Trender, tendenser å sånt - Himmelriket mitt i veckan
Himmelrikets ultrapessimist & dystergök No. 1, Micke Möller, skannar av veckans sorl i ett försök att fånga vad det är vi MFF-supportrar egentligen pratar om.
Min är längre än din! Ja, det är väl ungefär så snacket har gått. Obstinata DIF:are har kommit på regelbundna besök och snurrat med dasen. Trotsiga blådårar har svalt betet, dragit ner gylfen och hakat på. Dag ut och dag in har de käbblat, hackat och svingat med organen.
Men nu är det slutsvingat, och vi vet vems som var längst den här gången. Det finns inga giltiga bortförklaringar, det finns inga förmildrande omständigheter: DIF vann en förkrossande seger, och våra pågar såg mest ut som om de skitit i brallan.
Kanske borde man knalla ner till Supports banderollverkstad och sy ihop någon gåva till de käcka Östermalmsgossarna. För att visa respekt, liksom. En lämplig banderoll för Stockholms Stadion kunde kanske vara: DIF – lite finare, lite bättre, lite längre. Eller rätt och slätt: DIF - de största kukarna i landet!
Efter en förlust känns allting för jävligt. Alla förhoppningar åt pipan, och den där mixen av frustration, smärta, tomhet och förbittring härjar som en feber i kroppen ett tag. Men det går över.
Någon blir fly förbannad och gormar och skriker om vartannat: Avgå Prahl! Dumpa Borg! Ge Madsen på skallen! En spontan, obehärskad reaktion som egentligen inte är så svår att förstå. Också den tar avstamp i hjärta och engagemang. Känslorna dominerar och svordomarna haglar – men det går över.
Sen finns det de som rycker på axlarna åt eländet, och i tankarna redan ser fram emot nästa match. Som tänker ”man vinner ibland, och förlorar ibland – och så har det alltid varit”. Som har förmågan att tänka ” livet går vidare. Det kommer en ny dag i morgon.” Sådana märkvärdigt lugna människor - yoga-folk, liksom.
Sen har vi dessa förnumstiga, självgoda typer som sitter och dinglar med benen där uppe på piedestalerna. Som säger: ”Se på mig. Jag står över pöbeln. Jag reagerar på ett förnuftigt och klokt sätt. Följ mitt goda exempel.”
Dessa uppblåsta Kristusgestalter, som i själva verket föraktar människor som inte är som de själva.
Det gör mig… upprörd.
Och i morgon är det match mot Besiktas i UEFA-cupen. Borde kanske var något att se fram emot, men efter den senaste tidens besvikelser är det svårt att ladda batterierna. Jag säger som min vän Larsen: ”Besiktasmatchen kan de stoppa i hålet där solen inte skiner!”
Nåväl, Tony Ernst är på plats i Turkiet i alla fall. Skänk gärna pengar!
Avslutningsvis vill jag påminna om derbyt mot HIF den 20:e. Den sista riktiga stormatchen på Malmö Stadion i år. Över 20 000 biljetter är sålda, så se till att skaffa en biljett du med, innan det är för sent.
