Camp Kebab Revisited dag 2
Själva arenan ser skräckinjagande ut med sin amfiteaterliknande utformning och Besiktas emblem med de två – är det örnar? – runtomkring. Det här kan – hur det än går – bli en nyttig erfarenhet för hela laget.
Onsdagen börjar med uppstigning klockan 08.00. Jag snoozar två gånger på mitt mobilalarm. Duschar i det spatiösa badrummet. Sen är det frukost; Joseph och Asper är sist ner till matsalen. Anders Andersson kommer i sin ”Blåa pågar” t-shirt; hur stilig som helst.
Förresten; det sista som händer igår kväll är självfallet att datorerna i Business Center klyddar, så jag får maila texten till före detta redaktören som i sin tur får lägga in det. Jag tackar för benäget bistånd.
Det står utflykt på programmet. Vi åker iväg efter tio. Det börjar med en tur till de gamla kvarteren i Istanbul. Ser Hagia Sophia på avstånd, går in i blå moskén (eller Sultanahmetmoskén som den egentligen heter) och ser en fyratusen år gammal obelisk som man snott från Karnak i Egypten och fraktat hit år 390 e Kr.
Blå moskén är ståtlig men luktar på grund av den myckna turismen – och allt skoavtagande – ”extremt mycket fotsvett” som Jon Inge så poetiskt uttrycker det. Två spelare i truppen är muslimer, Yksel och Behrang, men ingen är praktiserande. Jag frågar Rawez om inte han också är muslim. ”Nej, jag är bara Rawwe”:
Jon Inge ska förresten ha barn! Beräknas anlända någon gång i februari. Han tycker att det ska bli skitkul. Han har köpt en väska till sin fru som man kan ha blöjor och sånt i som är Burberry-mönstrad. Casual!
Ni begriper det nog inte därhemma, men Asper är omåttligt populär här. Omåttligt. Under hela utflykten är det hundratals människor som känner igen honom. Överallt skriker man ”Asper!”. Folk vill trycka hans hand eller bara få en glimt av honom. Det är faktiskt inte klokt. Han spelade bara här i fem månader och visserligen gick det väldigt bra – han släppte in ett mål på de fem matcher han stod, sedan kom norrmannen Myhre tillbaka från skada och fick tillbaka sin plats – men det är icke desto mindre otroligt märkligt. Man älskar honom härnere.
På väg hem från utflykten så sitter jag bredvid Jon Inge. Bakom oss sitter denne Asper. Plötsligt säger Mattias något till oss, oklart om det är till mig eller till norrbaggen. Jag förstår, som vanligt tvingas jag erkänna, inte ett skit av Aspers ofattbart grötiga och kvicka blekingska. Men det vågar jag inte säga högt. Då frågar Jon Inge mig: ”Förstod du vad han där bak sa just nu?”. Sen skrattar han högt och länge åt att han inte heller begrep ett jota.
Jag har berättat om den goda stämningen i ledarstaben? Det råder en extremt rå men precis lika hjärtlig atmosfär mellan alla. Idag kallade exempelvis Greger Mats Svensson för ”jävla HIF-svin”. Hårt, men rättvist. Senare under dagen stjäl och gömmer Bosse Nilsson en av materialförvaltare Kenneth Folkessons inköpspåsar. Allt under fnissiga barnskratt. Bosse Nilsson är 62 år.
Utflykten avslutas med ett besök i Grand Bazaar. Här säljs värsta sortens smäck. I drygt tretusen hål-i-väggen affärer. Många av spelarna handlar. Ofta presenter till flickvänner därhemma. Yksel kommer dock tomhänt till hotellet. ”Jag pallar inte. Alla drar och rycker i en. Skitjobbigt”. Själv handlar jag fotbollströjor till mina barn. Givetvis efter grovt prutande.
