MFF – Varberg 1-1: Segt. Men det räcker åtminstone.
Tidig ledning. Men Varberg kvitterade efter en halvtimme, och i andra halvlek körde Malmö FF fast i den halländska försvarsmuren. Ingen alltför imponerande håll-käften-insats … men den enda poängen räcker i alla fall till cupkvartsfinal.
Inför match var förutsättningarna som bekant riktigt bra. Vi stod emot ett lag som blivit sistepelle i allsvenskan ifjol – och oavgjort räckte. Kanske vi till och med skulle kunna ha råd med en knapp förlust, om inte Öster skulle få för sig att totaldemolera Luleå (inte helt osannolikt i och för sig). Samtidigt fanns det en air av tramsighet över sådana tabellräknarresonemang. Seger var såklart en självklarhet. Både för att Malmö FF rimligen är ett mycket lag än Varberg, och för att vi ville försäkra oss om den hemmaplansfördel som de fyra bästa gruppsegrarna åtnjuter i kvartsfinalen.
I Varbergs mål står förresten vår före detta andremålis Fredrik Andersson. Han intervjuades i dagens Sydsvenskan. Genom att säga saker som ”jag kommer alltid att heja på MFF” profilerade han sig som ett föredöme för alla motståndarspelare.
Så här formerade Varberg sitt lag denna söndag:
Fredrik Andersson – Joakim Lindner, Hampus Zackrisson, Niklas Dahlström, Oskar Sverrisson – Isak Vidjeskog, Marc Ante Tokich – Olle Edlund, Mads Borchers, Isak Bjerkebo – Azeez Yusuf.
En del förändringar i vårt eget lag jämfört med Luleå, men ändå en relativt ung startelva. Som ställdes upp i en form av 3-5-2:
Dahlin – Makolli, Pontus Jansson, Cornelius – Taha Ali, Lasse Berg, Rosengren, Nanasi, Busanello – Botheim, Kiese Thelin.
En del skador kände vi till på förhand, men i skrivande stund vet jag däremot inte varför Stryger Larsen saknades (han satt inte på bänken heller, och hans frånvaro kan inte ha berott på hemmafostrad-regeln för jag räknar bara till sju icke-hemmafostrade).
Första halvlek
Malmö satte takten direkt. Erik Botheim fick en skottchans innan minuten var spelad, men tvekade och täckande Varbergsben hann emellan. Intressant också att se när Taha Ali fick bollen för första gången. För vänsterback Sverrisson var det inte för ett ögonblick på tal att försöka stöta högt, utan han vände om och rusade hemåt mot eget straffområde.
Det programenliga ledningsmålet kom efter tio minuter. Sebastian Nanasi lyrade in en hörna, Pontus Jansson tryckte undan sin bevakning och kunde tämligen ohotad knoppa in bollen. Därmed har alltså alla våra tre hemmamål under detta cupgruppspel tillkommit efter hörnor. Vem hade trott det för nåt år sen, då gnället på hörnineffektiveten stod i sin zenit.
Just efter målet uppstod viss kalabalik runt vårt eget mål efter en Varbergsfrispark. Och även om Isak Bjerkebo också hade ett avslut över efter en kontring stod vi nog mest och väntade på ett andra mål. Derek Cornelius slickade exempelvis Anderssons vänstra stolpe med en rökare efter en dryg kvart. Kiese Thelin klackskarvade och nickade utan framgång. Taha Ali, som alltså utgick från högerkanten denna dag, trampade in och sköt med vänstern. Returen knallade Busanello över.
Och så, plötsligen, en kvittering av blixt-från-klar-himmel-karaktär. Elison Makollis glidtackling träffade spelare men inte boll, och Sverrisson fick in ett bra inspel från vänsterkanten som Varbergs ensamme anfallare Yusuf stötte in.
Det var ju tråkigt.
Vi avslutade ändå halvleken ganska hyfsat, och åtminstone en av två stora chanser borde resulterat: först en upprullning som friställde Busanello, som i avslutet dock fick tänja sig lite och bollen for utanför den första stolpen. Och så, totalt friläge för Nanasi mitt framför mål, snyggt framspelad av Botheim. Nanasi fick inte riiiiktigt ordning på bollen, och hans bredsideshalvvolley styrdes undan till hörna av Fredrik Andersson.
Vi gick till paus med 1-1.
Dominans, men känslan var att det blev lite för plottrigt – en passning för mycket, eller en alltför svår direktskarv som kunde tjongas unnan av Varbergsfötter.
