Büss på dom! 3 dagar kvar: Uppe på milstolpen
Flera dagar i veckan kör jag motorvägen tur och retur mellan Malmö och Helsingborg. När man passerat Landskrona skall man upp för en kylle innan Helsingborg syns från toppen. Den kallas milstolpen och ligger vid villaorten Glumslöv. Tittar man ner mot Helsingborg syns den välbekanta siluetten av processindustrin Kemira. När jag åker tillbaks dominerar både Bron och Turning Torso över den Sydväst-Skånska slätten.
Det är inte bara vädret som kan växla på ena och andra sidan av milstolpen utan den utgör även en mental barriär. Från Malmö kan man se längs kustlinjen hela vägen upp till Lanskrona och Ven. Från Helsingborg kan man se till Rydebäck. Malmöbor bryr sig inte mycket om vad som händer i Helsingborg. Helsingborgaren ser däremot Malmö som en ond kraft som kommer att dominera regionen på deras bekostnad. Jag tror själv att det slaget redan är förlorat för Helsingborgs del. Zoegas Kaffe produceras förvisso fortfarande på samma ställe men köptes av Findus (som har flyttat huvudkontoret till Malmö) och ägs nu av Nestlé.
I somras fick vi se ett rekryteringsslag mellan våra fotbollsklubbar om Andreas Jacobsson. Den ”ödmjuke” Jacobsson berättade att MFF aldrig varit aktuellt efter att ha fått en saftig sign-on-summa och pressa båda kubbarna i en budkarusell. Sängsponsorn hostade upp mellan 12 och 15 miljoner för en mittback i slutet av sin karrär. Var skall Andreas säljas vidare för att få hem dessa pengar? Högaborg som spelande tränare? Det viktiga motivet var nog att inte få se en HIF- (och BOIS-)ikon i den himmelblå tröjan och att ta en skalp i den stadskamp som uppfunnits på Kemira-sidan av milstolpen.
På tisdag kommer vi att få se positiv fotboll eftersom våra två lag inte spelar enligt den ”Erlandsen”-formel, som Jonevret så framgångsrikt kopierat. Ni känner igen hög press, att stå på ”intimt” avstånd intill motståndaren, överbefolka straffområdet på hörnor och snabba omställningar. Effektivt! Inget snack om det. Tabellen ljuger inte. Vårt Skånederby kommer att stå i skuggan av den kamp där två lag med exakt samma spelide skall gnaga på varandras hälsenor. HIF försöker verkligen spela boll på ett konstruktivt sett och Atiba Hutchinson är en klasspelare. Jag är också imponerad av att laget ligger högt i tabellen trots en del spelartapp.
MFF har under en och samma vecka lyckats göra mig djupt besviken (DIF-matchen) och enormt glad(Turkiet). Internt är det fortsatt rörigt. Vi skall byta tränare trots att vi har en av Sveriges mest meriterade. Efter fyra år i MFF har Prahl visat sin styrka som instruktör men att han är svagare som inspiratör, vilket får mig att undra vad de andra tränarna i staben får betalt för. Kommer det en bra inspiratör men sämre instruktör?
Det känns tryggt att Ofere visat sin kvaliteter tidigt och kan skapa tyngd i vårt anfall. Sedan hoppas jag att det inte skall ta 40 minuter innan spelarna fattar att man måste ställa någon vid första stolpen, som kan nicka, när motståndarna har hörna. MFF har rest sig efter ”knocken” i Stockholm och visat det finns moral och kvalitet i laget. Med den inställningen vinner vi på tisdag.
