Camp Kebab Revisited
Intervju med Marcus Pode!
Marcus Pode. Årets stjärnskott i Malmö FF. Det får man väl lov att kalla honom? Allsvensk debut hemma mot Halmstad, i en yttermittfältsroll. Och sedan flera matcher när truppen tunnades ut av skador, sjukdomar och försäljningar. Då ofta som forward. En av de bättre i dubbelmötet mot FC Thun, även om han gärna hade fått lov att sätta någon av sina chanser i hemmamatchen. Och så första allsvenska målet i 6-2 segern hemma mot Sundsvall. Han har smugit med lite bakifrån, i början av säsongen var han inte ens aktuell för en plats på bänken, men med tiden har han utvecklats och blivit en viktig bricka i MFF. Vad han kan uträtta nästa säsong – med en rejäl vinterträning i benen och med årets erfarenheter i bagaget – vågar man knappt tänka på. Det kan, faktiskt, bli hur bra som helst.
Jag träffar Marcus efter gårdagskvällens träning. Han är svettig och sitter och kliar sig hela tiden. Han är alltså bara nitton år, och om han agerar mognare ute på plan så är det likadant i en intervjusituation. Är han van vid att bli utfrågad? Tror jag inte. Han bär nog bara på en inneboende säkerhet som kommer att räcka långt.
Efter intervjun så sätter jag mig en kort stund med Patrik Johansson för att få lite av hans synpunkter på hur Marcus Pode är som fotbollsspelare. Patrik säger: ”Jag tycker att han besitter de flesta kvaliteter som en modern fotbollsspelare ska ha; han är snabb, han är trots sin storlek kvick i fötterna, han har bra tillslag i alla tekniker – skarv, vrist, volley – och han är utrustad med ett väldigt bra spelsinne”. Jag undrar om han saknar nåt? ”Han har vissa brister defensivt”, erkänner Patrik och tillägger: ”och så kan han förbättra sitt huvudspel”. Patrik vill inte gärna jämföra honom med Markus Rosenberg, som de flesta tidningar gjort, han hittar en annan spelare som han tycker att Pode liknar: ”Dennis Bergkamp”. På vilket sätt liknar de varandra, då? ”Samma väl utrustade spelsinne, och så kan han spela såväl som forward som inner- eller yttermittfältare. Och så har han en enorm förmåga att sätta passningar i rätt yta, vid rätt tillfälle, i rätt fart”. Vad har han för framtid i Malmö FF? Patrik: ”Jag tror att Marcus Pode kommer att bli en mycket bra fotbollsspelare om han fortsätter att jobba hårt och är redo att utveckla sig själv”.
Hur pass nöjd är du med den här säsongen, Marcus?
MP: Spelmässigt är jag rätt så nöjd, för min egen del. Men inom laget så är vi besvikna, vi har inte lyckats med det vi ville. Min egen insats har varit bra. Men målen har fattats för att jag ska kunna vara riktigt nöjd. Men jag måste ju helt klart vara nöjd med hur det har gått så här långt.
På det där veckolånga träningslägret i Turkiet i mars var det en stor trupp med; men du var inte med där?
MP: Nej, det stämmer. Jag var med P19-landslaget och spelade EM-kval. På ett sätt var det tråkigt att missa den resan men samtidigt var det roligt att äntligen få chansen i landslaget; det hade jag väntat på.
Just därför kändes det som en rätt så stor skräll när du kom fram: jag hade sett hela truppen, inklusive alla lärlingar och ungdomar, och du var inte med i kalkylerna…
MP: Jag har haft tur med mig, om man säger så. Niklas blev skadad, Mackan blev såld. Och då fick man chansen. Men när jag väl fick chansen så tycker jag att jag har visat att jag håller. Men visst har den här säsongen varit en skräll för mig själv också.
Hade du funderat på innan säsongen att du skulle vara ordinarie när det drog ihop sig till hösten?
MP: Näää. Det kunde man ju inte tänka på alls. Det jag hoppades på var att jag skulle få göra allsvensk debut. Få spela en eller två matcher. Få hoppa in. Sen att det har blivit såhär; det är perfekt.