Andra halvlek
Det började ungefär som det slutat i första. Mycket bollinnehav, mycket rull runt. Men effektivare blev det inte. Snarare tvärtom. Det såg ganska långsamt ut, och Varberg hade inledningsvis inte några jättebekymmer med att freda sitt mål. Istället vaskade de själva fram en jättechans i 53:e. Malmöspelarna ropade på offside, men det hade de inget för. Bollen spelades snett-inåt-bakåt till Yusuf, som fick iväg ett lobbartat, skruvat avslut som Dahlin med möda tippade just över. Dahlin släppte inte icke-offsidevinkningen utan klagade till sig ett gult kort.
Framåt fortsatte vi att försöka såga. Otto Rosengrens inspel i 59:e borde nån kanske huggit på, men nu rann bollen genom målområdet och ut från straffområdet. Två minuter senare sköt Otto själv, en hård halvvolley som Andersson räddade mest för att den gick mitt på honom. Annars var det trångt i straffområdet, och var inte Varbergspelare i vägen för avslut och inspel blockerade Malmöspelarna själva skott för varandra.
Halvvägs in i halvleken försökte läktarna blåsa liv i det hela genom att öka volymen på sången. Riktigt nära var det i 71:a, när Kiese Thelin så när nådde ett Busanello-inspel. Det var de bådas sista försök för matchen – de byttes ut tillsammans med Makolli, och ersattes av Martin Olsson, Vecchia och Skogmar. Ali flyttade i och med bytet ut till högersidan.
Men effekten uteblev. Vi lyckades inte skruva upp paniknivån i Varbergförsvaret nåt nämnvärt. Kanske är jag orättvis, men det kändes faktiskt inte särskilt nära ett ledningsmål. Och samtidigt fick Varberg ett par kontringsmöjligheter, som de emellertid inte gjorde mycket av.
Sebastian Jörgensen ersatte Rosengren i 82:a.
Några ögonblicks drama fick vi ändå mot slutet. Yusuf, som redan var varnad, markerade en skalle mot Derek Cornelius och fick rött (solklart, även om Derek överdrev och slängde sig på marken). I efterspelet valde sedan Martin Olsson, har jag såhär i efterhand noterat på TV-bilderna från matchen, att ge Varbergs Robin Tranberg en vänsterkrok på hakan. Rött kort även där, förstås. Och avslutning tio mot tio. Nils Zätterström fick i samband med detta avlösa Taha Ali. Och Zätterström hann trots den korta tiden sätta ett avtryck, med ett par inlägg från vänstersidan.
Det blev ett visst tryck under de sju tilläggsminuterna. Men inget mål. Det hela avslutades med en Vecchiafrispark i muren. Ganska talande.
Jag ser på svenskfotboll.se att avslutsstatistiken är 20-4 till oss. Det borde räcka för vinst, men sammanfattningsvis är det förstås inte att bra nog att kryssa hemma mot Varberg. Lite för omständligt, lite för smått, lite för svårt, lite för lite variation – ja, ni förstår. Precis den sortens spel som fastnar i en försvarsmur. Ingen skugga över Varberg dock, de är ett Superettanlag och de kom hit och spelade efter sina resurser. Och försökte anfalla när chansen gavs.
Första gången jag ser Erik Botheim live. Han såg inledningsvis lite avvaktande ut; när något halvchansyngel dök upp var det knappast så att han sköt direkt: det blev nån passning, eller passningsförsök, extra istället. Han försökte göra sig delaktig, mötte med mycket skarvar och onetouch-spel, och i det tycker jag han spelade upp sig med en högre rätt-adress-procent allteftersom. Annars var det idel insatser av blanda-och-ge-karaktär. Otto Rosengren började bra och dök i början upp överallt på offensiv planhalva, men försvann lite i andra. Makolli klarade sig generellt fint, läste spelet bra och var lugn med bollen, men orsakade också några frisparkar. Nanasi försökte i vanlig ordning hitta instick, men de hamnade lite för ofta fel. Taha Ali kom loss ibland, men fastnade lite för ofta. Lasse Berg Johnsen briljerade med ett par utsökta precisionscrossar, men slog vid ett par tillfällen också bollar som enkelt kunde knoppas bort av Joakim Lindner och hans kumpaner. Och så vidare.
Nåja.
Till kvartsfinal räckte detta kryss. Och det är ju, trots allt, huvudsaken.
Värt att notera att fjolårets båda andra allsvenska guldaspiranter, Elfsborg och Häcken, redan är ute ur cupen. Så det är inte bara Malmö FF som hackar.
Den där hemmaplansfördelen i kvarten då? Jodå. När detta skrives har slutsignalen just gått mellan Kalmar och AIK, och där blev det 1-1. Därmed är Halmstad, BP, Degerfors och AIK alla tabellmässigt sämre gruppsegrare än Malmö FF. Vi är alltså ett av de fyra hemmalagen.
Kvartsfinallottningen sker imorgon. Väl mött nästa helg.
