Uppdrag: Minska Diffen! 3 dagar kvar...
Landslagsuppehållet kom lägligt för både supportrar och spelare. Men efter några veckors andhämtning börjar det igen. Och nu ska det avgöras.
Djurgården mot Malmö FF. Sveriges två ledande lag detta årtusende. Om man undantar år 2000 vill säga, då lagen valde att hjälpa den nystartade superettan att ta fart. Ett trevligt och fint initiativ av de bägge klubbarna. Men ett år fick räcka. Det är ändå i allsvenskan som fotboll ska spelas.
Sedan dess har mycket handlat om MFF och DIF. Spektakulära nyförvärv, framgångar, länge eftertraktade guld och rivalitet mellan klubbarna som inte gått över den tunna gränsen till hat och våld.
För det ska sägas med en gång. Djurgården är en klubb jag känner respekt för. Inte så att jag unnar dem guld, men de tillhör inte heller de lag som jag helst ser i botten av allsvenskan eller ännu hellre i en annan division. Förresten, så att inga missförstånd uppstår: det finns inga andra lag som jag unnar guld. OK? Men att Djurgården ligger i toppen gör mig ingenting.
Stockholmarna har också några spelare som jag gärna hade sett i himmelsblått. Sådana som Arneng och lill-Glenn. Så det kan säkert bli en trevlig match. Men jag kan inte se hur vi ska kunna förlora.
Vi får helt inte förlora, vi får nog inte ens tappa poäng. Fem poäng upp och sämre målskillnad (i realiteten sex poäng att ta in) gör att det bara är seger som gäller. Vid förlust är vi rökta. Men detta ska inte behöva hända. I grunden är MFF ett bättre fotbollslag. Djurgården har några fina spelare, men sett till spelare för spelare ska vi vinna med några måls övervikt. Detta inte sagt som skryt; de som känner mig vet att jag inte är en skrytsam typ. Jag bara konstaterar faktum.
Och är bara Dembo Tourray som vanligt lika säker som en virkad kondom så kan det till och med bli en rätt lugn afton.
Det finns himmelsblå supportrar som var säkra på att vi skulle leka hem den här serien med 10 poängs försprång. Det finns också himmelsblå spelare (inga namn, men han har rätt nyligen fått en egen ramsa och en väldig renässans som spelare) som trodde detsamma. Nu blir det inte så. Och för att överhuvudtaget komma på tal om guld är Djurgården ett lag vi måste besegra på måndag.
Förra säsongen ledde vi med fyra poäng före Halmstad när det var sex omgångar kvar att spela. Vi ledde med fyra poäng när det var fyra omgångar kvar att spela. Då var det ingen som trodde att vi skulle behöva ha hjälp av IFK Göteborg i sista omgången för att kunna ta hem guldet. Men två förluster och vi var helt plötsligt efter Halmstad. Så fort det kan gå.
Fem poäng upp på Djurgården låter mycket, men efter vinsten på måndag är det bara två kvar att ta in. Kan dessutom Sundsvall hjälpa till mot Göteborg så blir det en avslutning av allsvenskan som påminner om förra årets:
* Tre lag som gör upp om guldet…
* … och som möts inbördes i slutomgångarna.
* Göteborg borta på Nya Ullevi i sista omgångarna.
* Hemmaplan i sista omgången.
Men first thing first, Djurgården borta. Så många stockholmare som kommer att vilja se mig när jag skriver det som jag nu skriver, men om vi inte vinner lovar jag att äta upp min MFF-keps. Det handlar inte om att var kaxig, gud förbjude, jag kan bara inte se hur vi ska kunna förlora.
