MFF – Sirius 1-1: Svajigt
En minst sagt halvdan första halvlek följdes av en bättre andra. Men tillräckligt bra, det var den inte. För hemmamötet med Sirius slutade med kryss.
På andra sidan stod alltså idag Sirius. Ett lag jag trodde skulle få problem i år, men som under Henrik Rydströms ledning varit betydligt bättre än vad i alla fall jag väntat mig. Häromveckan slog de Norrköping borta, och i måndags förtjänade de definitivt mer än den 0-1-förlust det blev på Olympia. De framstår som ganska avslappnade och trygga, och gick säkert in till dagens match med inställningen att det inte fanns någonting att förlora.
Detta inledande stycke liknar förstås en efterkonstruktion. Självklart var detta en match Malmö FF skulle vinna – att det inte blev så finns det inga egentliga ursäkter för.
Hursomhelst, Sirius har rutinerade pjäser som Jesper Arvidsson och Robert Åhman-Persson på skadelistan, och ställde upp så här:
Lukas Jonsson – Karl Larson, Kebba Ceesay, Tim Björkström, Axel Björnström – Ian Sirelius, Elias Andersson, Niklas Busch Thor – Sam Lundholm, Henry Offia, Philip Haglund.
Inte minst en intressant, och klassisk, anfallslinje: en teknisk lirare med bra bössa, en nickstark långskånk och en snabb djupledslöpare.
Sällan har man väl i förväg varit lika osäker på vår egen startelva. Att det skulle bli många ändringar gentemot laget i Ballymena kändes givet, men hur och vem? Så här blev det:
Dahlin – Brorsson, Bengtsson, Knudsen – Larsson, Rakip, Bachirou, Christiansen, Rieks – Molins, Rosenberg.
Det blåste lite för mycket för min smak idag, men gräset var tjusigt grönt och på ståplats vajade en stor uppsättning skånska fanor. Därmed var det dags för avspark.
Första halvlek
Det tog inte mer än en och en halv minut innan vi fick se prov på Jonas Knudsens långa inkast. Då slängde han fram bollen mot Sören Rieks, men Karl Larson knoppade undan den till en väldigt resultatlös hörna (Christiansen slog den alldeles för långt).
De inledande minuterna var ganska positiva. Vi tog tag i matchen och kom till några skottförsök. Kändes som om Erdal Rakip fick ett övertag på sin högersida och Molins agerade bollmottagare på ett hyfsat sätt. Men så, i 12:e minuten, drattade Rasmus Bengtsson på ändan och Henry Offia bjöds på ett friläge. Dessbättre fick han inte med sig bollen på ett klockrent sätt, blev en aning stressad i avslutsläget – men fick ändå iväg ett anständigt skott, som Johan Dahlin klarade.
Malmös första rejäla chans kom några minuter senare. Molins fick frispark just utanför straffområdet, och Rosenberg slog den lågt mot målvaktens högra stolpe. Lukas Jonsson klarade.
Annars var det mesta dystert. Sirius hade hämtat sig från sin lite passiva inledning och rullade boll ganska obekymrat på vår planhalva. Och i 26:e minuten vände Elias Andersson enkelt bort Rakip och skickade in ett inlägg. Jonas Knudsen såg ut att vara först på den, men sprang på något sätt bara förbil bollen – såg mycket underligt ut – och så knoppades Sirius ledningsmål in, enkelt och på arketypiskt Philip Haglund-manér.
Detta följdes av vad som kan ha varit våra sämsta minuter i år. Henry Offia blev tokfri IGEN bara någon minut efter målet, men Dahlin klarade på nytt. Mer klabberi, och Lundholm krutade på mot närmsta stolpen. Dahlin till hörna.
Och så, efter en halvtimme, blev Erdal liggande efter en rusch. Han tog sig åt ena lårets baksida och gick av. Romain Gall ersatte.
Och hann väl inte röra bollen innan Henry Offia skojade runt på vår vänstersida och avslutade med ett curlat skott mot bortre stolpen. Återigen sträckte Dahlin ut och klarade till hörna.
