Åter i Miklagård
"Tro ej någonsin en Gud kan dö
Han går förbi dig
Men din blick är slö"
Under en nattlig promenad i hemstaden för en månad sen tyckte jag mig se den person som betytt nästan allt för vår klubb. Likheten var slående.Jag hajar till. Först när han i halvdunklet hade passerat mig och den citerade poesin av den lokala mästaren hade dykt upp i min hjärna insåg jag mitt misstag. Det var inte han.Det var inte den personen som tog med sig Malmö FF till klubbens första resa till Istanbul. Det var inte den riktiga "Hövdingen".
Det var inte legenden, Guden. Det var inte Eric Persson.
Vi har varit där förut. Vi har mött Kara Kartal eller Svarta Örnen förut. Året 1951 reste Eric Persson till Turkiet, med sin nästan skapelse - Malmö FF - för att mäta krafterna mot
de berömda Istanbulklubbarna. Den tidens mest prestigefulla idrottsutbyte med
Turkiet handlade annars oftast om brottning, en annan arbertarsport.
Vi som var med på den tiden minns alla kamperna mellan den väldiga Dogu och vår Bertil Antonsson. Turkiet och Sverige, två antipodiska länder såväl kulturellt som geografiskt var märkligt nog nästan totala dominanter i världen på brottarmattan. Men nu kommer Malmö FF för att under en grå novembermånad spela fotboll i denna exotiska miljö. Vem har inte drömt om att sätta sig på orientexpressen i Paris omgiven av spioner och sköna damer för färd till porten till Asien, till en annan värld?
Första matchen går mot Adelete och vinns med 2-1. Backkämpen Erik Nilsson gör en stormatch som får de gamla vikingakämparnas härjningar i Miklagård att förblekna.
Han ensam kämpar ner det turkiska anfallet denna ovädersdag i den spännande staden vid det vackra Bosporen. Till slut skräms de turkiska spelarna att skjuta från långt avstånd för att inte uppleva risken att stöta på järnmannen från Malmö.
Men efter premiärmatchen väntar mer meriterat mostånd för vårt lag. Först ut i den berömda Istanbultrojkan är Galatasaray. De intellektuellas klubb. MFF vinner med 3-0.
Sen över vattnet till Asien för att möta överklassens klubb Fenerbache och förlust med 0-1.
Så är det då dags för vår klubb att för första gången i historien möta just den klubb som nu upptar alla blåa själars tankar.Den klubb som betraktades som arbetarnas klubb - Besiktas Jimnastik Kulürü.
Ett mål av Besiktas och ett av MFF genom "utombyingen" Ingvar Rydell ser till att vi får
oavgjort mot de vitsvarta och att MFF reser hem till Malmö efter två segrar en oavgjord och en förlorad match. Mycket starkt i synnerhet som turnén ägde rum under spelupphållet i Sverige.
Många år senare 1990 kommer Besiktas Jimnastik till Malmö Stadion. Gymnastik togs i klubbnamnet 1903 som en täckmantel för fotbollen som ogillades av de turkiska makthavarna då. Den här gången är det allvar. Det är match i Europacupen. Den 19/9, nästan på dagen femton år sedan vi åter skall möta Besiktas,sitter jag tillsammans med 7500 personer och får se en underbar match. MFF vinner med 3-2 efter bland annat ett sådant där snyggt mål, som endast ett självmål kan vara, från Besiktas.
Returen på Inönü inför 42000 åskådare blir en rysare. Besiktas tar ledningen med 2-0.
Allt är frid och fröjd på läktren. Det här blir en enkel match tänker "Besiktianerna". MFF reducerar - Lasse Larsson byts in och kvitterar vid sin första bollkontakt. Nu bryter helvetet ut på den beryktade arenan Inönü Stadiumu en av de grymmaste i Europa. Till och med på vipläktaren upplever inbjudna MFF:are stämningen som hotfull. Rune Smith skriver "Med en ruggig fanatisk stämning med "vildar" på läktarna och med en extra primitiv och hotfull massa när hemmalagets säkra 2-0 ledning förvandlas till 2-2 ". MFF har svarat för en bragd som vi alla himmelsblå alltid bör minnas.