Det är en kaotisk stad. Ingen vet hur många människor här bor. 12, 15, 18 miljoner människor? Det är i alla fall folk överallt. Och en sjuhelvetes trafik. Det finns dessutom mycket att säga om Turkiets politik; men det lämpar sig inte i skrift inne på en så vacker sida som Himmelriket. Jag har heller aldrig sett så mycket poliser som här. Tokigt. Inte ens under de värsta dagarna 1994 i Israel och Palestina. När jag och pressansvarig Jandelin går ut en runda för att äta en kebab så står två civila poliser med pistolerna dåligt nedstuckna i byxlinningarna och misshandlar en luffare i parken intill hotellet. En lätt smak av illamående fyller käften.
Vid lunchen påpekar Greger hur oerhört lik Boromir (i Sagan om Ringen) jag är. ”Du måste ha fått höra det tusen gånger innan?”. Nej, det är först sedan jag börjat åka med Malmö FF som det börjat komma upp. Jag undrar vad det säger om mig? Vad nästan alla spelarna säger om de flesta sportjournalisterna i Sverige vill ni inte veta. Jisses! Det är inga avvaktande och återhållsamma ord precis. Anders Andersson tar fram ett recept från Portugal: ”Det året Porto vann Champions League så hade de inte enda öppen träning”.
Jag tar ett dopp i hotellpoolen efter lunchen. Ni vill veta vilka andra spelare som också badar? Lee, Asper, Behrang, Pode. Av ledarna? Bara Greger.
På väg till matcharenan för kvällsträningen så skriker Lee i bussen: ”Är det någon som behöver sina biljetter?”. Alla skrattar. Tydligen var det Lolos standardfråga vart än laget spelade i världen. Han hade nämligen biljettsugna kusiner överallt. Jag sitter bredvid Mattisson i bussen. Han ser ett samband: ”Du var med i Israel, där gick det bra. Sen åkte du inte med oss till Schweiz, där gick det dåligt. Om det går bra här i Turkiet så vet du vad som gäller: du måste åka med oss överallt”. Själva arenan ser skräckinjagande ut med sin amfiteaterliknande utformning och Besiktas emblem med de två – är det örnar? – runtomkring. Det här kan – hur det än går – bli en nyttig erfarenhet för hela laget.
Madsen och Borg har anlänt till Turkiet. Madsen står och blir intervjuad av de andra journalisterna. Jag sätter mig och kollar på träningen istället. Vad han säger kan ni säkert läsa om i kvällspressen imorgon. Ett hett tips är att det handlar om en viss vänsterbacks körvanor. Dock kan jag från den säkraste av källor meddela att Malmö FF aldrig – som påståtts i Expressen – har pratat med Hasse Backe om tränaryrket i MFF. Och kan således inte heller ha erbjudit honom jobb. Hasse Backe tycker, fortfarande enligt samma källa, att det hela är ”skandalöst”. Ingen från Expressen har pratat med Hasse Borg, Bengt Madsen eller Hasse Backe. Flera i MFF har träffat Hasse Backe ofta om en massa saker, men något kontrakt med Malmö FF har alltså aldrig diskuterats. OK? För övrigt kommer Malmö FF att ta bilen från Joseph i väntan på utredning. Nästa vecka kommer man också att ha ett möte med Joseph och reda ut alltihop. Kan vi sluta med den här dokusåpan nu?
Jag försöker pressa Hasse Borg på träffen med Sören Åkeby. Det har förekommit möten? ”Dom säger det”. Sen ler han och går sin väg.
Träningen börjar med sedvanlig bolljonglering. Som vanligt under glädjefyllda utrop. Glenn chockar de turkiska journalisterna – och de är många – och poliserna – och de är ännu fler – som står och kollar med att lägga upp en boll för frispark en bit utanför straffområdet. Sen skjuter han den med sin dödliga vänster så att den studsar i ribbans nederkant, mållinjen och sen upp i ribban igen och allra sist in i målet. Hehehe.
Anders spelar inte imorgon. Han joggar tillsammans med Rickard Dahan och har inte ens fotbollsskor med sig. Dahan förklarar att det är en lätt sträckning i ljumsken och att man inte tänker chansa eftersom en sådan skada kan förvärras. Anders själv tänker köra rehab så att han är frisk till matchen mot HIF. ”För den matchen vill man inte missa”. Sen berättar han om känslan efter sitt kvitteringsmål i 3-3 matchen 1993. ”Jag kände att jag hade rysningar över hela kroppen när jag sprang ut mot klacken; det har aldrig hänt förutom då”. Anders är stor MFF-fan. Han berättar att han jobbade på ett tryckeri i början av nittiotalet och var den som tryckte ”Håll Skåne rent”-tröjorna. Han låter stolt när han säger det.
