MFF – Sirius 3-0: Kiese Thelin målar igen
Rivstart, följd av en lite ihålig svajighet i mitten av första halvlek. Ny rivstart i andra. Därefter defilering in mot slutsignal. Och så blev Otto Rosengren och Pontus Jansson hälsade välkomna.
Jahapp, då är alltså spelarsemestern slut och höstsäsongen här. Vädret tycktes hålla med, för i och med julis intåg kändes det tjusiga junisolskenet som ett minne blott. Det var regnigt och grått. Men på ett sätt strålade det ju ändå om Stadion denna lördageftermiddag. Innan avspark hälsades nämligen Pontus Jansson välkommen hem. Och innan han vandrade in på gräset, med en dotter i handen, fick vi applådera Otto Rosengrens ankomst. Nyförvärven vandrade bort mot ståplats, och läktarna återanvände Kraftwerks ’The Model’ från Uwe Röslers ramsa och skanderade ’Pontus Jansson han är himmelsblå, Pontus Jansson är från Norra Stå’. Här blev det nästan lite synd om Otto ett tag. Han såg liksom lite bortglömd ut när allt ljus föll på Pontus. Men å andra sidan, denne yngling har ju all tid i världen på sig att bygga upp en egen legendstatus.
Med det över till matchen.
Under uppehållet har Marcus Mathisen lämnat. Viktiga mittfältskuggen Jamie Roche, som skadade sig just innan sommaruppehållet, skulle enligt Sirius hemsida testas matchdagen. Det testet kan inte utfallit väl, för Roche fanns inte i startelvan – som såg ut så här:
Jakob Tånnander – Aron Bjarnason, Jakob Voelkerling Persson, Patrick Nwadike, Malcolm Jeng, Dennis Widgren – Melker Heier, Daniel Stensson – Joakim Persson, Christian Kouakou, Tashreeq Matthews.
Normalt sett brukar sommaruppehåll innebära att skadelistor blir mindre. Så har inte riktigt varit fallet i Malmö FF. Isaac Kiese Thelin var spelklar igen, men fortfarande saknas Cornelius och Tinnerholm (och Christiansen, förstås). Dessutom har Stefano Vecchia som bekant dragit på sig någon form av infektion som kommer att hålla honom borta minst hela juli. Och så var Hugo Bolin sjuk. Det innebar att Lewicki och Zeidan (som trots allt var en av de piggare i den trötta träningsmatchen mot IFK Göteborg) fick chansen från start, och vårt lag formerades så här:
Dahlin – Ceesay, Nielsen, Moisander, Busanello – Peña, Lewicki – Zeidan, Nanasi, Ali – Kiese Thelin.
Första halvlek
Som sagt i ingressen: Rivstart. Matchen började med ett kompakt bollövertag och tryck, och redan efter drygt fyra minuter låg bollen där den trivs som allra bäst: i motståndarlagets nätmaskor. Nanasi försökte slå en boll i djupet, Voelkerling Persson bröt men inte bättre än att bollen gick tillbaks till Nanasi, sublim yttersida fram till Busanello, och minst lika sublimt millimeterprecist inspel längs backen, mellan backlinje och förlängd mållinje. Kiese Thelin kunde raka in bollen i praktiskt taget tomt mål.
Det kunde, kanske till och med borde, varit 2-0 innan 20 minuter var spelade. Nanasi brände två chanser: först ett friläge där Widgren hann emellan och täckte ut till hörna, och sen ett snett-inåt-bakåt-inspel från Zeidan. Tånnander klarade med en fotparad.
Halvvägs in i halvleken hade vi vår sämsta period. Sirius lyckades vid några tillfällen spela förbi vår press och genom ett mittfält som där och då såg ganska ihåligt ut. Det blev några tre-mot-tre-situationer, och också några rejäla chanser: Bjarnason hittade Matthews vid bortre, men skottet upp på läktaren. Matthews från andra kanten, men bollen via Dahlin i burgaveln. Och så fick Uppsalalaget också in bollen, när Johan Dahlin fumlat med ett inlägg och Koaukou tryckt in den. Dessbättre befann sig Koaukou i offsideläge när inlägget slogs. Målet vinkades bort. Men där hade vi tur.
Det blev en uppryckning mot slutet av halvleken, dock avbruten av att Taha Ali satte sig ner. Såg ut som han tog sig mot vaden. Han kom in igen, men såg på något vis hämmad ut – en slutsats jag möjligen drar för att hans dribblingar oftare än vanligt fastnade på motståndare.
I 44:e kom matchens första varning, då Patrick Nwadike fick gult efter en stämpling på Zeidan. Skulle visa sig betydelsefullt.
1-0 i paus. Absolut en rättvis ledning, men alldeles kassaskåpssäkert kändes det inte. Vi hade såklart bollen mest, men när vi inte hade det fanns det stora ytor att spela på ganska långt ner på vår planhalva.
Andra halvlek
Taha Ali var mycket riktigt inte tillräckligt kurant för att fortsätta. In kom Sören Rieks, som utgick från den centrala offensiva mittfältspositionen. Nanasi ut från mitten till vänsterkanten.
Och det hann väl gå nätt och jämnt en minut innan Nanasi växlade kant till Zeidan, som friställde Kiese Thelin – som blev knuffad i ryggen av Nwadike. Straff och ny varning till Nwadike. Och precis som ifjol skulle Sirius därmed få spela nästan en hel halvlek på Stadion med en man kort.
Kiese tog själv straffen. Tånnander gick åt rätt håll, men den var alltför välplacerad. 2-0, och de blåsvartrandiga hade nu ett inte helt icke-högt berg att bestiga.
Att bortalaget några minuter senare bytte Kouakou mot Kristopher Da Graca andades inte direkt anfallsvilja. Snarare att man ville hålla siffrorna nere. Det såg det ut att gå sådär med, för i 55:e vek Nanasi in och Vecchia-placerade bollen i det bortre hörnet.
Under match hade jag såklart aldrig vågat mig på att säga att det här var klart. Men så här i efterhand går det bra. För det var så det var. Tempot var lågt, vi höll i bollen och det mesta var skönt avslaget. Det går såklart att gnälla över Malmö FF:s skärpa här – det var många missade sistapassningar, lite för enkla val och oprecisa avslut. Men när vi lever med 3-0 mot ett decimerat lag kan jag leva med allt detta.
Patriot Sejdiu bytte av Zeidan i 74:e.
Sirius stack upp med ett par Matthews-avslut med åtta-tio minuter kvar, men inget av dem träffade mål.
I slutminuterna blev det trebackslinje och tre ytterligare byten. Lewicki, Kiese Thelin och Ceesay gick ut. In kom Martin Olsson och två allsvenska debutanter. Adrian Skogmar – 18 år i år, om jag förstår saken rätt – och Elison Makolli.
3-0 slutade det. Speakern annonserade att Kiese Thelin blivit framröstad till matchens lirare. Ja, han gjorde två mål, men för mig var planens störste Nanasi, i konkurrens med Busanello och Peña.
Inte heller de ovana startmännen Zeidan och Lewicki gjorde bort sig. Nästa vecka är nyförvärven tillgängliga. Blir intressant att se vad detta innebär för startelvan.
Annan detalj som kan vara värd att notera: Derek Cornelius var med och tackade läktarna efter match. Han såg glad ut och hade på sig en peruansk landslagströja med Peñas namn och nummer på ryggen.
Avslutningsvis: 11-1-1. Det är en ståtlig tabellrad.
