MFF – Mjällby : Förlust inför fulla läktare
Malmö FF är just nu ett slitet lag, utan flyt i varken spel eller straffområden. Möter man då försvarsstarkt motstånd, som Mjällby, ja, då blir det förlust.
Kändes det som en dag då resultatet möjligen spelade en liten aning mindre roll än vanligt? Ja, på förhand var det kanske så. Glädje i luften, marsch från Möllan, 583 dagar sedan sist, och nu återigen fulla läktare. Eller nästan i alla fall - drygt 21 000 var vi.
Det var helt enkelt en dag som andades morgonluft, glädje, tillförsikt. Så borde man egentligen vara överraskad över att den slutade i ett praktfullt antiklimax?
Men låt oss börja med några ord om motståndet. Mjällby började årets säsong knackigt. I början av augusti sparkade de tränarparet Järdler/Westerberg och ersatte med Anders Torstensson. Och att de på sistone bommat igen sin egen målbur lär inte ha undgått någon. De kom till match med sex raka utan något insläppt mål. Framåt har det gått trögare – fyra av de där sex hållna nollorna har kommit i 0-0-matcher. Det var dock stor islossning förra helgen, då MAIF demolerade Elfsborg med 4-0 hemma på Strandvallen. Då fick gamle Djurgårdsskyttekungen Sam Johnson göra sitt första mål för klubben. Han hämtades från Malaysia i somras. Då förstärkte man också laget med lån av vår Amin Sarr och Djurgårdens Elias Andersson. Dessutom plockade man in före detta Sundsvallsmittbacken Carlos Moros Gracia, som närmast kom från Lodz i Polen. Mjällbys lag idag:
Carljohan Eriksson – Joel Nilsson, Max Watson, Carlos Moros Gracia, Ivan Kricak, Kadir Hodzic – Elias Andersson, Viktor Gustafson, Jesper Gustavsson – Amin Sarr, Mamudu Moro.
I Malmö FF:s skadeelände finns inte tillstymmelse till ljusning. Franz Brorsson sades häromdan vara osäker, vilket nuförtiden betyder att man kunde vara hundraprocentigt tvärsäker på att han inte skulle vara med. Inte heller Bonke Innocent återfanns i matchtruppen. Vet i skrivande stund inte varför. Sergio Peña fick därmed plats i en startelva för första gången, och Malmö inledde så här:
Dahlin – Larsson, Ahmedhodzic, Nielsen, Olsson – Rakip, Peña – Berget, Christiansen, Birmancevic – Colak.
På bänken huvudsakligen ungdomar: Diawara, Eile, Emil Lindman, Björkqvist, Nanasi, Abubakari och Nalic.
Nånting att ta med sig från den här matchen i alla fall: Just innan avspark avtackades Behrang Safari och Rasmus Bengtsson. De fick ett par minuter på capo-plattformen just framför ståplats.
Första halvlek
Nej, det började inte bra. Vi vann få dueller, Mjällby kunde ganska bekvämt spela runt bollen och Viktor Gustafson var redan i den tredje minuten nära med en nick. Tio minuter senare vann Erdal Rakip boll högt och Malmö spelade sig fram till sitt första chansyngel. Christiansen kom emellertid fel till bollen. Felträff och en bit utanför.
Sen gick det snett. Ett inspel från Kadir Hodzic ändrade riktning på Anel, Dahlin såg ut att fånga bollen uppe vid sitt eget kryss, men tappade ner den och där var Mamudu Moro, som från någon halvmeters avstånd och med ryggen mot mål klyddade in den. Inte direkt något urtjusigt mål, men som den som följer Malmö FF gång på gång så smärtsamt tvingas konstatera: även såna mål räknas.
Målet följdes inte av någon Malmö-uppryckning. Det gick långsamt, och när vi försökte växla kant var långbollarna illa adresserade (blåsten ursäktar möjligtvis delvis detta). Peña blev varnad. Christiansen tog sig plötsligt tog sig åt låret och haltade runt för några sekunder. Ännu fler skador? Nej, dessbättre repade han sig och spelade vidare.
