MFF- GIF Sundsvall 4-1
En klar och målrik seger för di blåe. Ändå är årets cupdeltagande över.
Lördag eftermiddag. Mitten av mars. Solstrålar. Plusgrader. Dags för även en Motalabo att ta Svenska Cupen på allvar.
Men det var svårt. Med en betaltjänst som inte levererade vad den lovat, en kommentator som inte riktigt visste vad han skulle säga och en fotbollsmatch som tidigarelagts med bara några dagars varsel.
Allt är förstås inte Cupens fel. Eller Malmö FFs. Eller den stackars stolpen som bara råkat hamna mitt framför kameraobjektivet.
Frustration från den bortskämde och bekväme soffsupportern? Javisst, och det är förstås ett hån mot de köldtrotsande fansen som faktiskt tog sig till Limhamns IP med förhoppningen om att få se Malmö FF ta hem en storseger.
Det är svårt att summera en match där alla resultat sämre än 5-0 var bestämda att ses som en besvikelse. Samtidigt, väck mig gärna mitt i natten och fråga om 4-1 mot GIF Sundsvall på konstgräs är okej siffror. Jag kommer att svara ja. Tveklöst. Alla nätter i veckan.
Men nu var det här en sådan seger som bara var otillräcklig. En vinst som ledde till att Malmö FF nu är utslaget ur Svenska Cupen 2013.
Det började väl sådär. Tjugo minuters inledning utan varken målchanser för MFF eller intentioner hos bortalaget gav intrycket av att en typisk 0-0-match hade påbörjats. I den 22:e minuten klippte Ivo Pekalski till på en passning från Hamad och 1-0 seglade vackert in under ribban. Fem minuter senare höll sig Erik Johansson framme efter en retur och stötte in tvåan.
Två mål under den första halvtimmen och Sundsvall hade hittills inte skapat något. Miraklet på Limhamn började se riktigt realistiskt ut.
Malmö behöll bollen och kontrollen och verkade samla kraft för att slå in den avgörande spiken innan paus. Då fick motståndarnas Niklas Maripuu en träff som antagligen även han blev chockad av. Åskådarna blev det åtminstone, reducerat till 1-2 i 45:e minuten.
Norling gjorde vad han kunde för att åstadkomma en förändring tidigt i andra halvlek. Friberg och Rexhepi ut, Kroon och Rantie in. Dessutom flyttades Erik Johannson upp i en mer offensiv position.
Bytena gav energi. Malmö dominerade och Giffarna backade hem. Ledningen kändes aldrig hotad, Sundsvall verkade ha som enda målsättning att hålla siffrorna nere. Bästa läget hade Emil Forsberg som friställdes efter en smörad crosspassning från Magnus Eriksson, men skickade tyvärr bollen högt över någon meter från mål. Målvakten Berglund sträckte ut och gjorde matchens parad efter ett närskott från Tokelo Rantie.
Måljublet skulle dröja ända till minut nummer 86 då Magnus Eriksson tryckte in trean efter ett envist förarbete av kollegan Rantie. På tilläggstid kom också fyran, även den protokollförd för Erik Johansson.
Inget avancemang alltså. Men det beror i rättvisans namn inte på den här matchen. Krysset hemma mot Öster blev ödesdigert. Därför är det smålänningarna som nu är i kvartsfinal.
Så, om vi gör som traditionen brukar tvinga oss, nämligen att blicka mot Allsvenskan istället: Hur ser det ut? Tja, vi vann idag mot ett lag som koncentrerade sig oerhört på att freda sin defensiv. Minns hur förtvivlat svårt det var i sådana matcher under 2012. Idag gjorde MFF fyra mål. Ett fall framåt, förhoppningsvis.
Idag upplevde åtminstone jag det som att det egna passningsspelet aldrig ersattes av desperat långbollande. Lovande.
Att möta Sundsvall är å andra sidan inte samma sak att möta Elfsborg, AIK eller Häcken. Som värdemätare lämnar det förstås en del frågetecken. Sett till bollinnehavet, borde man kanske ändå få se fler avslut?
Dahlin, Pekalski, Helander, Ricardinho, Concha, Hamad och Eriksson känns som de givna kuggarna. Simon Kroon bevisade även idag att han är med i diskussionen kring startelvan. Tokelo Rantie hann visa att han kommer att glädja många även i år.
Dessutom, inte nog med att Erik Johansson gjorde två mål. Båda kom efter hörna! Efter hörna! Sett ur det perspektivet kan GAIS-värvningen bli årtiondets sensation.
Framåt Malmö!