Jönköpings Södra - Kalmar FF
Prestigemöte i Göteborg
Dags för ännu ett prestigemöte mellan svensk klubbfotbolls stora giganter. Och även om guldet verkar avlägset finns det mycket att spela för.
Höstens berg- och dalbanefärd för MFF har tagit hårt på krafterna. Bortamatchen mot Thun var en stenhård högerkrok rätt i nyllet. Och medan man vacklar omkring i ett töcken, följer en välriktad vänster uppercut avfyrad från blåränderna i Stockholm. Det snurrar för ögonen, och man inser att allt är kört. Och då, precis i det ögonblick man står och hänger mot repen, precis i det ögonblick man väntar på den avgörande knocken, markerar gonggongen att ronden är slut.
Men sen vänder det. MFF vinner borta mot Besiktas, och bara ett par dagar senare fortsätter kalaset med en övertygande 2-0 seger mot Helsingsborgs IF. Plötsligt känns det rätt ok igen. Lusten och glädjen kommer tillbaka. Och återigen börjar man blicka framåt – som t.ex. mot IFK Göteborg-matchen. Det är en match som alltid är lite speciell, som alltid betyder något extra. För hur man än vänder och vrider på det, så är det IFK Göteborg och Malmö FF som är giganterna inom svensk fotboll. Det är de här två lagen det har handlat om de senaste trettio åren. (Det som händer i Stockholm just nu är bara en parantes…)
Malmö FF mot IFK Göteborg – vi snackar alltså en prestigeuppgörelse. Och med tanke på hemmaförlusten mot IFK i premiären, så har MFF dessutom revansch att utkräva. För att ställa allting tillrätta igen. För att visa var skåpet skall stå.
I senaste ”Mitt i veckan” ironiserade jag över det faktum att MFF nu tagit två segrar i rad. Men egentligen tror jag inte det är en tillfällighet. Efter förlustmatcherna mot just FC Thun och Djurgården verkar det som om hela laget återvunnit den harmoni som lyst med sin frånvaro under stora delar av säsongen. Nu är det liksom kört, och spelarna verkar betydligt mer avslappnade. Det verkar som om laget rent av stärkts av motgångarna. Det finns en offervilja och en helt annan inställning nu. Det var tydligt i såväl matchen mot Besiktas som senast mot Helsingborg. Det smäller lite mer i närkamperna, pågarna visar lite mer jävlaranamma. Rädslan är inte lika påtaglig längre.
Man kan naturligtvis fråga sig vad det är för vits med att kämpa först nu, när såväl CL-spel som SM-guld är utom räckhåll. Men fortfarande är det mycket som står på spel: Royal League, en plats i UEFA-cupen, en hygglig placering i serien osv. Så det finns ingen anledning att hänga med huvudet. Och dessutom, att knäppa Änglarna på näsan är alltid lika skönt.
Men det blir en svår match. IFK Göteborg har nog Sveriges starkaste försvar, och deras snabba kontringsfotboll ställer ofta till problem för vår backlinje. Det vill till att Abelsson, Persson & Co inte släpper till för många meter i defensiven. Offensivt är det framförallt Afonso som det kommer an på. Ofere kan måhända skapa lite oreda med sin tyngd, men jag tror nog han får svårt med IFK:s rutinerade försvar.
För MFF handlar det om att få igång ett snabbt passningsspel och resolut gå på avslut. Detta gäller t.ex. Bech som alltför ofta lämnar bollen ifrån sig i de avgörande lägena. MFF måste också agera skickligare på de fasta situationerna, och utnyttja dem bättre. (Hur många mål har det blivit i år på hörnor och frisparkar?) I defensiven handlar det som sagt om att vara uppmärksam på IFK:s snabba kontraattacker, och deras skicklighet vid de fasta situationerna.
Så upp med garden, pågar. Ut och veva! Det är dags för en ny rond. Och kom ihåg hakspetsen. Det är där den skall sitta. Pang på!