Hur ser du dig själv? Mittfältare eller anfallare?
MP: Just nu ser jag mig mer som anfallare. Men det är för att jag spelat och tränat som anfallare nu ett bra tag. Men jag ser det mer som positivt; att jag kan spela på flera positioner. Jag behöver inte låsa mig vid en. Jag kan spela yttermittfältare, innermittfältare och anfallare.
Prahl har sagt en gång att du har ”truppens bästa passningsfötter”; vad menade han då?
MP: Ja, jag kommer ihåg det. Ja, vad menar han med det? Det är ju min största kvalitet, tycker jag själv; passningsspelet och speluppfattningen. För det mesta slår jag bra passningar; och jag försöker ofta hitta en lösning framåt.
Örgryte borta; när du hittar Yksel i mitten och vi kvitterar?
MP: Ja, den var bra. Den var jag nöjd med.
Du säger innan att du tycker att du gjort för lite mål. Vilka missar är det som du retar dig mest på?
MP: Dom som sitter nu är framförallt dom mot Djurgården, eftersom det är den senaste matchen. Där skulle jag i alla fall ha gjort ett mål. Om jag hade haft turen med mig. Men det är klart att Thun hemma sitter kvar lite också. Det är ju de två matcherna där jag haft bäst lägen. Mot Djurgården tyckte jag att jag hade lite otur; när jag prickar stolpen till exempel, den tar han aldrig om den går innanför. Den kan lika gärna gå in.
Du kommer från en fotbollsfamilj? Jag vet att din bror Daniel stod i mål i Malmö FF förut?
MP: Ja, det gjorde han. Men sen blev han skadad, en korsbandsskada, och då fick han inte vara kvar. Sen har han haft problem med knäet. Men han är i MABI nu. Men visst är det en fotbollsfamilj. Pappa har också spelat fotboll, om än inte på lika hög nivå, hahaha. Sen har mina två halvbröder också spelat fotboll.
Vad säger dom när det går så här bra och du är med Malmö FF ute i UEFA-cupen?
MP: Det är klart att dom tycker att det är kul för mig. Men dom har alltid trott på mig. Det är för det mesta positiva saker hemifrån, sen blir det lite skämt ibland att man inte gör mål, men det kan man bjuda på.
Du är ur-MFF:are?
MP: Jag har spelat i Malmö FF hela mitt liv, ja.
Vad har du att säga om kvällens träning; blir det ett 4-5-1 spel imorgon?
MP: Vi får inte laget förrän imorgon, men som det känns så är det väl 4-5-1 mer än 4-4-2.
Med dig ensam på topp?
MP: Ja, som det såg ut på träningen idag så blir det nog det.
Har du spelat så innan?
MP: Nej, det har jag faktiskt inte. Det blir ju inte lika mycket springande. När man spelar ensam på topp så handlar det mer om att försöka styra över dom på en sida. Det är inte som vid 4-4-2 när man måste jaga över till kanterna hela tiden. Afonso ska ju ligga lite bakom och ska stänga deras vändningsspelare och så ska jag försöka stänga så att de spelar på en kant bara. Så det blir mindre springande på det här sättet. Och samtidigt är det på bortaplan; vi behöver inte anfalla. Och då känns 4-5-1 rätt.
Det är inte många som tror på er härnere; kan det vara skrälläge? Rent av en favör?
MP: Vi tänker inte så mycket på vad andra tror. Vi vet om att om vi klarar det här så är det lite som att rädda säsongen. Vi har fått en del skit. Mycket av det är överdrivet. Snacket om fiasko, till exempel. Och när vi mötte Thun, det är ju ändå Champions League, det är klart att det är bra lag som är med där.
Kan man fokusera på allsvenskan nu när guldet mer eller mindre är borta?
MP: Klart. Vi måste visa att vi kan. Sen måste vi kämpa för en andraplats, det ger ju en ny UEFA-plats.
Och så blev du inkallad till U21-landslaget?
