"Här kommer du inte förbi, Zlatan" och andra himmeslblå godnattsagor från fotbollens bakgård
Himmelriket presenterar fyra starka skäl varför de Himmelsblå kommer att fira femårsjubileum på Stockholms Stadion på måndag.
Idag börjar äntligen allsvenskan igen. Inte för att jag någonsin kan få nog av att se Zlatan (även om det känns konstigt att se honom i gul tröja...). Men VM kan vänta för en ännu mer prestigefylld upplösning väntar runt hörnet. Torsdag, fredag, lördag, söndag, och så Matchdag med stort M. Årets tungviktsreturmöte mellan 2000-talets två mest framgångsrika klubbar närmar sig. Och som vanligt är det en måstematch om de Himmelsblå vill återuppliva fjolårets segersötma nästa månad.
Det var bara för ett par säsonger sedan huvudstadpressen arrogant konstaterade att svensk fotboll var död. Med punschröda kinder, oskarp blick, och på nasal frustande riksvenska meddelades det att Stockholmsklubbarna nu och för all framtid ägde svensk fotboll. De tre Stockholmssystrarna hade ju för bövelen vunnit 4 av de 5 senaste mästerskapen och Djurgården hade ju om inte uppfunnit så åtminstone återuppfunnit fotbollen.
Men av Stockholmarnas historielösa och storvulna planer bidde det inte mycket. AIK fick lämna finrummet under hånskratt från Jantesverige. Hammarby lyckades väl egentligen bara slå hål på myten om sig själva som de enda stolta, sanna och äkta ickevinnarna.
Och så Djurgården då. Efter två raka seriesegrar var de plötsligt gudar. De var enligt samstämmig press Sveriges fotbollsframtid. Aaaaalla talanger ville ju dit. Klubben hade ju uppfunnit fotbollen. Det var en formalitet innan klubben skulle lägga Europa vid sina fötter. Men istället blev det respass. Och respass. Och Jonevret. Och slutligen Cork City. Kanske hände något mer i Stockholm däremellan, men det är fullständigt ovidkommande.
För den verkliga historien skrevs istället i Malmö. När 28000 fick Stadion att rämna och 50000 nästa dag tvingade Malmö Kommun att äntligen fatta beslut om en ny arena.
Men tiden går och av någon underlig anledning ligger Djurgården ännu en gång i topp i allsvenskan. En Djurgårdare skulle säkert med inlevelse förklara det med Jonevrets fingertoppkänsla. Lagets offensiva lustar. Larsen. Och gud vet vad. Vi utomstående vet dock det verkliga svaret. Tur. Ren jävla bonnatur. Och på måndag skall vi ändra detta.
För på måndag finns det 4 ypperliga skäl att fylla Sveriges uruslaste bortaläktare till bristningsgränsen. Nämligen 0-4, 3-4, 0-2 och 0-2. Går det att undvika att fira 5-årsjubileum? Läs och njut av ett stycke modern Himmeslblå historia:
2001: Zlatanfeber
Zlatans segertåg genom Sverige hade börjat med 2 mål på AIK i premiären. Via Borås var han och de Himmeslblå nu redo för Stockholm. Men var Stockholm redo för Zlatan egentligen? En vårdag som klippt och skuren för Nisse Hellbergs "Doft av Läder" när allt kan hända och sällan har väl en gudomlig tåfjutt beskrivits i så hänförda ordalag...
2002: Vissa dagar är gudagåvor
Vissa Stockholmare hävdar att Djurgården förlorade mot sig själva denna dag. Men Himmelrikets utsända kommer betydligt närmre sanningen från sin plats i tv-soffan, denna strålande sommardag när en viss nigeriansk kommande målkung visade sig från sin bästa sida.
2003: 4-4-2 regerar fett
För de som undrar varför vi bara lyckats göra 29 mål i år finns ett gott svar: Skoog. För två säsonger sedan var det firma Skoog-och Ijeh som fick stackars Isaksson & Källström att gråta sig till sömns. Ett stycke kirurgisk fotbollsprecision.
2004: Seger. Som vanligt.
En ny säsong. Och en ny Himmelsblå skyttekung. Och en ny seger i Stockholm. Som vanligt.
