MFF - Örebro 5-1: Proppen ur
Efter en ganska jämn första halvlek trampade Malmö FF igång efter paus. Det blev till sist en tämligen bekväm resa hem till tre poäng.
Sista hemmamatchen med publikbegränsningar, på en perfekt tid (17.30 en lördag kväll) för oss asociala – ikväll kunde vi med gott samvete artigt men vänligt tacka nej till alla umgängesinbjudningar. Vi var ju redan uppbokade, gubevars.
Vad kan sägas om motståndet då? Örebro SK var nere i Superettan och vände 2013. Sedan återkomsten till allsvenskan 2014 har de abonnerat på en plats i mittens rike – oftast nia, aldrig sämre än elva, aldrig bättre än sexa. Inför årets säsong trodde väl egentligen ingen på något annat tabellscenario nu heller. Dock får närkingarna sägas vara en av årets negativa överraskningar. De parkerar just nu på näst sista plats, och detta trots att de lyckades ta en livsnödvändig seger mot bottenkollegan Östersund i onsdags. Känslan är väl trots allt att laget har mer kapacitet än vad tabellplaceringen visar, särskilt eftersom de värvade namnkunnigt i sommar: Nahir Besara och vår gamla Rangers- och guldhjälte Jiloan Hamad plockades hem från Förenade Arabemiraten respektive Kroatien. Dessutom köptes ghananske mittbacken Nasiru Moro från kroatiska Gorica (samma klubb som Jiloan kom från) och nigerianske anfallaren Richard Emeka Friday lånades in från lettiska Spartaks Jurmala. Ingen av de båda sistnämnda var tillgängliga idag – Moro avtjänade sista etappen av en trematchersavstängning, och Friday är skadad.
På Stadion brukar ÖSK ha det kämpigt. De har tagit en poäng här de sista sju åren. Å andra sidan har resultatet sällan sprungit iväg. 4-0-segern 2018 får ses som ett undantag; alla de andra fem segermatcherna har Malmö FF tagit med uddamålet.
Så här ställde Örebro upp idag:
Mergim Krasniqi – Benjamin Hjertstrand, Michael Almebäck, Andreas Skovgaard, Kevin Wright – Dennis Collander, Kevin Walker, David Seger, Jiloan Hamad – Nahir Besara, Agon Mehmeti.
Ytterligare en före detta MFF-guldmedaljör i startelvan, alltså.
I vårt eget lag vet vi ju att den redan digra skadelistan fylldes på med Felix Beijmo i onsdags. Och att hans naturliga ersättare, Eric Larsson, drog på sig sitt tredje gula i slutet av Elfsborgsmatchen och därmed var avstängd idag. Å andra sidan, Christiansen tillbaks från sin avstängning och Abubakari samt Peña tillräckligt återställda för att ingå i matchtruppen.
På Twitter släpper MFF en startelva som en ren lista (ingen formation, alltså) en timme innan match, och det var inte utan att jag kliade mig lite i huvudet när jag såg den. Idel offensiva spelare, en viss oro för hur detta lag skulle kunna hantera defensiva fasta, och hur tänkte egentligen Dahl Tomasson kring högerförsvaret? Svaret var att dagens lag var en 4-2-3-1-uppställning, med Berget som renodlad högerback. Så här:
Dahlin – Berget, Nielsen, Ahmedhodzic, Olsson – Innocent, Christiansen – Birmancevic, Nanasi, Nalic – Colak.
Också värt att notera: innan match höll Malmölaget upp en banderoll med en markering mot kollektiv bestraffning.
Första halvlek
Skakig start med flera felpass, men den första stora chansen var ändå vår: Christiansen vann en boll på mittplan, satte fart framåt, lade ut den på Nalic och borde fått tillbaks den – men Nalics passning blev för brant och ÖSK-målisen kunde fånga.
Eftersom den inledande känslan var att vårt lag vägde lätt, kändes en smula okoncentrerat, var ledningsmålet inte alldeles logiskt. Nanasi tog upp bollen, slog ut mot Birmancevic som vek in och curlade den mot bortre hörnet. Målvaktsräddning och retur – som Sebastian Nanasi kunde slå in via Krasniqis fingrar. Nanasi blev därmed, om jag räknar rätt så här i hastigheten, 69:e man att göra ett allsvenskt Malmö FF-mål på nya Stadion. Vi hade då nått minut 13.
