MFF-Gefle 0-0: Frustrerande – men inte alldeles orättvist
Malmö-chanser saknades sannerligen inte, men ett disciplinerat och deprimerande välorganiserat Gefle höll nollan och kunde åka hem med en poäng. Och som lök på laxen drabbades vi av ytterligare ett par skador.
Inför match kändes det närmast surrealistiskt att Gefle, detta ständigt nedflyttningstippade lågbudgetlag, med tolv omgångar spelade faktiskt låg före oss i tabellen. Dessvärre råder status quo efter dagens match. Ett tämligen hafsigt Malmö FF hade svårt att få passningarna att hitta rätt och fick nöja sig med 0-0. Att Gefle är bra bakåt visste vi – detta var tydligen lagets sjätte raka nolla. Och matchens fetaste chans hade faktiskt Gefle, då Dusan med tjugo minuter kvar tippade Mikael Dahlbergs nick i innerstolpen och sen kunde se returen rulla undan mellan Gefleanfallarens ben. Där såg Dahlberg inte särskilt snabbfotad ut, vilket vi tackar alldeles speciellt för.
Mikael Dahlberg gav oss också skrämselhicka redan i den sjätte minuten. Då knoppade han in bollen förbi en chanslös Dusan. Dessbättre offside – vaket vinkat av den för dagen utmärkte linjemannen. Överlag märktes det att Gefle är ett lag med självförtroende. Många är väl vi som gärna vill ha dem till ett storväxt, urtrist brunkargäng, men faktum är att de flyttade runt bollen ganska bra. De såg trygga och bekväma ut. Fast särskilt festliga var de inte, och epitetet ”storväxta” kommer de inte undan. Närmast häpnadsväckande att man lyckats samla så många biffar i ett och samma lag.
Visst kombinerade även MFF tjusigt emellanåt, men från läktarplats idag såg det ut som koncentrationen brast då och då. Lite för många passningar blev lite för hårda, gick lite för långt framför eller bakom eller slarvades helt enkelt bort.
En stabilare försvarsinsats än mot Kalmar dock. Ulrich var tillbaks, och Halsti tillbaks i mitten på bekostnad av Pontus. Dessvärre sjönk vår gammeldansk ihop efter en dryg kvart – tog sig åt knäet till – och tvingades utgå några minuter senare. Pontus kom in i mitten och Halsti flyttade ut till höger.
Anfallsmässigt då? Jo, vi tog också ett visst kommando efter de inledande minuterna. Wilton tåfjuttade utanför efter en snygg kombination med Daniel Larsson, Amin var nära med ett skott efter frispark och i den 23:e minuten frispelades Wilton av Larsson igen. Hugosson hann ut och avvärjde. Vår största chans kom sedan efter ungefär en halvtimme. Dardan kom hyfsat fri och dribblade ut mot vänster – och det är som bekant en fot han ogärna använder. Han vände upp snett bakåt och fick till ett bra skott som sannolikt gått in om det varit ett par decimeter längre till höger. Men Hugosson klarade alltså igen. Allteftersom halvleken gick tappade vi spelet, men lyckades vaska fram en sista chans på övertid. Mest slumpens skördar:ta en Wilton-frispark nickstyrdes mot eget mål av Olof Mård, men återigen var Hugosson i vägen.
Vi skapade något mer än motståndarna även i andra halvlek, men spelet fortsatte att vara slarvigt och liksom inte riktigt i balans. Chanserna tillkom sällan efter storartade anfall med många inblandade. Det var istället en och annan soloaktion som fick det att bränna till: en dribblingsraid av Jimmy satte Larsson i ett bra läge, men han tvekade och skottet blockerades. Larsson igen, vände och vred och hittade skottläge – men en bit över.
Och så tvingades Dardan gå ut i den 62:a minuten. Han satte sig på bänken och lät sitt lår bli bandagerat. In kom Agon, som började riktigt lovande men sen försvann lite grann. Ingen lätt uppgift heller, då han och Daniel flera gånger anföll ensamma mot fem eller sex försvarare. Stundtals en smula klent understöd från mittfältet alltså.
Just efter Gefles jättechans, som beskrivits ovan, fick Ivo göra efterlängtad comeback. Ett bra inhopp dessutom, kändes som om passningskvaliteten höjdes under några minuter.
Luften gick definitivt ur oss i den 82:e minuten. Amin hade på intet sätt gjort någon stormatch, men då han tvingades utgå med knäsmärtor (? – såg det ut som i alla fall) avslutade vi matchen tio mot elva (alla byten gjorda). Med det numerära underäget lyckades vi aldrig skapa nåt tryck, och eftersom matchen egentligen aldrig sprakat av obändig Malmöenergi fick vi helt enkelt nöja oss med 0-0.
Det såg lite trött ut. Törs jag sticka ut hakan och säga att jag inte väntar mig nån promenadseger mot GAIS på söndag?
Övrigt värt att notera:
- Vi skapade tio hörnor. Kändes meningslöst. På hörna gör man inga mål mot Gefles betongförsvar.
- Stabil insats av Pontus. Skönt.
- Dusan utsedd till bäste MFF:are. Håller med. Förutom nicken i innerstolpen avvärjde han också ett friläge i första.
- Och: Hur är det fysiskt möjligt att ett lag tränat av Tom Prahl kan släppa in sju mål?