Vad som hände i Turkiet i år efter det att julmaten hade ätits upp och nyårschampagnen gjort sin verkan vet vi alla. Alla Himmelrikare törstade efter Tony Ernsts trevliga personliga skildringar från det bysantinska riket. Alla Himmelrikare gladde sig över att vårt MFF stod
upp så strålande mot tufft motstånd. "Kebab"- cupen fick inte sin tänkta final mellan Besiktas och Galatasaray. I stället blev det folkets klubb från Moskva som stod på motståndarsidan efter det att MFF slagit ut Besiktas på straffar och för många MFF-supporters tändes ett hopp om internationell slagkraft hos vår klubb.
Vi har faktiskt plusstatistik på Svarta Örnen. Denna framgångsrika klubb som har haft spelare Mehmet Özdilkek (kallad Scifo) i sina led. Denna klubb som har supporters med hett blod . Ja till och med så hett att det förekom ett mord inom den egna "familjen".
På MFF:s hemsida kunde man läsa efter matchen i "Kebab"-cupen följande. "Besiktas är ett hyggligt europeiskt lag". Min bedömning är nog att Besiktas är mer än ett hyggligt lag.
Jag blev inte alls glad när lottningen gav oss en tripp till Konstantinopel. Men visst finns chansen. Om nu bara Asper gör den där idiotmatchen som målvakter gör ibland. Om nu bara Afonsos artisteri exploderar. Om nu Litmanen kommer till spel son "den gamle"
Litmanen. Om nu bara Elanga inte faller för frestelsen att åskåda turkiska sköna magdanserskor kvällen före match.
Ja om-om-om-om... Då skall väl en skånsk kadrilj kunna bjuda upp till match mot en turkisk taksim. Lägg därtill lite av gammeldags malmöititisk kagighet. Lägg till lite "avadådå", lägg till lite Bosse-Krister -Puskas, lägg till lite flyt - så kandenna septemberkväll sluta i en glädje som vi alla MFF:are så väl behöver nu.
UEFA-cupen . Av många kallad förlorarcupen. OK. Men en förlorarcup av mycket hög klass. En tävling som har betydligt högre kvalitet än vår gamla trötta allsvenska. Min längtan efter internationella framgångar är så stor så att jag nästan skulle kunna bli koprofag om det hjälpte för att infria mina förhoppningar. Nåja där går väl gränsen ändå. Vem minns inte vår underbara match 1995 mot våra tidigare EC finalmotståndare. En sån där match då man var förbaskat stolt över att vara MFFare. Stolt över att Eurosport sände ut bilder från Malmö Stadion till hela kontinenten. Det skulle vara härligt att komma till gruppspel i
UEFA-cupen. Det skulle vara bra för våra spelare att få ännu mer internationell erfarnhet.
För vår publik att stifta bekanskap med europeiska topplag och drömma sig tillbaks till tider då detta var vardagsmat.
Och jag är säker på att skulle det någon gång hända att Malmö FF står som finalist i "förlorarcupen", så kommer den kontroversiella ramsan om att "r...a till fotbollskväll" att få till stånd (ursäkta vitsen)ett konkret handlande eller utlösande (än en gång ber jag om ursäkt för formuleringen). Massor av unga potenta MFFare kommer att i glädjen och stoltheten bedriva autoerotisk verksamhet i alla stadens hörn iförda himmelsblå tröjor.
Själv skulle jag med ålderns rätt fåfängt undvika att få valkar i händerna och i stället ta till poesin och tillägna samtliga dessa eventuella framtida hjältar,spelare tränare ledare dessa rader.
"Han bär ej spira eller purpurskrud
Blott av hans verkan känner man en Gud"
*******
Ett stort tack för hjälp till:
Ekim Caglar
Anders Larsson
och Hjalmar Gullberg. Det ska erkännas.