Publiken vädrade sitt missnöje. Och det knorrades också en del över det långsamma rullandet i backlinjen. Men så, plötsligt, Christiansen fram i djupled mot felvänd Molins. Bollen ut till höger, där Rosenberg nådde den före Björnström. Hård, halvhög boll in i mitten – där Christiansen tappats bort av Siriusförsvaret. Bollen kom något bakom vår danske superman, som därför slängde sig framåt och på något vis klackade den i mål. Ett konstmål. Vi hade då nått den 38:e minuten och det var inte rättvist.
Däremot gjorde vi retroaktivt rätt för vårt mål. För det lyfte oss, och de avslutande minuterna fram till paus vaskade vi fram ett par lägen till.
Men oavgjort i paus, och sett till chansfördelningen ska vi absolut inte vara missnöjda med det. Jonas Knudsen hade en tung debuthalvlek, och även Bengtsson och Brorsson såg svajiga ut. Bachirou stod för ovanligt många bolltapp och förlorade närkamper, och även om Molins var stark i bollmottagningarna hade både han och Rosenberg svårt att komma till avslut.
Andra halvlek
Pausbyte: Ut med Franz, in med Lasse Nielsen. Även Sirius bytte. Man tog ut Ian Sirelius och satte in mittbacken Daniel Jarl. Tim Björkström flyttade ut mot höger.
Bra start från Malmö FF med resolutare närkampsspel, vunna bollar och hörnor och ett malande tryck. Gall kom riktigt nära i den 55:e minuten, med ett fräsande skott mot bortre stolpen. Jonsson sträckte och klarade – vilket domaren missade och dömde inspark istället för hörna.
Gall provade skottlyckan ett par gånger till, men annars var det mest nästan lägen och bollen inte riktigt under kontroll i straffområdet. Den föll inte rätt för oss.
Halvvägs in i halvleken, när vår anstormning mattats av något, fick Sirius istället en jättechans. Bollen spelades in från vänster och möttes vid bortre stolpen av Lundholm, men Dahlin fick tag på den.
Med kvarten kvar ersattes Eric Larsson av en nyrakad (något som också påpekades från speakerhåll) Jo Inge Berget. Och vi kraftansamlade och trummade på. Hörnorna radades upp, bollen fortsatte studsa runt i Sirius straffområde, skott prövades och Lasse Nielsen slog ett fint inlägg som Rosenberg språngnickade utanför. Inbytte John Junior Igbarumah fick för sig att dribbla nere vid eget straffområde, vilket resulterade i att han drog på sig en farlig frispark. Christiansen sköt den via muren och ut till ännu en hörna.
Den kanske största chansen kom kanske i 87:e. Molins friställde Bachirou, som tog tid på sig – och fick iväg en halvträff just utanför Jonssons högra stolpe.
De 90 passerades, men det var inte slut på chanser. Berget spelade fram Christiansen, som försökte placera in i bortre – men en lätt touch på en Siriusförsvarare och bollen gick utanför.
Det slutade 1-1.
En klassisk frustrationsmatch. Vi spelar tillräckligt bra i andra halvlek för att få in ett segermål. Samtidigt går det inte att hojta om orättvisa alltför högljutt, för Johan Dahlin räddar oss i första. Flera gånger om. Och Sirius upphör aldrig att vara farliga. De sliter för sin poäng och att de får den är inte oförtjänt. I Malmö FF tycker jag det är lite för oprecist på lite för många fötter. För mycket blanda och ge.
Rosenberg och Molins gjorde en del bra saker, men misslyckades också med att suga ner bollen eller träffa mål i de avgörande ögonblicken. Jonas Knudsen spelade upp sig i andra halvlek. Romain Gall har en bra bössa, men tog också för lång tid på sig i en del situationer.
En viss frustration märktes också på plan. Molins blev varnad för protest i 78:e, och även Lasse Nielsen fick syna gult efter att först ha missat en nedtagning och sen sågat Björnström. Och kanske min egen frustration som talar, men jag upplevde att Malmöspelare vid ett par tillfällen slängde sig lite för lätt i straffområdet. Gillas inte.
Ny skada (Rakip), serieledningen har krympt till två poäng, och långa resor väntar för laget. Match i Slovenien på torsdag, och i Östersund på söndag. Bara att bita ihop.
