än hög tid att skruva rätt på grejerna. Den här texten behandlar den första av dagens två träningsmatcher, där FC Midtjylland stod för motståndet. Det är ett lag som är lätt hågkommet från Europa League-playoff:et 2018. Jag minns dem som att de då närmast var ett konceptlag, helt inriktat på fasta situationer och JÄTTESTORA anfallare. Kanske en orättvis minnesbild, jag vet inte … men även om dagens FCM-target Pfeiffer även han är en reslig herre kändes de idag som ett ganska normalt, och ganska bra, fotbollslag.
Hursomhelst, Malmö FF ställde upp så här:
Dahlin –Beijmo, Ahmedhodizic, Nielsen, Knudsen – Vagic, Rakip – Berget, Nalic, Rieks – Colak.
Första halvlek
Efter en bra start från MFF:s sida lutade matchen allt mer över i danskarnas favör. Vi tappade bollen på egen planhalva flera gånger, slarvade lite för ofta med passningarna och hade svårt att hitta fram till den offensiva kvartetten. Johan Dahlin fick sträcka ut för att rädda ett skott från straffområdeslinjen i den 12:e minuten och Midtjyllands nummer 45, Isaksen, var nära ett par gånger.
Malmö var inte heller ofarliga, de gånger vi väl kom upp. Exempelvis bröstade Colak fram en sublim Anel-långboll till Berget, men tillbakapasset nådde inte riktigt fram. Berget provade också en volley på ett långt Knudsen-inlägg, men högt över.
Inte så jättemånga heta chanser och 0-0 i paus. Dock, som sagt, danskarna var det bättre laget. De hade bättre kontroll och var duktigare på att etablera spel på vår planhalva.
Andra halvlek
Bättre fart på Malmö direkt, och riktigt bra start på halvleken. Först nådde ett Beijmo-inspel Colak, vars volley gick lite för mycket rakt på målvakten. Sen bet vi oss fast via hörnor och långa inkast, och Anel var nära att hitta rent med en nickskarv.
Det Midtjyllandska målet i den 51:a minuten kom därför som lite av en omotiverad kalldusch. En felvänd Colak förlorade en duell på mittplan, bollen gick fram till islänningen Mikael Anderson (inbytt i paus) som från strax utanför straffområdet pricksköt in den vid Dahlins högra stolpe.
Och bara ett par minuter senare var det dags igen. Lasse Nielsen såg ut att ha avvärjt en kontring, men bollen hamnade hos en annan inbytt spelare, Anders Dreyer, som curlade in den i bortre.
Hastigt och olustigt 0-2, alltså. Men matchen såg annorlunda ut nu jämfört med första halvlek – vi kom till fler avslut och hade bollen mer. På minussidan, ett antal kontringar emot.
Tre byten i 64:e: Rieks, Berget och Rakip gick ut; Birmancevic, Bonke och Sarr kom in.
Bonke blev, till publikens outsägliga missnöje, varnad efter en nickduell några minuter senare. Matchen fick en stökigare profil – fler närkamper, läktaren tände till, det blev grinigare och gnälligare och fler spelare som blev liggande på gräset efteråt. Det doftade inte direkt av avslagen träningsmatch, men å andra sidan bjöds det på mer oordnat spel. Fast inte värre än att Veljko Birmancevic, som gjorde ett ganska piggt inhopp, fick se sitt snett-inåt-bakåt-inspel hitta fram till Felix Beijmo, som med en vänsterbredsida placerade in reduceringen. Då hade vi nått minut 77. Birmancevic kunde kvitterat några minuter senare, då han snyggt plockade ner en Vagic-pass, blev lite upphakad av sin back, men fick fördel av domaren. FCM-målvakten kom ut och gjorde en bra räddning.
I den mån en träningsmatch kan vara dramatisk var tilläggsminuterna just detta. Adi Nalic fick kramp när han själv hade bollen under kontroll – såg mycket underligt ut, när han liksom stelnade mitt i sin rörelse – och byttes av mot Nanasi. Pavle Vagic fick en jättechans som målvakten gjorde en ny räddning på, och Nanasi rundade av matchen med att köra slalom i danskarnas straffområde och avsluta i bakhasorna på Colak.
Vi skapar mycket chanser. Det är positivt. Särskilt som det inte var nåt tramslag vi mötte. Mindre positivt är bollförlusterna i lite för farliga lägen. Det spelas med små marginaler.
Sista bilderna från matchen är i alla fall trevliga: ett Malmölag som applåderar oss i publiken, och en lång kram mellan Johan Dahlin och Pione Sisto, som ju spelade tillsammans under Dahlins sejour i FCM.
Jaja. Snart börjar allvaret.