MP: Ja. Vi spelade två matcher: mot Bulgarien i Eskilstuna och mot Ungern i Budapest. Det var bra. Det var kul att få komma dit; veta hur det går till där också. Första gången man är med så är det mer att lära sig hur det funkar. Sen fick jag spela tio minuter i första matchen. Det var otroligt kul; det var som ett kvitto på att man gjort bra ifrån sig. Att dom tror på en. Hur kul som helst. Det är bara att fortsätta och försöka ta en plats där också.
Du måste vara en av de yngre i U21-landslaget?
MP: Jag var yngst på senaste lägret. Jag är född i mars 1986.
Jag läste en intervju med Fredrik Stenman inför Djurgårdsmatchen där han sa att han hade blivit imponerad av dig på U21-träningarna…
MP: Ja, det gick riktigt bra. Det måste jag säga. Jag fick en del beröm också. Det är kul.
Hur var Tommy Söderberg, då?
MP: Det är en riktigt bra tränare. Det man upplevde på dom dagarna, även utanför planen, det var helt fantastiskt. Man har ju bara sett på teve och hört om honom, men sen när man träffar honom: det är en upplevelse.
Du har lärlingskontrakt med Malmö FF nu?
MP: Ja, det har jag. Det började ifjol somras, då flyttades jag upp och fick träna mer regelbundet med a-laget. Men då hade jag u-lagskontrakt. Så det var väl som en förberedelse inför i år.
Är det en stor skillnad att gå från att träna med de yngre till att träna med a-laget?
MP: Uff! Det är riktigt stor skillnad! Det märktes i början; det tog ett tag att komma in i det. Det är riktigt stor skillnad; man trodde inte det, man såg ju på vissa av a-lagets träningar ibland, och då tänkte man att det här klarar jag. Men när man väl kommer upp så går det riktigt snabbt. Sen vänjer man sig. Det tar ett tag. Men sen när man väl kommer in i det så händer det att man tycker att det går för långsamt.
Vad är den stora skillnaden?
MP: Allt går mycket fortare. Bollen går snabbare, det är bättre tempo, hårdare passningar, bättre spelare. Man måste höja sig själv.
Om man blickar lite längre fram: vad hoppas du på i framtiden? Nästa säsong?
MP: Jag hoppas att jag får spela. Jag kommer att jobba för att ta en plats. Jag ska kriga för att behålla den plats jag har nu. Det är mitt primära mål. Sen är det U21-landslaget också, som man tänker på när man kommit med där. Gör jag bra ifrån mig i allsvenskan så får jag chansen i U21 också.
Det kan ju vara så att Malmö FF skaffar ny tränare; kanske köper vi några nya offensiva spelare också?
MP: Det vet man inte. Kommer det en ny tränare så kan man ju förvänta sig att han har lite koll på hur det har sett ut den här säsongen. Men annars är det inga konstigheter: det är bara att visa för honom också att jag ska spela. Det är inget jag funderar över.
Du verkar inte lida av dåligt självförtroende?
MP: Nej. Men det tycker jag inte att jag ska göra heller. Det har ju gått bra. Och när det går bra så höjs ju ens självförtroende. Sen ska det ju inte höjas för mycket. Men det är ingen fara.
Nu när det har gått lite sämre och tidningarna är fulla av skriverier om fiaskon och jag vet inte vad, så skulle man kunna tro att stämningen i truppen skulle vara dålig, men så upplever inte jag det alls?
MP: Det är klart att det är bra stämning. Allt det negativa som skrivs i tidningarna; vi försöker att inte tänka på det. Vi har snackat inom gruppen: det som skrivs är överdrivet. Vi ställer ju dom högsta kraven på oss själva. Vi kritiserar oss själva mycket mer än tidningarna och fansen. Vi har ju satt upp mål innan säsongen vad vi skulle uppnå och sen har vi inte gjort det. Det är klart att vi är besvikna. Men alla är professionella i klubben; vi visar att vi är bra som lag, att vi har kul tillsammans.