Prahl står och ser magisteraktig ut när laget springer i två led och gör bensträckningar och andra övningar. Hasse och Joseph tar täten. Mats Svensson kör för sig själv med Asper och Lee och det är hårda övningar. De dryper av svett i den becksvarta kvällen. Mats peppar och skriker när han matar inlägg. ”Där Asper!”, ”Ja, kom Lee!”. Man tränar på aggressiviteten vid inläggssituationer. Resten av laget kör mycket uppmjukningsövningar; sedan kommer det en större variant på fyrkanten.
Jag pratar med Patrik Johansson i lobbyn innan vi åker iväg till träningen. Frågar vad man gör på en sådan här träning dagen innan match. Patrik kallar det ”matchförberedande träning” och pratar mycket om att förbereda sig på olika situationer som man vet att man kommer att möta. Spelarna har fått se en hopklippt video av Besiktas senaste ligamatch. Det var ett annorlunda sätt att spela fotboll på. Man är inte rädd för att anfalla huvudlöst och bara stanna kvar med två mittbackar. Finns det luckor? ”Det finns absolut möjligheter”, säger Patrik. ”Det gäller att spela ett försvarsspel med stort tålamod och att vara kompakta. Och sen ta chansen när den kommer. Som vi gjorde i turneringen i Turkiet i januari; där lyckades vi bra med det”. Men Besiktas är ett bra lag, erkänner han också.
På träningsplanen ligger temperaturen runt tjugo grader såhär vid åttatiden lokal tid, vilket ju också är matchtiden. Månen är delvis skymd. Det ligger lite dis i luften. De har lovat regn imorgon. Mitt i träningen börjar minareterna sjunga över hela staden: ”Allahu akbar!”.
En förlupen boll kommer mot oss journalister. Åke Stolt gör sig beredd för att skjuta när Hasse Borg knuffar undan honom med en tuff tackling och tar bollen.
Efter en knapp halvtimme är det drickapaus och genomgång i mittcirkeln. Då körs alla journalister ut. Ja, jag stannar såklart. Himmelriket är ju praktiskt taget en del av Malmö FF. Man delar upp i två lag på liten plan. Gröna västar: Asper – Glenn, Olof, Abel, Höiland, Joseph, Tomas, Hasse, Yksel – Afonso. Utan västar: ingen målvakt – Greger, Raoul, Hasse Borg, Lee – Barlay, Bech, Pode, Behrang – Rawez. Ja, vi fattas onekligen folk. Patrik instruerar Joseph att han inte ska luras ut på kanten; ett kompakt mittfält. ”Jobba dom utåt!”, skriker han. Andra intressanta Patrik Johansson-skrik under träningen: ”Hitta linjen!”, ”Det är inga långa vägar vi behöver förflytta oss i sidled!”, ”Strålande screening, Afonso!”, ”Spela med kropp!”. Prahl går för sig själv och ser fundersam ut. Efter halva tiden byter Afonso och Pode med varandra. Hur laget ska formeras imorgon? Vet ej. Får inga svar av Prahl när jag försöker lirka. Ska jag gissa? Asper – Glenn, Olof, Abel, Höiland – Joseph, Hasse, Afonso, Tomas, Yksel – Pode. 4-5-1, således.
På den avslutande skotträningen imponerar såklart Afonso och Glenn. Fast Behrangs vänster är inte heller dum.
Kvällen avslutas med en intervju med vårt nya stjärnskott Marcus Pode. Den läggs ut imorgon. Sen är det middag; där diskuteras allehanda viktiga ting. Jag tar upp det här med ”Stuttgart”. Prahl skrattar och säger ”det kan jag under inga omständigheter avslöja”. Jag tittar vädjande på de andra. Bosse Nilsson skakar på huvudet: ”vi är belagda med munkavle”. Jakten går vidare. Sanningen ska fram.
