Dialog eller pajkastning?
"Vi står nu vid ett vägskäl där vi måste välja vilken väg vi ska gå. Ska vi föra dialog och i samförstånd försöka lösa de problem vi ställs inför? Eller ska vi fortsätta med den smutskastning som förekommer och se på när vår familj slås i spillror? Det är upp till oss alla att välja vilken väg vi ska vandra".
- “Vi ger allt, vi kan, för Malmö, vi ger allt, vi kan för MFF. Vi ger allt, vi kan, för Malmö, vi ger allt vi kan vi älskar MFF”.
Vi är inne i matchens slutminuter och Elfsborg har precis gjort sitt tredje mål för dagen mot noll för Malmö. Efter fyra raka segrar i inledningen av allsvenskan är den första förlusten ett faktum. Trots besvikelsen över nederlaget fortsätter de cirka 800 tillresta Malmö-supportrarna att sjunga och stötta sitt lag matchen igenom. Det är en enorm kärlek på läktaren där jag står.
Ett par dagar senare dimper det ner ett mejl i Skånska Dagbladets journalist Ole Törners inbox. Avsändare var Ola Svensson, arbetschef på Park och Fritid i Borås Stad. Denne var så imponerad över MFF-supportrarnas uppträdande i samband med matchen att han kände att det förtjänade att uppmärksammas. Det var inte utan att man kände sig stolt över att tillhöra MFF-familjen.
Men som i alla familjer blir det ibland bråk. Den stora frågan när dessa uppstår är hur vi väljer att tackla dem. Efter tisdagens avbrutna derbymatch mot Helsingborg inbillade jag mig att vi supportrar skulle stå enade bakom vår klubb när det som bäst behövdes. Men istället har jag kunnat bevittna hur vår familj håller på att rasa samman efter en snedvriden debatt där våra ultrassupportrar hamnat i skottgluggen fast de inte hade något med derby-incidenterna att göra.
Om jag utgår från mig själv brukar det sällan bli bättre om jag och mina familjemedlemmar påtalar varandras brister och drar upp saker som tillhör det förgångna när vi bråkar med varandra. Tvärtom leder det snarare till att den som blir kritiserad går i försvarsläge och att konflikten förvärras. Det bästa sättet att lösa våra problem brukar istället vara att sätta oss ner i lugn och ro för att prata och lyssna på varandra.
Jag tror principen är densamma för fotbollssupportrar. Därför har jag svårt att se hur det skall komma något positivt ur artiklar där man pekar finger åt sina medsupportrar. Detta leder snarare till splittringar i supporterleden och en ökad polarisering än att man får gehör hos de man kritiserar. Ett bättre sätt om man vill påverka och få någon att lyssna är en dialog med inblandade parter.
Efter tisdagens händelser pratas det mycket om självrannsakan. Detta borde gälla alla. MFF Supports roll på läktaren har i det närmaste varit obefintlig under många års tid. Vilket ansvar har de genom detta för det som inträffade i tisdags? Där MFF Support har misslyckats har istället de kritiserade ultrasgrupperingarna tagit sitt ansvar och aktivt försökt påverka det som sker på läktaren. Bland annat har de försökt sätta stopp för inkastade föremål på planen genom att tillrättavisa de som sysslar med detta.
Vidare pratas det om att det måste ske attitydförändringar. Men det är inte bara på läktaren som det behöver arbetas med attityder. Vi har idag ett uselt debattklimat inom MFF-familjen. Till stor del präglas det av pajkastning gentemot folk som har en avvikande åsikt mot den man själv har och personangreppen haglar som spön i backen. Här har Internet med sin anonymitet bakom dataskärmarna en stor del i det hela och här krävs det att vi alla tar vårt ansvar för hur vi bemöter våra medsupportrar.
Vi står nu vid ett vägskäl där vi måste välja vilken väg vi ska gå. Ska vi föra dialog och i samförstånd försöka lösa de problem vi ställs inför? Eller ska vi fortsätta med den smutskastning som förekommer och se på när vår familj slås i spillror? Det är upp till oss alla att välja vilken väg vi ska vandra.
*****
På tisdag kl 19.00 hålls ett läktarmöte där alla MFF:supportrar är välkomna. Läs mer om läktarmötet här.
*****
Kommentera gärna artikeln men gör det på ett sätt där du visar respekt för dina medsupportrar!
