U som i ynderligt.
Egentligen är det inget större fel på Helsingborg. Staden ligger vackert vid Öresund, den är charmigt kuperad och har många fantastiskt vackra hus och grönområden. Och ärligt talat är det faktiskt inget fel på helsingborgarna heller. Men vem namngav stadens stoltheter?
Ni som har sett Monty Pythons "Life of Brian" är bekant med scenen då Pontius Pilatus - som i filmen är utrustad med ett allvarligt talfel som gör att "r" blir "w" - ska hålla tal till folket och utropar bl.a. "Wome is your fwiend!" till folkmassans enorma skrattsalvor och räknar därefter upp alla de kandidater på fångar som ska erbjudas den traditionsenliga påsk-amnestin. Och alla heter såklart något med "r", typ "Wuben", "Weginald" och "Wudolf the wed-nosed waindeer". Därefter kommer hans gode vän, den gravt läspe Biggus Dickus, och räknar upp sina kandidater - som naturligtvis alla har bokstaven "s" som signum.
Helsingborg är staden vars geografi skrevs av Monty Python. För hur kan man annars förklara att så många viktiga saker i staden heter något med bokstaven "u" i?
"Knutpunkten" kunde ju lika gärna hetat "Resecenter", "Sundsbussarna" skulle lika gärna kunnat heta "Helsingörs-snabben" och stadens pulsåder, gågatan, hade ju inte behövt ta namn efter just Kullahalvön?
Jag kanske är barnslig som garvar varje gång en kollega nämner att han bor vid "Ättekulla" - och än roligare är det att kunna konstatera att jag själv bor i Lund - en stad som är helt omöjlig för 042:orna att uttala korrekt - men det är liksom inte bara uttalet som är kul. Det är hela mimiken. Och faktiskt är det lite halvsexigt att stå och prata med en vacker helsingborgstös när hon putar sådär lite härligt med munnen för att kunna uttala stadens inrättningar korrekt.
Vad har då det här med fotboll att göra? Inte mycket.
Inte mer än att första gången jag ens reflekterade över att kusinerna i nordväst pratade underligt, var när Masse Magnusson (vår gemensamma hjälte) i en intervju nämnde att han sträckt en "myskel". "Haha, morfar", utbrast jag, "han sa ju 'myskel'!". "Ja, han är ju uppifrån", svarade han, "och så pratar dom där i Helsingborg.".
"Myskel". Mysko.
Nu ska gudarna ju veta att den allra mest utpräglade malmöitiskan direkt inte är som balsam för trumhinnan. Och bland skånedialekterna finns ju etter värre avarter; som exempelvis Åhusdialekten där alla vokaler blir "ö", Veberöds-grötiskan där "e" blir "i" (jag hade lumparvänner som minsann skulle "fitta" in sin AK5:a) och, icke att förglömma, den kvasi-kulturella lundensiskan som får alla som talar den att låta som om de är i färd med att göra ett kulturprogram på P3.
Men inget slår att höra en helsingborgsfödd major stå och gorma "Yndan eller omkyll!". Ryssen hade fan gjort i byxorna av grin.
På tisdag är det derby. Undan eller omkull, HIF!
