Büss på dom! 4 dagar kvar...
På tisdag är det dags för etapp två i skånekampen 2005. Helsingborgs IF gästar regerande Svenska mästarna Malmö FF. Läs Kåffes uppdaterade sammanställning från i våras över de sju bästa moderna skånederbyna.
MFF har, sedan de rödblå återvände till Allsvenskan, mött HIF 26 gånger, varav tre matcher i cupen. Statistiken är synnerligen jämn, tio segrar för MFF och nio för HIF.
Största segern kom hemma 2003 (5-0) och största förlusten inhåvades även den hemma på Stadion ödesåret 1999 (0-4).
Här är mina sju favoriter - och, nej, 4-2-segern från 1997 (i folkmun känd som "Yksel har total jävla lekstuga") är inte med.
1. (2002-05-07) HIF-MFF 2-3
MFF: Ijeh 2, Skoog, HIF: Santos, Prica
Inlägget. När Erik Edman slog det där underbara bananinlägget rakt i pannan på framstörtande Henrik Larsson i EM-matchen mot Bulgarien, så gick tankarna osökt till Elangas lika precisa och stenhårt knorrade skottpassning som nickades i mål av Peter Ijeh. Och det har klagats genom åren på att Joseph inte kan slå inlägg. Tjena. 3-2-segern på Olympia 2002 var en lysande fotbollsmatch med en inramning som fick även hemmapubliken att efteråt gå och gnola på melodin från den gamla mexikanska folkvisan "Cielito lindo". Inför matchen nåddes vi av rapporter att Brian Steen Nielsen inte kunde vara med p.g.a. ett sträckning då denne "lekte med dottern" (fast nog visste vi att han helt enkelt var petad?), men dynamiska duon Ohlsson/Mattisson tackade för förtroendet och gjorde en storartad match på innermittfältet. HIF hämtade förgäves upp MFF:s ledning vid två tillfällen, efter mål av Prica och Santos, men den här kvällen tog MFF en seger vi sent ska glömma. Vilket jävla inlägg det var.
2. (2003-06-30) MFF-HIF 5-0
MFF: Skoog 3, Yngvesson 2
Utskåpingen. Inte sedan 1965, då Malmö vann med 10-1(!), hade Malmö FF så brutalt klätt av kusinen från norr. Bara att få uppleva två mål av Andreas Yngvesson känns alldeles unikt. Detta var matchen då Skoog klart överglänste anfallskollegan Ijeh (som, enligt ryktet, redan här fått ett kontraktsförslag från skatteparadiset Göteborg) och där den blivande skyttekungens osannolikt retsamma frisparksavslutning satt som en matadors förnedrande "olé" efter att nötkreaturet fått nådastöten. 27350 på läktaren, varav knappt tusen knäpptysta sångfåglar i rödblått, trodde knappt sina ögon.
3. (1993-05-13) MFF-HIF 3-3
MFF: J. Axeldal 2, A. Andersson, HIF: självmål, P. Sundström, H. Larsson
Publikfesten. Derbyt 1993, det första sedan 1968 (då alla tre derbyna f.ö. slutade med 2-0-resultat, varav två i MFF:s favör), var stekhett. Stadion var fylld till bristningsgränsen och de som inte kom in klättrade upp på ståplatsingångens tak för att få en skymt därifrån. 28716 betalande, varav en knökfull bortakurva med en klack som endast motsvarats storleksmässigt på senare år av guldrusiga Djurgården, fick se en otrolig match där HIF tog ledningen med 3-0. Dock kom MFF tillbaka och lyckades, efter en sanslös andrahalvlek, kvittera och nästan, nästan göra ett fjärde mål. Ett derby som i allra högsta grad medverkade till att revitalisera fotbollskulturen i de breda massorna i Malmö.
4. (2004-05-24) HIF-MFF 0-2
MFF: A. Yngvesson, Afonso
Den sista 3-5-2-showen. Våren 2004 kommer att bli ihågkommen som en tid av spelmässig berg- och dalbana, där experimentet med 3-5-2 övergavs tillfälligt efter oavgjort borta mot Trelleborg, men som också skördade imponerande storskalper mot Örebro och Elfsborg. Och så då tvåmålssegern mot ett chanslöst Helsingborg, den där underbara försommarkvällen. På mitten fick Thomas Olsson göra precis vad han kände för - det talas om att han slog i runda tal 80 passningar och att endast två av dessa gick till fel adress. Yngvesson strumprullade in ettan och Afonso lyckade i slutminuten punktera matchen med en soloräd som höll på att rinna ut över kortlinjen framför malmöklacken, men bollen lyckades ur obefintlig vinkel bredsidas in med vänstran.
5. (2000-11-12) MFF-HIF 2-1, Svenska cupen
Hatmötet. På ett novemberkallt Malmö Stadion kom så mötet i den tredje cupomgången som måste klassas som ett av de hetaste Svenska cupen-mötena i modern tid. Detta var även Niclas Kindvalls sista uppträdande i den himmelsblå tröjan. MFF hade någon månad tidigare säkrat avancemanget upp till finrummet igen - och nu väntade en värdemätare av rang. Stämningen på Stadion inför dryga sextusen adrenalinstinna åskådare var allt annat än vänlig och snacket efteråt handlade en del om de efterföljande sammandrabbningarna utanför. Men domare Sven Holgersson kunde blåsa av matchen vid 2-1 till MFF efter en rafflande goalden goal-avslutning. I centrum stod Zlatan Ibrahimovic som inte verkade märkbart berörd av HIF-klackens tillmälen.
6. (1996-09-19) HIF-MFF 1-2
MFF: A. Andersson 2, HIF: P. Sundström
Nagelbitaren. Septemberderbyt inför 10 774 på Olympia var högdramatiskt. I den första halvleken var MFF så där mys-äckligt överlägsna, där det psykologiskt, trodde vi, viktiga 2-0-målet prickades in av tvåmålsskytten Dubbel-Anders strax innan domare Sundell blåste för halvtid. Målet höll dock på att bli bortdömt, då linjedomaren helt felaktigt viftade med en offsideflagga, men Sundell valde att fria. Dock var den andra halvleken en oförglömlig nervpärs, då Patrik Sundström - nästan på halvlekens första spark - sköt in reduceringen. Och sedan var matchbilden helt förändrad. Men MFF höll ut och vann matchen med uddamålet.
7. (2005-06-13) HIF-MFF 0-1
MFF: Afonso
Kameramannen blir sjösjuk. Sällan har ett derby föregåtts av så förbannat mycket dynga som vårderbyt i år. Hetsen på nätet var olidlig; kastade äpplepajer från syd möttes av komockor från norr. Lågvattenmärket kom när en fraktion ur hemmafansen gick in och saboterade den obevakade koreografin som MT96 placerat ut på bortaläktaren. Till ingen nytta dock. MFF bortaslog HIF på alla plan – som vanligt.
Själva matchen på planen var en orgie i ineffektivitet. Malmö blev tillbakapressade inledningsvis men förde sedan spelet exemplariskt, utan att det resulterade i mål. Tills Elanga slog ett mäktigt inlägg som Afonso nickade i mål, strategiskt framför fågelholkarna på södra. Matchens enda.
Det vi minns mest av drabbningen var den ursinniga sångorkanen som utbröt med tio minuter kvar. Tvåtusen MFF:are som taktfullt hoppade och skrålade så till den milda grad att kameramannen i sin uppmonterade ställning var tvungen att sluta filma för att hålla balansen.