Det blev bättre mot slutet av halvleken. Anel var nära med en nick, Colak hade ett avslut som Eriksson limmade, och vi hade också en boll i mål, på retur efter AC-skott. Korrekt avvinkat för offside.
Mjällby såg inte alltför stressat ut. Matchen var där de ville ha den, och det var 0-1 i paus.
Andra halvlek
Bättre fart från start, och det borde varit kvitterat efter ett par minuter. Den annars så stabile Carljohan Eriksson tappade bollen rakt framför fötterna på Colak, som slog till direkt – men felträff och högt över. Bättre avslut från Antonio ett par minuter senare, men då rätt på Eriksson.
Mjällby backade hem och lät oss slå inlägg. Ibland var de felriktade och för långa, ofta hamnade de på Mjällbyskallar eller i Erikssons händer. De fick undan allt. När något gick igenom, som ett distansskott från Sergio Peña i 58:e, räddade Mjällbymålvakten.
Men trycket bedarrade.
Nalic och Abubakari ersatte Berget och Peña i 65:e i ett försök att skruva upp energinivån. Det gick sådär. Hemmalaget såg alltmer frustrerat ut. De rejäla chanserna var få. Christiansen blev varnad för snack i 80:e.
Fyra minuters tillägg. Martin Olsson fick näsblod och ersattes av Marcus Björkqvist.
Och faktiskt, i de sista skälvande minuterna av matchen, dök det upp ett par chanser. Rakip fick iväg ett hyfsat, studsande distansskott som Eriksson nog såg sent, men räddade nere vid stolproten. Och på den efterföljande hörnan, en fin nickskarv av Adi Nalic – men rakt på målisen som reflexräddade.
Efter slutsignalen rök Anel ihop med Mjällbyspelare, osäker på exakt vem, och blev varnad. Ja, just det, efter slutsignalen.
Jo, visst kunde vi fått utdelning på vårt övertag i andra. Ingen hade väl egentligen kunnat påstå att det hade varit alldeles uppåt väggarna tokorättvist. Men som sagt i ingressen ovanför: Malmö FF trummar inte i takt just nu. Mjällby står stadigt, känns som ett både ödmjukt och disciplinerat lag, och jag tycker inte att de vinner orättvist. De många hållna nollorna, som nu alltså blev sju i rad, är ingen slump.
Malmö FF:s lag idag är delvis av man-tager-vad-man-haver-karaktär – det fanns ett begränsat antal spelare tillgängliga. Men det blev inte rätt med mittfältet idag. AC bortskuren från spel i första, Erdal och Peña på nåt vis i ingenmansland och liksom inte riktigt där i duellspelet (även om det var Erdal som vann bollen till vår första målchans). Veljko osynlig långa stunder, även om det tog sig lite i andra och han fortsatte försöka. Tyckte Berget började andra halvlek lovande, så det var lite överraskande att han togs ut. Colak sliter matchen genom men känns ju knappast sylvass just nu.
Såg ofta konstigt ut på alla inläggen också. Som om Malmöspelarna sökte upp och trängdes om samma ytor.
Det känns som om landslagsuppehållet kommer lägligt. Men å andra sidan: Mot slutet av matchen annonserades också att cupmatchen mot Onsala ska spelas den 13 oktober. Detta hade jag helt missat. Då är alltså Peña, Anel, Nalic, Martin Olsson och Bonke fortfarande iväg med sina respektive landslag. Colak är ”on call” för Kroatien. Så vad är det för ett val av datum? Räknar man med några av sjuklingarna ska krya på sig? Eller att vi ska kunna slå Onsala med U19-spelare på plan? Ytterst märkligt att en så viktig match behandlas på detta sätt. Jag bävar.
Och går och lägger mig i vetskapen om att vi hade chansen att återta serieledningen, men misslyckades å det grövsta. Istället har vi numera blott två poäng ner till fjärde och femte plats.
Nej. Det är inte kört. Bara tre poäng upp. Men måste säga att just ikväll, då känns guldet avlägset.