Örebro tycktes inte alltför bekymrat, utan fortsatte att ge en typ av vi-har-inget-att-förlora-intryck. Ungefär tio minuter efter Nanasis mål bollade man runt på mitten och fick ut bollen till Jiloan Hamad på vänsterkanten. Han skickade in i mitten, och där mötte Agon Mehmeti på gammalt rögad-ål-manér och volleybredsidade in den. Helt otagbart för Dahlin. Hamad till Mehmeti och mål, alltså. Vi minns alla en tid då detta gav upphov till allt annat än tandagnissel.
Agon undvek att fira men gjorde sig också illa vid målet. Han haltade runt en stund men byttes ut med fem minuter kvar av andra halvlek. Dessförinnan hann han, återigen framspelad av Jiloan, bränna ett friläge – eller rättare sagt, Dahlin räddade.
ÖSK hade en bra period efter målet, men halvlekens sista tio tog vi över. Christiansen skruvade ett direktskott just utanför krysset, och Birmancevic hittade en framkanande Colak i straffområdet. Just utanför.
Ledningsmålet skulle dock komma. I halvlekens sista ordinarie minut nådde ett skönt skruvat Martin Olsson-inlägg Colak i mitten. Han fick backa och fick ingen riktig fart på sin nick, men Krasniqi blev ställd och bollen rullade långsamt in i bortre gaveln; tänk Erik Fribergs nick mot Mjällby 2013, ungefär.
I första halvleks sista skälvande sekunder hade sen Colak en boll till inne, men det målet vinkades av för offside på Nalic.
Givetvis blytungt att få gå till paus i ledning. En öppen och böljande match, Örebro inte alls oävet i spelet, men allt annat än stabila bakåt.
Andra halvlek
Helt annan fart på Malmö i inledningen. Nära 3-1 omedelbart, då Birmancevic klackade fram Nanasi i vänsterinnerläge. Hyfsat skott, målvaktsreturen rakt ut mot Colak – som halkade och inte kom åt den.
Efter de lysande första minuterna kom Örebro in i det och bet sig fast på vår planhalva via ett par hörnor. Men MFF hade lagt in en annan växel, och det visade sig i 58:e. Christiansen direktskarvade fram mot Nanasi, Almebäck kom för sent i tacklingen och domaren blåste straff. Den rullade Christiansen in i målvaktens högra hörn.
Örebro bjöds på en gratischans tillbaks i matchen några minuter senare, då en mitt-i-banan-indianare av Lasse Nielsen fångades upp av Nahir Besara. Lasse reparerade sitt misstag med att glidtacklingstäcka skottet.
Istället kom 4-1 i 68:e. En lång hörna av Christiansen, Nielsen nickade in i mitten, Colak skarvade, och Nalic volleyklackade bakom ryggen nån meter framför mål. Osannolikt tjusigt. I samma veva gjorde vi våra två första byten: Brorsson och Rakip ersatte Nalic och Innocent. Franz tog hand om högerbacksplatsen och Berget flyttade upp. Och det blev ju bra, för några minuter senare sköt vår norrman 5-1, framspelad av Colak och mellan benen på Skovgaard.
Därmed gick matchen in i det allra skönaste tillstånd en Malmö FF-match kan ha: en avslagen väntan på slutsignalen mot en alltigenom uppgiven motståndare. Precis så här borde det alltid vara.
I 78:e fick vi se Sergio Peña göra comeback. Han kom in samtidigt som Noah Eile. De ersatte Martin Olsson och Veljko Birmancevic. Precis som mot Göteborg var peruanen oerhört aktiv direkt. Kanske kan man inte dra alltför höga växlar på ett inhopp i en match som är fullständigt avgjord, men han ser ju onekligen väldigt intressant ut.
Även Marcus Björkqvist fick några minuter i slutet. Colak gick av.
Det slutade 5-1. Vi leder därmed serien just nu. Med största sannolikhet bara tillfälligtvis, men i alla fall.
Örebro kroknade. Vi har lite för mycket kvalitet i laget och segern var förstås odiskutabel. I andra halvlek har motståndarna egentligen inte något riktigt hett läge medan vi liksom sköljer över dem, gång på gång. Veljko Birmancevic har en viss felprocent, men hans förmåga att utmana en-mot-en är värd massor i en sån här match. Nanasi började darrigt men visade sen vilken fin bollspelare han är. Christiansen bra idag, Berget löste sin högerbacksroll fullt godkänt och fick sen kröna med ett mål. Och ingen av de andra faller heller ur ramen.
Och vilket högerbacksinhopp av Franz Brorsson! En raket där på kanten ju.
Zenit på onsdag. Risken finns att det blir tuffare.
